Kenneth Branagh: Belfast har funnits i mitt inre i 50 år

”Filmen är berättad genom en nioårings ögon. Det är en version av mig.” säger den erkände regissören Kenneth Branagh, som med sitt hyllade drama "Belfast" vill ta med biopubliken på en igenkännbar livsresa.

I bioaktuella och Oscarsnominerade ”Belfast” dyker vi huvudstupa in i ett konfliktdrabbat Nordirland i slutet av 1960-talet. I händelsernas centrum står Buddy, en ung pojke som närmar sig tonåren. Buddys liv är fullt av kärlek från familjen, lekfullhet och blomstrande romantik. Men hans älskade hemstad Belfast plågas av oroligheter. Ska hans familj hoppas på att konflikten kommer att gå över, eller ska de lämna allt de känner till bakom sig, för ett nytt liv?

Den internationellt hyllade dramafilmen ”Belfast” prisades av Torontos internationella filmfestival för bästa film och fick hela sju Oscarsnomineringar några månader senare, bland annat för bästa film och regi. Dessutom vann Kenneth Branaghs "Belfast" publikpriset på Stockholms Filmfestival i höstas, där han hedrades för sin otroliga filmkarriär. Vi var på plats under Stockholms Filmfestival där den etablerade skådespelaren och regissören Kenneth Branagh berättade om sitt filmiska livsprojekt.

Grattis till en fantastisk välgjord film. Vem är pojken Buddy i ”Belfast”?

– Tack så mycket! Filmen är berättad genom en nioårings ögon. Buddy är en version av mig, men formad genom ett filter av minnen. Han försöker navigera sig igenom livet, men han har inte mycket erfarenhet. Buddy är bara 9 år gammal, vet mycket om fotboll, är kär i en flicka och har en komplicerad relation till religion. Men Buddy har också biografen och enligt denna nioåring var livet i Belfast sommaren 1969 lite som vilda västern.

Hur mycket betyder filmen ”Belfast” för dig och hur kommer det sig att du ville dela med dig av den här personliga berättelsen?

– Jo, i början av pandemin blev det mycket stirrande in i tomheten, och under den tystnaden hörde jag ljudet av Belfast som funnits i mitt inre de senaste 50 åren. Pandemin fick oss att uppskatta filmens betydelsefulla berättelser, då vi inte visste när vi fick uppleva det igen. Jag har under ett halvt århundrade känt att jag var tvungen att berätta den här historien, delvis för att jag förstod att familjehistorien var igenkännbar för väldigt många människor, berättar Branagh och fortsätter:

– Folk har kommit fram till mig från världens alla hörn och sagt att ”Belfast” lyfter fram deras livsresa också; en utvandrar-historia, en familjeberättelse och alla svåra beslut som är tvungna att tas genom livet. Och jag antar att oskuldsfullheten slutar för alla någon gång i livet och att vuxenlivet på ett sätt, tvingas på dig.

Hur känner du nu när filmen är gjord och snart kan ses på bio?

– Jag känner mig uppfylld. Filmer har olika utvecklingsfaser. Jag har därför alltid varit intresserad att få träffa människor som sett mina filmer och få ta del av deras åsikter. Folk är oftast väldigt ärliga om vad de gillar och vad de inte tycker om. Man lär sig mycket av olika sorters feedback, säger Branagh och utvecklar:

– En film som ”Belfast” kan kännas lite farlig på det sättet, nästan som ett minnesmärke. Men framför allt är det en film som betyder mycket för mig, precis som ”Hamlet” och ”Henrik V”. ”Belfast” är en personlig film som förhoppningsvis har en universell räckvidd. Men jag även gjort andra typer av filmprojekt som till exempel ”Thor” för Marvel som är lika personlig för mig även fast fadern och sönerna bär väldigt färgglada kläder och rider över regnbåge-broar ute i rymden. Det är bara ett annat format i ett större sammanhang. Så jag är väldigt stolt över ”Belfast” och längtar till dagen ni alla får se den! Jag gör filmer för publiken. Ni fullbordar mig och ni fullbordar filmen.

Det är många bioreferenser i filmen. Vad betyder bioupplevelsen för dig?

– För mig var bioupplevelsen den fantasieggande och formande delen av mitt liv. När jag hade svårt att förstå varför marken bokstavligen ryktes bort under mina fötter, så kunde biografen bli en tillflyktsort. En plats som bjöd på upprymdhet och spänning, och som fick mig att känna glädje. Jag levde i en typ av svart/vit värld. I Belfast regnade det mycket, det var grått och instängt men också fantastiskt. Filmer fick mig att förstå att det fanns andra världar där ute, världar som inte var lika våldsamma som Belfast, eller som var otyglade på ett annat sätt. Som till exempel westernfilmer där hjälten fick kärleken på fall och ondskan besegrades. Så film var och är fortfarande väldigt viktig för mig.

Köp biljetter till "Belfast" här! Kenneth Branagh Oscarsnominerade film har biopremiär 25 februari och filmen ingår i Biopasset.