Stor intervju: Malin Åkerman sjunger ut

Filmstaden träffade Malin Åkerman inför premiär en av ”En del av mitt hjärta” för att prata om Tomas Ledin, sin egen sångkarriär och att återvända hem.

Malin Åkerman har letat i flera år efter roller i svenska filmer, och tillslut gick det i lås. I ”En del av mitt hjärta”, en romantisk komedi baserad på Tomas Ledins musik, spelar hon huvudrollen som den målinriktade Isabella som återvänder till småstaden hon växte upp i.

Du föddes i Stockholm, men flyttade till Kanada när du var två år gammal. Berätta om din relation till Sverige. Hur mycket ”hem” är det för dig?

– Min pappa flyttade tillbaka till Sverige när jag var sex år gammal. Så jag åkte hem hit varje sommar, sportlov, jullov, så jag spenderade kanske 2-3 månader varje år i Sverige. Och så har jag ju hela släkten här, så det blev mitt ”semesterhem”.

Du har letat efter ett svenskt projekt under lång tid nu.

– Ja, det har pågått några år nu. Jag har en svensk agent och vi har hittat jättefina manus men då har timingen inte varit rätt. Eftersom jag försökt att bygga min karriär i USA så måste timingen vara rätt så man inte släpper något där, för hur roligt det än är så kommer en svensk film inte att gynna min karriär där borta på samma sätt som en storfilm i USA med Ben Stiller skulle göra. Men nu var timingen perfekt, nu har jag etablerat mig där och jag hade sommaren ledig och jag älskar det här manuset.

Hur kommer det sig att du ville jobba med ett svenskt projekt?

– Jag har ju språket, och det hade varit kul att prova på att göra en film på ett annat språk, i ett annat land. Speciellt som det är ”hemma” för hela min familj, och att kunna ta med farmor och farfar på biopremiären, och se filmen på svenska. Det är något speciellt med det, att komma tillbaka till mina rötter.

Vad är skillnaden mellan att spela in film i Sverige i jämförelse med Hollywood?

– Det är inte en sån stor skillnad. Här är den här filmen en stor film, i USA skulle det ha varit en independentfilm. Det känns precis som att vi höll på att spela in en independentfilm i USA. För där borta, så kan en film som ”Watchmen” kosta 150 miljoner dollar att göra, med stora kulissbyggen, massor av ljussättning och det tar tid med såna filmer. Med den här var det snabba ryck och man hade den där gruppkänslan, det kändes som att alla ville vara med. Man tjänar ju inga pengar på en independentfilm i USA, man gör det för att man älskar det, och det kändes likadant här.

Du har också en bakgrund inom musiken, kan du berätta om den?

– Jag är inte en utbildad sångare, men för länge sedan sjöng jag i bandet ”The Petalstones”. Det ledde ingenstans, men det var en rolig erfarenhet. Men jag skulle aldrig kunna göra musikal på scen, det skulle jag aldrig tacka ja till. Jag är ingen sångare, inte på det sättet. I en studio kan man göra vad som helst. Man kan piffa till det, göra autotune, göra så att det låter större eller mindre. Men för film har jag en tillräckligt bra röst.

Du har ju gjort musikal förut, eller hur?

– Ja, ”Rock of Ages”. Det var bara en sång, och vi hade tre veckors sångrepetitioner. Det var jättekul att göra, herregud. Jag älskar den scenen där jag sjunger tillsammans med Tom Cruise, jag är väldigt stolt över den. Den är både kul och sexig, allt möjligt, och han har ju en fantastisk röst. Men allt som allt tycker jag att ”En del av mitt hjärta” är en bättre film.

Berätta om din karaktär, Isabella.

– Hon är en väldigt driven kvinna, det är hennes mest utstickande drag. Både i jobbet och i hennes personliga liv. Hon vill ha kontroll, men ibland är det så att Universum säger att nu blir det inte som du planerat, hon får lära sig under filmen att hon inte kan kontrollera allt. Hon är väldigt målinriktad, när hon bestämmer sig för något så får hon det. Men det går inte i kärleken.

Hur jobbade ni med koreografin?

– Jag jobbade mycket med Roine Söderlund, som var koreograf, för att hitta det som kändes rätt, och vad jag kunde hantera som dansare.

Edward af Sillén visade musikaler för teamet, som inspiration. Vilka var det?

– Jag tror att ”West Side Story” var en av dem, det är en av hans favoriter. Men jag tror han visade mer för sitt filmteam, vi pratade mer om tonen och karaktärerna. Att även i den här förhöjda verkligheten, så skulle det vara väldigt grundat, det skulle vara trovärdiga karaktärer.

Visst hade ni jobbat ihop förut?

– Ja, på Kristallengalan, jag var med i liveshowen som han regisserade. Jag gillar honom som människa, och han är så lättsam att jobba med. Och så har han en klar vision, som en regissör behöver ha. Det är viktigt för då kan han uttrycka det de vill ha, och då är det lättare för oss att tolka det. Om det är någon som inte riktigt vet, och hoppas att vi ska lösa det, så är det risk att det blir fel ton.

Vad var det för ton som ni var ute efter?

– Att det skulle vara på riktigt och inte för farsartat eller uppskruvat. Filmen skulle vara realistisk, och det är sången och dansen som är upphöjt, för att uttrycka känslor. Men att filmen skulle vara baserad i en verklighet, att den inte skulle vara för färgstark. Det är svensk sommar och karaktärer som man känner för.

Finns det några likheter med ”Mamma Mia”?

– Ja, det finns likheter i och med att detta inte är en berättelse om Thomas Ledin, utan det är hans musik som de har gjort en berättelse av. Men annars tycker jag att det är rätt så stor skillnad, i ”Mamma Mia” är hela grejen lite mer uppskruvad, karaktärerna är mer uppskruvade och farsartade, och den här filmen är mer nedtonad.

Vad tycker du om musikaler?

– Jag brinner inte för musikaler, men när de är gjorda på ett bra sätt är de fantastiska. Jag älskade ”Rocketman” och ”Moulin Rouge!” men det är en balansgång, ”behöver man sjunga det?”. Ett musikalnummer måste vara en del av filmen istället för fristående.

"En del av mitt hjärta" har biopremiär 25 december.