Crimes of the Future: David Cronenbergs filmiska brott

Äntligen biopremiär för en av filmårets stora snackisar: "Crimes of the Future". Filmstaden mötte regissören David Cronenberg och hans ensemble vid en presskonferens på filmfestivalen i Cannes.

En döende konstnär bjuder sin publik på bisarra framträdanden. Muterade kroppar och märkliga organ står på menyn när kultregissören David Cronenberg åter får leka loss i body horror-genren. Där har han tidigare skapat minnesvärda filmer som "Videodrome" (1983), "Flugan" (1986) och "eXistenZ" (1999).

Men eventuella genetiska samband mellan tidigare verk och "Crimes of the Future" är omedvetna, påstår Cronenberg som själv inte vill sätta sina filmer i samma fack.

-Jag har ingen agenda eller något särskilt jag vill berätta om. Varje film är fristående. Jag förstår om folk kommer upptäcka saker i "Crimes of the Future" som de känner igen från mina andra filmer. Jag förstår att det finns kopplingar för de kommer alla ur mitt nervsystem. Men det är bara en slump. När jag jobbar på en film så fokuserar jag bara på mina skådespelare, och att försöka få fram det bästa ur dem.

Med kirurgisk precision bygger han upp en lika lockande som motbjudande framtidsvärld. I "Crimes of the Future" spelar Viggo Mortensen den uppmärksammade konstnären Saul, Lea Seydoux är hans assistent och Kristen Stewart har fått i uppgift att utreda deras något tveksamma metoder.

Känsliga tittare varnas - regissören själv förutspådde att folk skulle lämna premiärvisningen i Cannes efter bara de första minuterna. Han hade rätt. Här finns en hel del magstarka scener, men också ett rikt världsbygge och en del fängslande (om än ibland svårsmälta) budskap om vart världen är på väg.

"All konst är politisk"

Vid presskonferensen i Cannes, där Filmstaden närvarade, fick regissören bland annat uttala sig om eventuella politiska budskap. En relevant fundering då filmens teman, om folk som vill ha rätten till sina egna kroppar, känns rätt i tiden när abortfrågan varit flitigt diskuterad i USA.

-Min film handlar onekligen om frågan vem som äger vems kropp, och inte på ett helt uppenbart politiskt sätt. Jag skrev den för 20 år sen, men redan då kunde man ana att något var på väg att hända. Förtryck och kontroll, det är frågor som alltid återkommer genom världshistorien. Någonstans i världen finns det alltid en regering som vill kontrollera sina medborgare. I Kanada tycker vi att alla i USA är helt galna, och inte bara på grund av Roe vs Wade-domen. Det är märkliga tider, helt klart, säger regissören.

Även om hans film inte är uppenbart politisk så anser Cronenberg att all konst är politik.

-Konst är ett uttryck för kultur, kontext, intellekt och ett specifikt språk. Så det är politiskt oavsett om skaparen bakom verket är medveten om det eller inte.

Léa Seydoux: "Han ger skådespelarna mycket frihet"

Manuset till den groteska thrillern låg på hyllan i 20 år innan filmen blev verklighet. Men vad som inspirerade honom till att skriva om människokroppens bisarra utveckling i en mörk dystopisk värld, det minns han inte idag.

-När jag läste mitt gamla manus på nytt, efter många år, så kom jag inte ihåg något. Det var som att läsa någon annans manus. "Det här är faktiskt inte så dåligt", tänkte jag. Så är ofta fallet när man regisserar. Det spelar ingen roll vem som skrev manus, för man stöter på samma problem: att försöka få liv i dialogen, se till att bilderna förstärker berättelsen. Universella utmaningar.

Lea Seydoux får berätta om hur Cronenberg jobbar med sina skådespelare, något som hon uppskattade stort. Få omtagningar, mycket frihet och mycket tilltro till sina skådespelare kännetecknar en Cronenberg-inspelning:

-Han ger oss inte så mycket regi. Han ger sina skådespelare mycket frihet. Han vill se hur de tolkar sina rollfigurer. Jag tror inte vi pratade mycket om filmen alls. Vi pratade mer om kärlek, och om livet och döden, skrattar Lea.

-Viktiga saker att prata om, inflikar Cronenberg med ett leende. Jag gör bara filmer för att få diskutera dessa ämnen med mina skådespelare.

Viggo Mortensen: "Bisarra scener är roligast"

Under presskonferensen i Cannes frågar en journalist om "död och åldrande", två koncept som förekommer i filmen. Cronenberg låtsas vara oförstående:

-Död och åldrande? Jag har aldrig hört talas om orden. Jag tillåter inte mig själv att tänka på dem. Ända sedan min 75-årsdag. Men döden och åldrandet finns med i alla filmer. Det du ser i filmen är att kroppen är ens verklighet. Det vi uppfattar som verkligt är beroende av hur vår kropp fungerar, ögonen, öronen, och så vidare. Om våra kroppar är vad vi är, så kommer vi att åldras och dö.

Skådespelaren Viggo Mortensen - som jobbar Cronenbergs sida för fjärde gången - håller med:

-Vi har bara en begränsad tid på oss att göra saker. Ingen vet hur länge. Som barn var jag nyfiken på döden, och frågade min mamma jämt om jag skulle dö. När jag väl förstod mer så motiverade det mig. Jag vill hellre se döden i vitögat, som jag vet att David gör, och om möjligt se på det med viss humor, vilket han definitivt gör. Vid de mest bisarra scener är det då vi har som roligast.

Kristen Stewart: "Jag gjorde en mental bakåtvolt"

Kristen Stewart framhäver också om att Cronenbergs humor gör det lättare att hantera de svåra och obekväma teman som hans filmer berör.

-Det kändes alltid som att han fnissade när vi spelade upp hans dialog. Det blir en smittande känsla. Vi märker att det går bra. Vi kan prata om rätt sjuka saker, men vi märker att han älskar det! Han gör oftast bara en tagning och man vet inte alltid om det gick hem. Men en gång kom han fram till mig och sa: "Vilken otrolig jävla första tagning!" Och herregud, han har aldrig gett mig så mycket feedback! Jag gjorde en mental bakåtvolt av lycka, säger Stewart.

David Cronenberg har nu varit verksam i 50 år, men visar inga tecken på att vilja lägga ned karriären. Den pigge filmskaparen sitter säkert redan nu och spånar på nästa sjuka idé som kommer väcka både tankar och kväljningar hos publiken. På en avslutande fråga om framtiden svarar han:

-Jag hoppas begå många fler filmiska brott innan jag är klar, skrattar Cronenberg.

Skådespelarna om vad Cronenberg har betytt för dem

Scott Speedman: Jag som är kanadensare har en lista med vissa regissörer jag vill jobba med. Cronenberg stod självklart med på den listan. Det är som en bucket list, nu kan jag pricka av det. "Flugan" var en film som imponerade enormt på mig som barn.

Lea Seydoux: För mig är David själva symbolen för film. Jag har alltid dragits till regissörer som skapar ett eget filmiskt språk, och David har skapat sin helt unika stil. Jag ville höra hemma i hans universum.

Viggo Mortensen: Jag har låtit mig kuvas till underkastelse för längesen. Nu är jag hans trogna slav. Skämt åsido. Från vårt första möte har jag uppskattat hans sinne för humor. Nu jobbar vi ihop för fjärde gången men vi är framför allt vänner. Vi kan lita på varann, och det gör jobbet mycket lättare. Han är alltid öppen för förslag. Han kan slå bort dem rätt brutalt, men han kommer alltid att lyssna.

Kristen Stewart: Den första filmen av David jag såg var "Crash". Och jag var antagligen alldeles för ung för att se den, men jag är glad att jag gjorde det. Många pratar om hur hans filmer är svåra att se på. Vi hör hur folk lämnar hans visningar. Men varenda gapande, blödande, pulserande bildruta, varenda blåmärke i hans filmer, det får mig att tappa hakan. Det äcklar mig inte, det lockar in mig. Jag älskar hans filmer.

"Crimes of the Future" har svensk biopremiär 7 oktober. Köp din biljett här!