"Diktatorn" - Charlie Chaplins bästa film?

Det närmar sig nypremiär för "Diktatorn", Charlie Chaplins mästerliga satir om Adolf Hitler och nazismen. Här är allt du behöver veta om komediklassikern.

Om du tänker på Charlie Chaplin, dyker det då möjligen upp en bild av en man med rolig mustasch som utövar slapstickhumor i stumfilmer?

Om du svarar ja är du förmodligen inte ensam. Men visste du att Chaplins karriär sträckte sig långt in i ljudfilmens era och att han hade huvudrollen i påkostade, actionspäckade krigsfilmer som ”Diktatorn” från 1940?

Oavsett hur du svarar på det ska vi nedan titta närmare på Chaplin och speciellt hans framträdande i ”Diktatorn”.

Vem var Charlie Chaplin? En snabbguide till komikerns liv och karriär

Chaplin föddes i London 1889 och emigrerade redan som nittonåring till USA, i hopp om ett liv i nöjesbranschen. Han började sin karriär som komiker i början av 1910-talet men steg snart in i stumfilmens värld där han var mycket aktiv.

Bara under år 1914 släpptes över 30 filmer där Chaplin hade en roll. Viktigt att minnas är att under stumfilmens tid var tiominutersfilmer inte ovanligt. Men film hade börjat bli ett populärt medium, biografer poppade upp i var och varannan storstad, och Chaplin blev snabbt ett världefenomen.

Flera av Chaplins lite längre och mer välkända komedier kom under 20- och 30-talet, så som ”Guldfeber” och ”Moderna tider”.

Han var inte bara skådespelare - han skrev, regisserade, producerade, redigerade och komponerade musiken till de flesta av sina filmer. En stor komiker, och ett kreativt geni. Chaplin var en perfektionist som kunde spendera år på en långfilm.

Det var inte ovanligt att Chaplin återanvände samma karaktär från film till film. Det är därför hans signatur-look har blivit så välkänd: den anonyme Luffaren, med sin plommonstop och käpp, är rollfiguren som gjorde honom enormt populär. Ett tag var Chaplin den bäst betalde skådespelaren i världen.

I korta men briljanta sketcher och med halsbrytande stunts drev han ofta med överhögheten och pekade på orättvisor. ”Diktatorn” - hans första talfilm - tog det ett steg längre.

Så föddes "Diktatorn": Hitler-satiren som var före sin tid

Under 1930-talet var stumfilmernas era förbi. Chaplin oroade sig för talfilmens genombrott. Skulle Luffaren tala, skulle magin gå förlorad. Och vad skulle han säga?

Men så kom han på exakt vad ville förmedla. Oroad av nazismens frammarsch i Europa började Chaplin att skissa på en satir om den galne makthavaren Adolf Hitler. Att det fanns yttre likheter mellan de två hade förstås inte undgått honom. Likheterna slutade inte vid den lilla mustaschen. Båda kom från fattiga förhållanden, och visste hur man fångade sin publik. Att Chaplin föddes bara fyra dagar innan Hitler är ett kusligt sammanträffande.

Inspelningen började i september 1939. Samma månad anföll tyska styrkor Polen och Andra världskriget var ett faktum.

”Diktatorn” handlar om en judisk barberare (spelad av Chaplin) som skadas under första världskriget och tappar minnet. Efter 20 år i sjukhussängen får han återvända hem till sin salong i ghettot i det fiktiva landet Tomanien.

Väl hemma möts han av anti-judisk och hatisk propaganda. Judarna lever under ständig skräck och förföljelse. Men livet i ghettot är inte bara misär utan där finns även kärlek. Barberaren blir förälskad i den vackra kvinnan Hannah (Paulette Goddard) och tillsammans tar de upp kampen mot förtrycket.

Chaplin spelar även filmens andra huvudroll. Den tyranniska diktatorn, Adenoid Hynkel, som är en parodi på Adolf Hitler. Han talar en slags låtsastyska och inleder filmen med ett hysteriskt roligt tal - något om "wienerschnitzel" och "sauerkraut".

Ett brandtal för freden

Humor och mörker går hand i hand i "Diktatorn". Komiska missöden och skrämmande scener avlöser varann. Efter en förväxling blir barberaren misstagen för att vara diktatorn Hynkel. Han använder det till sin fördel och lobbar för fred i stället för krig under ett passionerat tal.

Det minnesvärda sluttalet i filmen pågår i över fem minuter och är förmodligen den starkaste scen som Chaplin någonsin har skrivit. Det brukar sägas att med stumfilmerna fick han sin publik att skratta - när han väl talade fick han alla att gråta.

Han ägnade månader åt att ändra om och skriva om den viktiga scenen. Till stor del på grund av Hitlers alltmer aggressiva härjande i Europa. Några av Chaplins medarbetare var starkt skeptiska och försökte övertala honom till att stryka scenen. Man sa att talet skulle kosta honom en miljon dollar i minskade biljettintäkter.

– Jag bryr mig inte om det så kostar mig fem miljoner dollar, ska Chaplin ha sagt.

Chaplin ska senare också ha sagt att han aldrig skulle ha kunnat göra filmen om han hade insett den verkliga omfattningen av nazisternas brott.

"Diktatorn" blir älskad - och totalförbjuden

Filmen släpptes i USA hösten 1940. Den mottogs mycket väl och blev även en internationell succé. Relativt uppenbart är att Adolf Hitler förbjöd filmen i Tyskland och i alla länder som ockuperades av nazisterna.

Mindre känt är att Hitler ska ha blivit så nyfiken på filmen att han såg den två gånger. Vad han tyckte om "Diktatorn" vet vi inte, men Chaplin har sagt att han "skulle ge vad som helst för att höra hans åsikter". Filmen förblev bannlyst i Tyskland fram till 1958.

Den var även förbjuden i en rad andra länder, främst icke-demokratier som exempelvis Spanien. Häpnadsväckande nog visade även Storbritannien först indikationer på att ”Diktatorn” skulle förbjudas, för att inte skada relationerna med Tyskland. Men vid tidpunkten för premiär låg Storbritannien redan i krig med Tyskland och filmen kom att tillåtas.

När "Diktatorn" släpptes i Frankrike 1945 efter slutet på ockupationen blev den årets mest populära film.

Slutskrattat när karriären tog en annan vändning

Trots Chaplins stora talang blev hans filmskapande granskat med andra ögon under den senare delen av hans karriär. Speciellt efter "Diktatorn" då hans filmer blev allt mer politiska.

1947 släppte skådespelaren filmen ”Monsieur Verdoux” som anklagades för att ha kritiserat kapitalismen. Huvudpersonen - en kvinnomördare - var också långt från vad Chaplins publik var vana vid att se. Under premiären buades Chaplin ut av publiken och filmen blev hans första flopp i USA.

När han flera år senare reser från USA till en filmpremiär i London får han sitt inresevisum till USA upphävt och kan inte återvända. I USA led man för tillfället av kommunistskräck och hans filmer samt lobbande mot den anti-kommunistiska byrån blev för mycket för USA:s regering.

Chaplin och hans familj bosatte sig i Schweiz, och där levde han fram till sin död år 1977. Det blev bara tre långfilmer till. Ingen i närheten av "Diktatorns" framgångar.

Däremot fick han något av en fin revansch på Oscarsgalan några år tidigare. 1972 återvände Chaplin till USA för första gången på över ett decennium för att ta emot en Heders-Oscar, och möttes av en tolv minuter stående ovation - den längsta applåden i galans historia.

En av tidernas bästa komedier återvänder på bio

”Diktatorn” har med tiden utsetts till en av filmhistoriens bästa komedier.

Den framstående franska tidskriften Cahiers du cinéma röstade år 2008 fram den som nummer 24 på listan över de 100 bästa filmerna. The Guardian har likaså utsett den till plats 22 över de bästa komedifilmerna genom tiderna.

2017 kom "Diktatorn" på plats 16 på en liknande lista gjord av BBC, framröstad av hundratals filmkritiker från världens alla hörn.

Chaplin blev även mycket hyllad under sitt liv och fick otaliga priser, bland annat fick han en stjärna på Hollywood Boulevard 1972. Fem år senare dog Chaplin vid 88 års ålder. Han hade då nio barn och hade varit gift totalt fyra gånger, bland annat med Paulette Goddard, hans motspelare i ”Diktatorn”.

Chaplin lever vidare idag i sina filmer som fortfarande går upp på biografer runt om i världen. Och "Diktatorns" vädjan om en fredligare värld är ett budskap som aldrig tycks bli omodernt. Se den du med!

"Diktatorn" visas på Filmstadens biografer över hela landet tisdagen 18 oktober.