Så skapade Peter Jackson det ultimata äventyret

Är det de storslagna miljöerna, det detaljrika hantverket, den tidlösa berättelsen eller de banbrytande effekterna som gör ”Härskarringen” till en av tidernas mest älskade filmtrilogier? Vi djupdyker i Peter Jacksons filmepos inför nypremiären för att hitta svaret!

Om du hade frågat en ung Peter Jackson om favoritboken, skulle han antagligen svara ”Sagan om ringen”. Det var i tonåren som han upptäckte J.R.R. Tolkiens spännande äventyr från en mytomspunnen era, och blev helt tagen.

– Jag minns att jag tänkte, jag kan knappt bärga mig tills någon gör film av dem. Men jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli jag!

Han var långt ifrån ensam att fastna i fantasyträsket. Trilogin ”Härskarringen” - den episka berättelsen om en ung hob vid namn Frodo och en mäktig men farlig ring - utkom 1954 och blev snart riktigt populär. Men de totalt 1200 sidorna ansågs närmast omöjliga att filmatisera, på grund av sitt komplexa världsbyggande och många karaktärer.

Många hade försökt. Under 60-talet ville dåtidens stora pojkband The Beatles agera i filmen, med Stanley Kubrick bakom kameran. På 70-talet gjorde Ralph Bakshi en animerad ”Sagan om ringen”, baserad på halva berättelsen. Del 2 blev aldrig producerad. Gissa om Jackson och andra fans blev frustrerade.

Men hans kärlek till Midgård höll i sig. Och när den unge filmmakaren hade avverkat några kultskräckisar som ”Bad Taste” (1987), gjort sig ett namn som hyfsat seriös regissör med Oscarsnominerade ”Svarta änglar” (1994) och upptäckt potentialen i datoreffekter under arbetet med ”The Frighteners” (1996) började han spåna på nästa steg i karriären.

Insisterade på en trilogi

Peter Jackson och hans fru och partner-in-crime, Fran Walsh, kände för att ta sig an en storslagen fantasyfilm. Imponerade av utvecklingen inom CGI såg de stora möjligheter för framtiden.

– Om allt nu är möjligt, vad har så ansetts vara omöjligt? Jag tänkte direkt på ”Sagan om ringen”, minns han.

Det var i november 1995 som duon sökte upp filmrättigheterna till barndomsfavoriten, som låg hos Miramax. Jackson visste att det skulle krävas flera filmer för att göra historien rättvisa. Det var en risk som inte alla var villiga att ta. Producenten Harvey Weinstein ville att "Sagan om ringen" skulle göras som en film, gärna runt två timmar lång. Jackson vägrade kompromissa.

Han fick några veckor på sig att pitcha idé till andra studios och Weinstein gick med på att sälja rättigheterna, om någon ville ha dem. Jackson hade tur. New Line nappade. Och de verkade tala samma språk. ”Det är väl tre böcker, varför inte göra tre filmer?” frågade studiochefen Bob Shaye.

En handskakning blev startskottet för ett episkt äventyr på Nya Zeeland. Peter Jacksons hemtrakter med den vackra naturen lämpade sig perfekt för Tolkiens magiska Midgård.

Att hitta rätt skådespelare

New Line hade inte bara gått med på att spela in tre filmer. De skulle spelas in samtidigt, av logistiska skäl. Man behövde filma på svåråtkomliga platser och bygga upp både vägar och kulisser på skyddad mark. Det verkade mer praktiskt än att bygga upp allting tre gånger.

Ingen annan hade någonsin försökt sig på att spela in tre storfilmer på raken. ”Härskarringen” skulle dessutom bli ett av tidernas dyraste filmprojekt, med en budget runt 280 miljoner dollar. En relativt oprövad regissör. Och utan några stjärnor som affischnamn.

Det var en modig storsatsning som gjorde många skeptiska. Skulle ”Ringen” bli New Lines fall?

Visst, heta namn som Kate Winslet, Ben Affleck, Daniel Day-Lewis och Sean Connery fick åka med på den stora rykteskarusellen. Men i slutändan valde ändå filmskaparna att jobba med relativt okända skådespelare.

Det viktigaste för Jackson var att karaktärerna skulle kännas som om de klivit rakt ut ur sidorna i boken. Och en sak till: de letade efter trevliga skådisar. De skulle ju jobba ihop i närmare två år.

Veteranerna Ian McKellen och Christopher Lee får anses vara undantaget - klockrena för rollerna som de två trollkarlarna Gandalf och Saruman. Nykomlingen Orlando Bloom castades som Legolas två dagar innan han var klar med dramaskolan. Cate Blanchett, känd mestadels för ”Elizabeth” (1998), valdes ut som den eleganta alvdrottningen Galadriel.

Viggo Mortensen halkade in i absolut sista sekund, eftersom skådespelaren Stuart Townsend ansågs för ung för rollen som Aragorn. Townsend hade redan hunnit filma i fyra veckor när Mortensen flögs in och tog över svärdet. Idag kan inte tänka oss någon annan i den rollen.

Huvudrollen som hoben Frodo gick, efter mycket letande, till Elijah Wood. Det var han själv som skickade in ett videoband till filmskaparna, som en vild chansning.

– Vi tittade på många fina skådespelare, men så fort vi mötte Elijah var det klart att vi hade hittat Frodo Baggins. Han har en naturlig talang för att fånga in publiken och hålla kvar dem, sade Jackson i ett pressmeddelande sommaren 1999.

Ett 16 månader långt äventyr tar början

Inspelningen drog igång samma höst, 11 oktober 1999 närmare bestämt, och varade i hela 16 månader. En vanlig filminspelning pågår som mest i fyra månader. Ungefär så lång tid tog det att filma trilogins mest krävande scen, det storslagna slaget vid Helms klyfta. Som mest var sju team ute och filmade samtidigt för att göra arbetet så effektivt som möjligt.

För skådespelarna blev den långa inspelningsperioden i ett främmande land ett riktigt äventyr, som gav dem vänner för livet. De nio som utgör Brödraskapet förevigade minnet med varsin tatuering (som de svurit på att aldrig visa upp i media).

– Alla hade stora förväntningar, men också en oro över att det inte skulle löna sig. Det var en risk, säger Sean Astin som spelar Sam.

Närheten till nyzeeländska huvudstaden Wellington gjorde också att gänget kunde roa sig med andra sorts äventyr, som surfing, bungyjump och pubrundor, under sina lediga dagar. Det hjälpte dem att tänka på annat när de behövde vara hemifrån i långt över ett år.

– Det som slog mig mest under inspelningen av de tre filmerna… Jag fascinerades av Peters förmåga att hålla energinivån och peppen uppe, utan att någonsin avvika från vägen han stakade ut från början, berättar Elijah Wood.

En detaljrik värld

Peter Jacksons enorma passion för böckerna märks i den detaljrika världen som han låtit bygga upp för ”Sagan om ringen”-trilogin. Han tog sig an berättelsen med en enorm respekt för den rika mytologi som J.R.R. Tolkien hade skapat.

Varje liten del rekvisita är gjord speciellt för filmen. Varje svärd och sköld är specialtillverkat med samma metoder som man skulle ha använt för 500 år sedan. Varför göra det enkelt för sig när man kan göra det svårt? I Hobsala planterades trädgårdar redan ett år i förväg, för att de skulle hinna växa till sig.

Alla storslagna miljöer, från alvernas hem Vattnadal till staden Minas Tirith, byggdes upp på riktigt - så gott det gick.

Idén var att varje folkslag, från hoberna i Fylke till alverna i Vattnadal, hade bott där i evigheter. Deras kultur, språk, hem, kläder och vapen är omsorgsfullt uttänkta och designade utefter ledtrådar och illustrationer i böckerna. Skådespelare som Liv Tyler fick språkcoach för att lära sig tala alviska, det språk som språknörden J.R.R. Tolkien själv hittade på.

– Jag behövde skapa den mest realistiska värld jag bara kunde. Tanken var att det skulle kännas historiskt, med en detaljkänsla som skapade illusionen att tittarna klev in i en verklig värld, säger regissören.

Jackson var ute efter att filma ”Sagan om ringen” som en episk historisk skildring, något som ”Braveheart” snarare än en fantasyfilm. Allt för autenticiteten. Man tillät inget fusk, som att statister i bakgrunden skulle bära lättare vapen eller enklare kostymer.

Ambitionsnivån låg högt, och det lönade sig. Alla skådespelarna vittnar om den där speciella känslan att få agera i verkliga miljöer. Och det hårda arbetet lyser verkligen igenom på bioduken.

WETA bryter ny mark & Gollum visar vägen

Effektstudion WETA hade vid det laget hunnit växa till sig rejält, sedan de skapade spöken för Jacksons ”The Frighteners” några år tidigare.

Medan WETA Workshop jobbade med miniatyrbyggen och scenografi, klurade WETA Digital på hur man skulle möjliggöra enorma strider med tiotusentals orcher. Lösningen kom med datorprogrammet Massive, som ger varje digital krigare en ”hjärna”, en egen vilja som låter dem reagera på vad som sker i omgivningen. Resultatet blev mycket levande och storslagna stridsscener som aldrig tidigare hade skådats på film.

Men den enskilt största utmaningen med trilogin var att skapa Gollum. Den utmärglade varelsen som blivit förgiftad av tanken på Ringen (”My preciousss!”) och motvilligt leder Frodo och Sam mot Mordor och Domedagsberget.

För regissören var det självklart att Gollum skulle kännas som en lika verklig rollfigur som alla andra. För det krävdes en skådespelare lika livs levande som Elijah Wood. Jobbet gick till brittiske Andy Serkis, som iklädd lustig dräkt fick agera ut alla Gollum-scener.

Baserat på Serkis prestation, röst och ansiktsrörelser kunde animatörer skapa en datoranimerad Gollum, en av de första helt datoranimerade karaktärerna på bioduken.

– Vi ville att Gollum skulle bli den mest trovärdiga digitala karaktär som någonsin skapats. Äktenskapet mellan animation och motion-capture var nyckeln, säger Andy Serkis i extramaterialet till ”Sagan om de två tornen”.

Vad handlar ”Sagan om ringen” om egentligen?

Det otroliga hantverket och de banbrytande effekterna hade inte varit mycket värda om inte manuset drog fram det mänskliga dramat i spektaklet.

Tillsammans med Fran Walsh och Philippa Boyens skrev Peter Jackson en både gripande och spännande trilogi om tidlösa ämnen som vänskap, lojalitet och hjältemod. Och brödraskap, förstås. Aragorn och Arwens historia representerar kärlek och uppoffringar. Och så Galadriels replik som perfekt summerar trilogins hoppfulla budskap: ”Even the smallest person can change the course of the future”.

Ett annat tema är förstås maktbegär. Vad är vi villiga att göra, och offra, för att få oändlig makt? Att makt korrumperar människor blir tydligt när Ringens förföriska kraft plockar fram det värsta hos dem som Frodo möter på vägen.

Det klassiska temat om kampen mellan det goda och det onda står i fokus i Tolkiens berättelser samt i filmerna. Men Tolkien själv har uppgett att ”Härskarringen” egentligen handlar om döden, och det mänskliga önskan att övervinna den.

Peter Jackson bjuder på en egen tolkning:

– Mycket av kampen mellan det goda och det onda i ”Sagan om ringen” handlar också om kampen mellan att respektera naturen, som representeras av alverna, och förstörelsen av naturen, som Saruman och orcherna står för - de onda krafterna i Isengard.

En milstolpe i populärkulturen

En del var säkert oroliga för att det påkostade filmprojektet skulle floppa tungt. Men fansens stora hajp överröstade alla tvivel, och när de första 26 minuterna visades för pressen i Cannes i maj 2001 stod det klart: Peter Jackson hade skapat ett mästerverk utan dess like.

”Åskådarna greps snabbt av berättelsen och skrek till när den ena ohyggliga varelsen efter den andra gick till anfall”, skrev Aftonbladet som var på plats.

Nyckeln var också att engagera fans från första början, tack vare internet som bara var några år gammalt. Jackson såg till att engagera sig i forumdiskussioner med läsare världen över, och tog med sig värdefull feedback in i produktionen.

Den 19 december 2001 hade ”Sagan om ringen” äntligen biopremiär. De två följande filmerna, ”Sagan om de två tornen” och ”Sagan om konungens återkomst”, släpptes julen 2002 och 2003. Filmerna blev enorma succéer som tillsammans drog in närmare 3 miljarder dollar.

Som kronan på verket och grädden på moset belönades de med totalt 17 Oscarsstatyetter. Det stora erkännandet för denna episka trilogi kom 29 februari 2004, då ”Sagan om konungens återkomst” stod nominerad till 11 Oscars - och tog hem samtliga. Endast två andra filmer har vunnit lika många, ”Ben-Hur” (1959) och ”Titanic” (1997).

”Sagan om ringen”-filmerna ligger högt på IMDb:s topplista och håller en kär plats i många filmälskares hjärtan. Tolkiens storslagna äventyr har blivit tre tidlösa filmer som kommer överleva oss alla. Vad är egentligen hemligheten?

Ian McKellen kan ha hittat svaret:

– Vad är det som har gjort "Sagan om ringen" så betydelsefulla? Är det den unika skalan och den nästintill omöjliga åtagandet med runt 25.000 personer inblandade bakom och framför kameran? Är det den traditionella berättelsen blandad med toppmodern teknologi? Var det de vackra nyzeeländska miljöerna? Eller helt enkelt själva historien, resan med brödraskapet? För mig är svaret enkelt: J.R.R. Tolkien föreställde sig Midgård i böckerna. Peter Jackson fick oss att tro på Midgård genom att faktiskt ta oss dit, säger Gandalf-skådisen till Empire.

Resan fortsätter

Och än är äventyret inte över. I skrivande stund filmar Amazon en påkostad tv-serie som kommer ta oss tillbaka till Midgård, tusentals år innan händelserna i ”Sagan om ringen”.

Samtidigt jobbar New Line ihop med Warner Bros animationsstudio på en anime-film med titeln ”The Lord of the Rings: The War of The Rohirrim”. Det blir en prequel som hör samman med Jacksons Härskarringen-trilogi, och berättar den blodiga historien om hur Helms klyfta fick sitt namn.

I sommar värmer vi upp med ett Härskarringen-maraton på Filmstadens biografer över hela landet. Det blir en chans att återse alla tre filmerna på stor duk igen. 20 år efter urpremiären har Peter Jackson själv nyrestaurerat sitt livsverk.

Det är en bra tid att vara ”Sagan om ringen”-fan.