The Woman King - här är verklighetens Wakanda Forever

Har du också blivit imponerad av de stenhårda kvinnliga livvakterna som skyddar tronen och Wakanda i ”Black Panther”-filmerna?

Det är nog få som känner till den verkliga inspirationen bakom Dora Milaje, men det är inte bara något spexigt påhitt av Marvel. De baseras på Agojie, också kända som ”amasonerna från Dahomey”, som tjänade kungen i denna västafrikanska nation mellan 1600- och 1800-talet. I en tid då många män dödades i våldsamma strider med grannstaterna blev kungarna i Dahomey tvungna till att rekrytera kvinnor till sin armé.

Det är ett spektakulärt stycke afrikansk historia som förblivit relativt outforskad av Hollywood, men det ska bioaktuella ”The Woman King” ändra på. Det explosiva actiondramat tar oss till Västafrika på 1820-talet där vi möter general Nanisca och hennes krigare.

Filmen är en episk berättelse om ambition, systerskap och överlevnad, paketerad som ett publikvänligt popcornäventyr med både brutala inslag och mycket hjärta.

För regissören Gina Prince-Bythewood och skådespelaren Viola Davis blev filmen en chans att visa upp starka, svarta kvinnor på bioduken - men också forma dem till komplexa och sårbara karaktärer. Filmstaden fick en chans att lyssna på dem båda under ett publiksamtal på Toronto Film Festival.

”Jag heter Viola och jag ska bli skådespelerska”

Viola Davis är idag en av Hollywoods mest igenkända och hyllade skådespelerskor. Hon har synts i kritikerrosade sammanhang som ”Niceville” (2011) och i stora DC-projekt som ”The Suicide Squad” (2021) samt vunnit en Oscar. Hon börjar med att berätta om hur hon upptäckte sin passion för skådespeleriet.

– Jag gillar citatet: ”De två viktigaste dagarna i ditt liv är när du föds, och när du upptäcker varför du föddes”. Länge visste jag inte ”varför”, eftersom jag växte upp i fattigdom och med våld i hemmet. Jag växte upp i ett mestadels vitt samhälle, och jag kunde inte uttrycka vad jag kände när något kändes fel.

För Davis började det med en film. I ung ålder såg hon 70-talsdramat ”Miss Jane Pittmans självbiografi” på tv, och blev helt tagen av skådespelerskan Cicely Tyson.

– Det var som ett gudalikt ögonblick för mig. Jag såg hennes fulla läppar, hennes mörka hy. Jag såg henne åldras från 18 till 110 års ålder. Och jag kunde inte tro det! Det var som att titta på en av de största magiker du kan tänka dig. Jag tänkte att om jag kan uppnå detta i mitt liv så kan jag bli något.

– Från den dagen presenterade jag mig alltid som ”Jag heter Viola och jag ska bli skådespelerska”. Det var min dröm, och där började min resa, berättar Davis.

Regissören: ”En ständig kamp”

”The Woman King” är regisserad och skriven av Gina Prince-Bythewood, som varit verksam i Hollywood i över 20 år. Debuten kom med ”Love and Basketball” år 2000, ett delvis självbiografiskt romantiskt drama som inte hade blivit av om det inte vore för Spike Lee som upptäckte henne.

En av hennes mest kända filmer är ”The Old Guard” som släpptes på streaming för ett par år sedan. Ett fantasy-äventyr med en tuff Charlize Theron i huvudrollen hjälpte säkert en del studiochefer att inse att hon skulle kunna hantera en storfilmsbudget.

Men att slå sig fram som svart och kvinna i filmbranschen har inte varit en dans på rosor, berättar hon. Exempelvis tog ”The Woman King” hela sex år att få till:

– När jag träffar finansiärer och producenter är det lite som att hora ut sig. 99 procent av gångerna är det vita män som sitter där, och man måste övertyga dem att berättelsen är viktig att berätta. Och att jag är rätt person till att göra den. Det är en ständig kamp.

– Men om jag inte tar fajten, om Viola inte tar fajten, så kommer filmer som ”The Woman King” inte bli gjorda. Man måste ha en stark tro på sig själv i den här industrin. Man måste vara villig att ta fajten. Och allt man behöver är ett ”ja”. Det är mycket tårar fram till dess.

Om att hitta sin inre krigare

Viola Davis instämmer och minns tillbaka på hur även hon, som en av filmens producenter, fick vara hård i förhandlingar med studiochefer.

– De flesta människor förstår inte vad som krävs för att få en film gjord. Det kan bli fult, verkligen. Studion vill ha Christopher Nolan, Denis Villeneuve, David Fincher, men de är alla upptagna med sina projekt. Sen finns andra regissörer högt upp på listan men de är för rädda för att ta i projektet. Och sen finns de regissörer som absolut är kapabla, men ifrågasätts: ”okej, vad har de gjort innan?”

– Det blir många strider. Ens själ kan dö. Så att äntligen få släppa den här filmen är som att ha överlevt ett krig, säger hon lättad och stolt.

I ”The Woman King” får hon ta sig igenom helt andra slags strider. Hon spelar general Nanisca, med uppdrag att skydda kungen (John Boyega) och leda en armé av tuffa kvinnor. Davis kallar Nanisca för ”en transformativ roll”:

– Att spela soldat och krigare hjälper en att hitta sin inre krigare. Jag fick träna flera timmar om dagen. Gina tvingade mig att bli muskulös. Martial arts och en strikt diet… Man kan inte föreställa sig det. Men för att nå sin dröm måste man ta sig igenom sina rädslor. Och jag var vettskrämd för Nanisca.

Vill visa upp kvinnor som hjältar

Gina Prince-Bythewood förklarar att hon är trött på att se svarta kvinnor skildras som stereotyper, samtidigt som de ofta är helt osynliga på vita duken.

– Hur gör jag så att unga svarta kvinnor får se sig själv på bioduken? Och bli inspirerade? Och att världen får se oss så? Så många vita pojkar och flickor ser sig själva som hjältar på bioduken. Det får vi aldrig se.

– Men film har sådan stor makt. Mitt mål och förhoppningen med ”The Woman King” var att visa upp kvinnor som hjältar. Inte bara badass-kvinnor som får sparka röv. Men även kvinnor som är mänskliga och vars sårbarhet kan vara en styrka.

– Viola och jag fick slåss för vissa scener i vår film. Men vi måste få utforska känslor på djupet, det ignoreras så ofta när vi förväntas vara superhjältar eller ”starka svarta kvinnor” jämt.

Strålande recensioner och Oscarsbuzz

”The Woman King” har fått fantastiska recensioner sedan premiären på Toronto Film Festival, och har till och med kallats för en av årets Oscarskandidater. Om bara några veckor får vi höra om filmen, och Viola Davis, har någon chans att vinna kriget som kallas ”awards season”. Men stjärnan själv bryr sig inte om priser eller om kritikernas bekräftelse.

– Jag läser inga recensioner. För känslan kring det här projektet… allting var så magiskt. Det är den känslan jag vill behålla. Den största kritikern finns inom mig. Min tolvåriga dotter såg filmen igår och hon grät. Hon lutade sig mot mig och sa: ”Jag är så stolt över dig, mamma”. Det betyder allt.

Filmen får biopremiär över hela Sverige fredagen den 25 november. Köp dina biljetter här!