Övergrepp i centrum i dokumentären om Whitney Houston

Den stora skillnaden mellan sångerskan Whitney Houstons image och hennes liv fick regissören Kevin Macdonald att vilja göra en dokumentär om henne. Vi träffade honom i Cannes.

Att kalla Kevin Macdonald för ett Whitney Houston-fan innan han började arbetet med sin dokumentär om sångerskan är att kraftigt överdriva. Men nu när filmen ”Whitney” är klar ser bilden annorlunda ut.

– I början gillade jag faktiskt inte henne alls, men efter allt arbete så både beundrar jag henne och känner stor sympati för det som hände. Det är en tragisk historia, säger han i skuggan av solljuset på en brygga i Cannes.

När han blev tillfrågad att göra filmen av producenterna var ett av kraven att han skulle ha sista ordet i klippningen och att filmen skulle bli en objektiv bild och inte en PR-session.

Och ”Whitney” visar verkligen upp en osminkad bild av sångerskan med den fantastiska rösten som senare avled i sviterna efter ett långt drogmissbruk.

– Hon är en gåta. Hennes ljusa image frontalkrockar med det drogkantade liv hon levde. Hon visade sällan vem hon egentligen var i intervjuer, förutom den med Diane Sawyer, säger Kevin Macdonald och syftar på en omtalad intervju (delar av den visas i dokumentären) som sångerskan gjorde under period när hon mådde riktigt dåligt.

Det största avslöjandet i ”Whitney” är däremot att hon blev utsatt för sexuella övergrepp av en vän till familjen, nämligen Dee Dee Warwick, syster till kusinen Dionne Warwick.

– De här uppgifterna kom sent i arbetet med filmen, faktiskt när Metoo-rörelsen började under hösten 2017. Det kändes helt naturligt att ha med det i filmen, inte minst för att uppmuntra andra att också våga berätta om sina upplevelser.

Hur tänkte du med kring att den anklagade förövaren, som nu är avliden, både syns på bild och med namn i filmen?

– Det var självklart något vi tänkte mycket på, men vi kom fram till att det var rätt att göra just på grund av Metoo-rörelsen. Att det är viktigt att visa att det här händer många personer. Innan filmen hade premiär hade jag vissa samvetskval, men nu känns det helt rätt. Det viktiga är att det inte får bli någon skugga över Dionne Warwick. Hon hade ju inget med det här att göra och kan inte rå för vad hennes syster gjorde.

Att ta med övergreppen i filmen var också ett sätt att försöka förstå personen Whitney Houston, enligt Kevin Macdonald.

– Det var något som hon aldrig kom över och som antagligen hindrade hennes egen sexualitet som det gått många rykten om.

Whitney Houston var som bekant gift med rapparen Bobby Brown som intervjuas i filmen. Han vägrar dock att svara på frågor om ex-fruns drogproblem och framställs av andra på ett milt sagt negativt sätt.

– Han är en skitstövel, men jag tror inte han är ond. Jag tycker snarare synd om honom. Han känns som en hopplös person, säger Kevin Macdonald.

Trots att ”Whitney” är späckad med intervjuer var det många som hamnade på golvet i klipprummet. Inte minst för att Macdonald ansåg att de inte sa något.

– De flesta har levt så länge i ett sorts PR-läge där man inte har velat öppna upp och det gjorde arbetet väldigt svårt. Hennes publicist var skakad efter sin intervju eftersom hon då insett att hon ljugit för pressen i över 20 år för att skydda Whitney. Men nu insåg hon att hon snarare skadat henne genom att inte berätta sanningen.

Kevin Macdonald minns själv gärna Whitney Houston för hennes musikaliska framgångar.

– Hon var inte politisk men när hon gjorde sin egen version av den amerikanska nationalsången blev det en sorts hyllning till de svarta i landet. Och i filmen ”Bodyguard” var hon den första färgade kvinnan att göra en riktigt klassisk Hollywood-kyss med en vit man. Det var stora kulturella avstamp som man inte förneka henne