Tarik Saleh och Fares Fares om hyllade Boy from Heaven

Det närmar sig biopremiär för Sveriges oscarsbidrag – en arabisktalande thriller som utspelar sig i Kairo. Regissören Tarik Saleh (”Metropia”, ”The Nile Hilton Incident”) återförenas med Fares Fares i "Boy from Heaven", vars roll som korrupt statstjänsteman fått många hyllningar efter premiären på filmfestivalen i Cannes tidigare i år.

”Boy from Heaven” utspelar sig på det högt ansedda unviersitetet Al-Azhar i Kabul. Fiskarpojken Adam är en ny student som får sitt livs chans när han blir antagen. Men snart bevittnar Adam ett mord - och blir en schackpjäs i ett farligt maktspel. Filmstaden mötte regissören och hans två huvudrollsinnehavare under en presskonferens i Cannes.

Man slås av realismen i ditt manus och miljön du skriver om. Är allt fiktion eller har du inspirerats av verkligheten?

Tarik Saleh: Det är en väldigt svår fråga att besvara. För mig är det fiktion. Men som med all fiktion så verkar verkligheten överträffa den. Självklart har jag en personlig relation till Al-Azhar. Min farfar gick där. Det är en institution som intresserat mig länge. När jag skrev manus fanns det ingen konflikt mellan presidenten och storimamen. Men en konflikt uppstod när jag redan hade skrivit manus. Det blev tryckt stämning på Al-Azhar, berättar regissören.

-Jag ville berätta en historia om auktoritet. Men jag kunde inte ignorera verkligheten. Jag blev tvungen att skapa en parallell verklighet. Jag vet att jag skulle bli anklagad för att skapa en dokumentär, men filmen är absolut fiktion.

Du tar oss bakom kuliserna på Al-Azhar. Hur speglar det det egyptiska samhället?

-Egypten är en väldigt religiöst land. Folk är troende på ett mjukt sätt, så att säga. Religionen finns i deras vardag. Det är inte komplicerat, den finns bara där. Al-Azhar son institution är en politisk kraft. De flesta egyptier vill inte bli tillsagda vad de ska göra. De gör vad de vill. Det är något jag älskar med Egypten.

Fares Fares: ”En svår karaktär att gestalta”

Fares Fares har fått en mångbottnad karaktär att bita i. Ibrahim blir kontaktperson och något av en mentor åt unge Adam. En ljusskygg figur som representerat en korrupt organisation, men han ger också en känsla av hopp. Den svenske skådespelaren berättar hur han tog sig an en roll med så motsägelsefulla sidor:

-Något intressant hände mig efter premiärvisningen. En person kom fram och frågade: ”Var du Gud i filmen?” Wow… vilken intressant tolkning! Nej, jag spelar inte Gud. Men det är en svår karaktär att gestalta, för man representerar något ”ondskefullt”, samtidigt som killen har ett samvete. Jag ser honom som en person som trodde på systemet, vid något tillfälle, men nu har han sett för mycket.

Hur utvecklas din relation till Adam?

-Det är enkelt. Han ser honom som lite av sin elev i början. Han ser en smart kille. Men det var också viktigt att visa Ibrahims son, för om han inte var en särskilt smart kille, så skulle min karaktär mer bry sig om Adam. Han är smart, stoisk och stark. Ibrahim imponeras av det.

-Vid ett tillfälle sa jag till Tarek att ”den här pojken måste imponera på honom”, så att han vill rädda honom. Ibrahim ser i Adam en version av sig själv, en yngre och modigare version.

Stjärnskottet Tawfeek Barhom om filmens viktigaste fråga

Den palestinske skådespelaren Tawfeek Barhom har också hyllats för huvudrollen som Adam. Han berättar hur han fastnade för filmens frågeställningar:

-Det som gjorde mig intresserad var den sista repliken i Tariks manus. ”Vad har du lärt dig?” Det är inte en fråga som riktas mot publiken, det är inte de som ska besvara den. Det handlar om Adams resa. Att växa upp på en sådan plats, där man praktiskt taget blir bestulen på lite av sin ungdom. Jag försöker besvara frågan än idag. Men man kan göra sitt bästa i livet och man kommer ändå mötas av motgångar. Man kan bara vara den bästa versionen av sig själv.

Tawfeek, när Adam ger sig ut på denna resa, vad får honom att säga ja?

-Frågan handlar om fri vilja. När man läser manus är det så lätt att tänka sig in i hur han tänker. Jag pratade med Tarik, så gör vi skådespelare. ”Vad är min motivation? Varför sticker han inte?” Han är en religiös kille, han är där av rätt anledningar. Han har drömt om detta. Men livet har överraskningar åt oss. Har vi en fri vilja? Jag vet faktiskt inte.

Producenten: ”En helt magisk miljö”

På plats i Cannes fanns också filmens producenter Kristina Åberg och Fredrik Zander. Åberg har producerat flera av Tarik Salehs filmer, senast den framgångsrika thrillern ”The Nile Hilton Incident”.

-Jag älskade manuset. Det är en solid berättelse som är så bra. Jag är också intresserad av Mellanöstern som Tarik är, och tycker det är viktigt att berätta historier om Mellanöstern.

Men på grund av kontroverserna kring ”The Nile Hilton Incident” är Tarik Saleh inte välkommen i Egypten, och ”Boy from Heaven” behövde spelas in i Istanbul istället. Fredrik Zander berättar:

-Vi hittade Istanbul där arkitekturen påminner mycket om Kairo. De har många historiska kopplingar. När vi började resa dit och leta miljöer var det helt magiskt. Vad gäller filmens skala, så är det en sann europeisk samproduktion. Allt har funkat väldigt smidigt med kreativa talanger från många olika länder och kulturer.

Tarik Saleh: ”Genrefilm är nästan som en svordom”

Presskonferensen avslutas med en fråga till Tarik Saleh om hans dragning till thrillern som genre. Precis som i ”The Nile Hilton Incident” är ”Boy from Heaven” paketerad som ett spännande mysterium och en mörk konspirationsfilm.

-Jag älskar genrefilm. Det skapar ett kontrakt mellan dig och publiken. Det finns regler, sen kan man bryta reglerna och skapa en överraskning, svarar regissören.

-När jag skriver manus så börjar jag med att skapa en värld som jag kan utforska. Jag går runt i den här världen som om jag hade en kamera med mig, går in i olika rum och möter folk. Och när jag sen läser det känner jag ”det är som en film som vinner Guldpalmen”. Sen ser jag två dörrar. Den ena säger ”omfamna det, gör en film utan handling”. Den andra är en genre. En genre som kommunicerar med publiken. Det är intressant att kommunicera. Filmen är vad som händer mellan bioduken och publiken. Utrymmet däremellan. Det är nästan som med religion. Enligt mig är det där Gud finns.

-I Europa är genrefilm nästan som en svordom. Det ses som en lägre form av underhållning. Det är galet för mig. Alla mästerverk är genrefilmer. Är ”Chinatown” en sämre film? ”Apocalypse Now”, ”Gudfadern”? Är de dåliga? De är alla genrefilmer. Men de är såklart mer än så.

”Boy from Heaven” har svensk biopremiär 18 november.