Molly Nutley: ”Det görs för lite skräckfilm i Sverige”

Vad skrämmer en scream queen? Och varför är vi så rädda för att spela in mer skräck i Sverige? Filmstaden pratar med Molly Nutley, bioaktuell i huvudrollen i succérysaren ”Feed”.

Vi är inte bortskämda med svenska skräckfilmer på bio, men på senare år börjar trenden vända. Efter rysaren ”Andra sidan” (2020) och den psykologiska dramathrillern ”Knackningar” (2021) kommer nu ”Feed”, som leker med tonårsslasher-genren samt det övernaturliga.

Johannes Persson regidebuterar och tv-profilen Joakim Lundell är med som producent bakom en historia som tar oss ut i den svenska vildmarken, där ett gäng semestrande influencers får slåss för sin överlevnad. I huvudrollen syns Molly Nutley som spelar Elin, inbjuden av sin kille till en camping-helg som snart tar en otäck vändning.

Skådespelerskan berättar för Filmstaden att det var just möjligheten att få göra en skräckfilm på svenska som lockade mest med projektet.

– Jag tycker att vi gör för lite genre i Sverige. Så jag drogs till att filmen stack ut på det sättet. Och ju mer som görs, desto mer kanske det öppnar upp för ännu mer?

– Sen ville jag gärna jobba med Johannes (Persson) som regisserat. Det kändes bra att vara med i hans första långfilm. Johannes är annars castare, så man har träffat honom ganska mycket genom åren. Han har alltid varit en så otroligt gullig och varm person, så det kändes kul att han skulle regissera.

Hur skulle du beskriva din karaktär Elin? Har du några likheter med henne?

– Hon är definitivt outsidern i gänget. Hon har kanske inte någon stor kärlek till hela influencer-världen. Där är vi lika. Jag tycker influencer-världen är lite läskig. Det är klart att de som jobbar med det jobbar hårt, men jag tror det finns mycket som påverkar unga på ett negativt sätt. Det tror jag att Elin och jag har gemensamt. Elin förstår sig inte på deras värld. Men hon är också saklig, det är inte jag. Jag tyckte Elin var en kul karaktär att spela. Hon förlitar sig mer på sin kunskap än något annat.

Hur skulle du själv reagera om du hamnade i en liknande situation?

– Man vet ju inte… Jag hoppas att man skulle vara den personen som hade behållt sitt lugn (skratt). Men det är ju så jävla absurt. När det väl uppstår saker blir jag ganska lugn. Men just innan, då är jag den som spinner iväg och är så nojig, rädd och nervös. Jag var ju skiträdd för att göra skräckfilm, för jag tänkte att jag skulle bli så rädd. Så jag tror inte jag hade varit den bästa i den situationen.

Du har ju några ganska intensiva och brutala scener i ”Feed”. Hur var det att spela in?

– Jag brukar beskriva det som något av det bästa och det värsta jag gjort. Vi filmade natt för det mesta. Och ganska brutala natt-tider. Vi kunde filma från fem på kvällen till sju på morgonen i en hel vecka. Det var som att hela kroppen inte riktigt var där. Jag springer runt och är blöt 80 procent av filmen. Det var otroligt ansträngande, både fysiskt och psykiskt. Så nä, det blir ju inte riktigt läskigt. Mer jävligt ansträngande.

– Men samtidigt otroligt kul! Det är jättekul att få spela en så otroligt fysisk roll, det får man inte göra ofta. Det var första gången jag fick vara så brutal.

För några år sen var du med i ”Alena” som ju också räknas som en svensk genrefilm. Vad tror du det beror på att vi inte gör så mycket skräck i Sverige?

– Jag tror att vi är för rädda i Sverige. Vi har sett att det funkar bra med krim och drama. Ska du satsa på att göra genre, så kan du inte göra en film, och lägga ned om inte den går bra. Du måste verkligen producera ett gäng genrefilmer och ge det en chans. Där tycker jag personligen att film-Sverige är ganska fega. Vi är inte ett genreland. Men vi har alla möjligheter att bli det. Vi har människor som är otroligt duktiga på effekter och allt som kan behövas. Vi har historierna. Och jag tror vi har ett otroligt sug hos publiken efter mer skräck.

– Visst, man har ju inga höga förväntningar på en svensk skräckfilm. Vi har kanske en bild av att skräck inte är så fint? Men där finns också en problematik i Sverige med fin- och fulkultur. Skräckfilm är ju underhållande. Och man kan göra mycket med skräck, om man vill. Det gäller att börja respektera genren.

Du har själv börjat regissera nyligen och kommer från en filmfamilj. Har inte du möjlighet att skapa något eget i den genren?

– Jag vet inte om jag har någon makt, men jag har en stor vilja. Jag älskar fantasy, jag älskar heistfilmer. Jag skulle gärna göra lite annorlunda grejer. Det är verkligen en superdröm.

Hur är din relation till skräckgenren? Vad ser du helst?

– Skräck är kanske inte min favoritgenre (skratt). Men jag tittade mycket när jag var yngre. Då var det de klassiska filmerna som ”The Ring”, ”The Grudge” och ”Scream”… Man har ju sett dem alla. Sen har jag haft en paus. Men på senaste tiden har det varit ”Get Out”, ”Hereditary” och ”Nope”… Jordan Peele är fantastisk. Det är kul när man också kan kommentera saker via skräck.

– Jag är annars väldigt lättskrämd. Speciellt med ljud och jump scares. Det jag mest har fobi för är galna människor. Någon som spårat ur. Såna skräckfilmer är läskigast, när det är en riktig person som bara tappat det. Det skrämmer mig mer än det övernaturliga.

Vilket är ditt bästa biominne?

– Åh, nu känns det lite konstigt med Armie Hammer… Men det var när jag såg ”Call Me By Your Name”, det var nog mitt bästa biominne. Jag hade sett den en gång med en person, och sen bestämde jag mig för att jag skulle gå och se den igen. Jag gick själv, och jag grät jättemycket. Jag gick därifrån och kände att ”gud, det var så stort och fint”. Det var andra gången jag såg den, och det var underbart att slippa förhålla mig till någon annan. För ibland kan man sitta och påverkas av vad den andra känner och tycker. Det är nog mitt största biominne. Och jag älskar den filmen.

– Men helst blir det Marvel och såna filmer. Jag ser väldigt mycket fram emot nya ”Avatar: The Way of Water”. När jag går på bio vill jag att det är bioupplevelser! Så fort det är en Marvelfilm eller något pampigt, så känner man att även om filmen inte är hundra får man ändå en upplevelse. Allting som går ut på att underhålla en publik.

Passa på att se den svenska skräcksuccén på bio innan det är försent, köp dina biljetter här!