När Ove mötte Otto - Tom Hanks träffar Rolf Lassgård!

Publiken fick många skratt och spännande insikter i deras respektive filmkarriärer när folkkära Rolf Lassgård och Tom Hanks bjöd in till masterclass en kall vinterdag. Filmstaden var på plats.

Den 13 december, på självaste Luciadagen, landade Tom Hanks i Stockholm för att sprida stjärnglans över galapremiären för bioaktuella ”A Man Called Otto”.

Filmen är såklart en engelskspråkig remake på det charmiga svenska feelgood-dramat ”En man som heter Ove”, biosuccén från 2015 som nominerades till två Oscars. Nu tar Hanks över rollen som den vresige grannen, som i amerikansk version fick heta Otto Anderson. Saaben må vara skrotad men mycket är sig likt när historien i Fredrik Backmans storsäljande roman anpassats till en amerikansk småstad.

Dagen efter galapremiären på Rigoletto i Stockholm mötte Hollywoodstjärnan sin svenska förlaga, Rolf Lassgård. Under en fullsatt masterclass fick Ove och Otto äntligen mötas. En av Sveriges mest älskade skådisar och en av USA:s trevligaste filmstjärnor bjöd in till ett både intressant och underhållande samtal om skådespeleri, deras respektive karriärer och vad som gör dem riktigt förbannade.

– Jag tror att Ove och Otto skulle komma bra överens, säger Hanks skämtsamt om de två gubbarna som de fått spela. ”Hur dumma är dina grannar? Mina är också dumma!”

Hanks skickade fanbrev till Lassgård

Som medlemmar i The Academy får Tom Hanks och hans fru Rita Wilson varje vinter en drös med filmer skickade till sig inför Oscarsnomineringarna. Det var så de upptäckte Hannes Holms ”En man som heter Ove” (2015) som i slutändan blev nominerad till Bästa utländska film och Bästa makeup.

De blev så berörda att Hanks själv kontaktade de svenska producenterna, med vetskap om att man försökte få till en engelskspråkig version. Och när det blev klart att han faktiskt skulle få spela huvudrollen i en nyfilmatisering av ”En man som heter Ove” skrev Tom Hanks ett brev till Rolf Lassgård.

– Jag är rätt självisk och tävlingsinriktad. Rolf var så fantastisk i rollen, hur kunde jag någonsin toppa det? Även om vi aldrig hade träffats så skulle vi dela den här upplevelsen för alltid, med alla likheter och olikheter. Sverige är inte som USA, och jag gormar och skriker antagligen mer än Ove… Men jag ville höra av mig. Det var ett fanbrev, berättar Hanks.

Lassgård minns att han blev både överraskad och hedrad:

– Det var första gången jag fick brev från en kollega, och så kommer det från Tom Hanks! Och det var ett så vackert brev, skrivet på en riktig skrivmaskin. Senare fick jag veta att han samlar på gamla skrivmaskiner.

– Vill du ha en? Jag har för många, skrattar Hanks.

Hur Rolf Lassgård hittade sin Ove

Stämningen är avslappnad och hjärtlig på biografen Skandia där två folkkära skådisar får jämföra sina griniga gubbar och sina arbetsmetoder.

Rolf Lassgård delar med sig av sin process som skådespelare. Inför varje ny roll packar han en ryggsäck åt karaktären. I Oves fall var det Backmans roman och diverse tankar om allt från repliker till karaktärens rörelser som åkte ned i ryggsäcken. Det är tricket som hjälper honom att förbereda sig inför en film.

– Jag ska sno det! Vilken bra idé, utbrister Tom Hanks.

Under sin första inspelningsdag som Ove fick Lassgård mest skyffla snö. Det hjälpte honom å andra sidan att hitta rollens fysiska attribut. När makeupen och den kala hjässan kom på plats var det pricken över i:et.

– Då kände jag direkt att ”där är snubben”, säger Lassgård. En kritiker frågade mig angående smink, ”är inte det att fuska?” Men det är raka motsatsen. För det tvingar dig att ändra ditt kroppsspråk och dina rörelser så det går ihop med ansiktet. Och redan första dagen förstod jag att det skulle funka. Det var någon i teamet som inte kände igen mig, och skrek på mig för att få bort mig från inspelningsplatsen, skrattar han.

Den mesta inspirationen fanns att hitta redan i Backmans bästsäljande bok. Lassgård förklarar att han alltid går tillbaka till romanen, oavsett om det handlar om Kurt Wallander eller Ove.

– En del skådespelare brukar skilja på bok och manus. De använder inte boken alls. Men för mig är det råmaterialet som du kan ha mycket nytta av. Där finns små repliker och tankar att plocka upp. Som att när Ove pekar på en är det som en polisman som håller i en ficklampa. Sånt inspirerar mig.

Så förberedde sig Tom Hanks inför att gestalta Otto

Tom Hanks medger att han studerade Lassgårds tolkning av Ove för att förbereda sig själv inför rollen. Han såg på ”En man som heter Ove” utan ljud och undertexter, för att se hur den svenske skådespelaren förde sig.

– Rolfs Ove är en stor och skrämmande karl. Han är stoisk. En självsäker man. Det var det jag ville fånga upp. Hur folk reagerar så fort de ser ditt ansikte, berättar Hanks och fortsätter med hur hans yttre också förvandlades:

– Vi pratade om Ottos hår. Det är lustigt men som skådespelare måste man ha en förklaring för allt. Varför ser Otto ut som han gör? Jag föreställer mig att han alltid klipper sig hos samma barberare. Han betalar 20 dollar och ger två dollar i dricks. Så har han gjort de senaste sjutton åren. Det är ingen fantastisk klippning, utan det billigaste du kan tänka dig. Dit går han.

På samma sätt finns det en tanke även bakom Ottos garderob. Enkelt och funktionellt, han är inte den som ändrar på gamla vanor.

– Jag sa till kostymdesignern: ”Gör allt en storlek för stort”, minns Hanks. För när Otto var gift, då åt han bra och han åt regelbundet. Som änkling äter han inte tillräckligt. Han har varken tiden eller aptiten. Han har säkert tappat 10-20 kilo, och alla hans kläder hänger löst. Den typen av svar måste man ha för varje detalj.

Tom Hanks är van vid att förändras för sina roller. För rollen som skeppsbruten man i ”Cast Away” var han tvungen att bli spinkig, och i ”Elvis” såg vi honom som sliskig manager i lösnäsa. Han förklarar:

– Prostetik förändrar hur du rör dig och agerar. Visst, man är obekväm hela dagarna. Men det är lite som att ta på sig en rustning. Karaktären klistras på och du kan inte längre vara dig själv, du blir någon annan.

Lassgård: ”Jag har alltid fått spela den goda killen”

Tom Hanks och Rolf Lassgård är ungefär lika gamla - 66 respektive 67 år. Båda fick sina stora genombrott under 90-talet. Hanks slog igenom med Oscarsbelönade roller i ”Philadelphia” och ”Forrest Gump” samt populära romantiska komedier som ”Sömnlös i Seattle”. Lassgård spelade Gunvald Larsson i en rad tidiga Beckfilmer med Gösta Ekman. Därefter gjorde han huvudrollen i biosuccén ”Jägarna” och vann Guldbagge för ”Min store tjocke far”.

Hanks blir nyfiken på Lassgårds poliskaraktärer, och vi får veta hur han klev ut ur snutfacket och hittade sin egna nisch i Filmsverige.

– Det var mest i början som jag fick spela många poliser. Sånt gör att man lätt hamnar i en kategori. Det enda sättet blir att fortsätta jobba och fortsätta spela olika karaktärer. Poliserna var mycket populära, men det var dags att hitta något positivt. Jag ville söka mig till andra roller. Men jag har alltid fått spela den goda killen med stort hjärta.

Hanks: ”Vissa kan träffa mig på en riktigt dålig dag”

Detsamma kan väl sägas om Tom Hanks, som under sin karriär gjort väldigt få skurkroller. Det sägs till och med att regissörerna för ”Forrest Gump” (Robert Zemeckis) och ”Rädda menige Ryan” (Steven Spielberg) inte ville låta publiken se honom skjuta folk i krigsscenerna. Hanks bekräftar ryktet:

– Javisst, det är galet. Alla dessa explosioner och helikoptrar men ”Tom får inte skjuta”? ”Ingen vill se dig skjuta nazister” sa de. Jag sa: ”Jag har ett maskingevär och jag kommer skjuta nazister om jag ser dem, ni får klippa bort det, jag bryr mig inte”, skrattar han.

Han tillhör idag en av Hollywoods mest välkända och uppskattade skådespelare. Men man kan aldrig helt förbereda sig på ett liv i rampljuset, och att bli igenkänd vart man än går.

– Vissa människor kan träffa mig på en riktigt dålig dag, berättar Hanks. Om mitt barn är sjukt, om jag är stressad och parkeringsbiljetten håller på att gå ut. Då kan de få för sig att man är den största jävla idioten. Så det är alltid viktigt att tänka på.

Hanks får svara på frågan vad som gör honom riktigt förbannad.

– Mitt stora problem är att köra i Los Angeles. Om bilen framför mig saktar ner utan anledning och tvingar mig att sakta ner. Och så försöker han svänga utan att blinka… Då vill du inte sitta i bilen bredvid mig. Jag börjar svära som en borstbindare: ”Jaha, tack så MYCKET för att du blinkar för det är FANTASTISKT att jag får veta åt vilket håll du tänkte köra. TACK!”

Kan en biofilm göra oss mer fördomsfria?

Tillbaka till Ove och Otto. Hur hoppas de att bioaktuella ”A Man Called Otto” ska tas emot ute i världen? Båda är överens om att denna feelgood-historia har ett positivt budskap som vi alla kan behöva just nu:

– I USA finns ju en utbredd cynism. Det är naturligt. När någon ny flyttar in blir man alltid misstänksam. ”Vad ska de göra? Hur påverkar det husvärdet? Jaså, de är mexikaner? Det blir katastrof”, säger Hanks.

– Men om en film kan hjälpa en att bli mer öppen och fördomsfri, och gör det glamoröst så att du som publik vill bli likadan… Ja, jag tror biofilm kan göra det. Nya grannar är kanske inget att vara rädd för, det kan bli det motsatta. Det var vad jag fastnade för i boken och i filmen.

Hanks förklarar att Otto Anderson är en enstöring när filmen börjar. Det sista han vill är att höra någon knacka på dörren.

– Men så möter han nya människor som frågar: ”Är du okej? Behöver du något?” Raka motsatsen till ensam och cynisk. Och Otto får omfamna det faktum att livet kan bli rikare av att lära känna nya människor. Som vår producent Fredrik (Wikström Nicastro) brukar säga: ”Ingen är en främling när du fått höra deras historia.”

Rolf Lassgård instämmer:

– Det är det vackra med historien. I verkliga livet känner vi alla en Ove, men vi dömer dem och lämnar dem ifred. Men på film får vi följa med in i deras hem och de öppnar upp sig som en liten ask. Och man får se en helt annan sida av en person.

”A Man Called Otto” får biopremiär över hela landet på fredag den 13 januari. Köp dina biljetter här.