Christer Fuglesang: ”Om tio år kan du checka in på rymdhotell”

20 juli markerar månlandningens 50-årsjubileum. Det firar Filmstaden med en smygpremiär av dokumentären ”Apollo 11”. Inför den stora dagen pratade vi med svenske astronauten Christer Fuglesang om rymdhotell, livet på Mars och vad som är sämst med att vara i rymden.

Hej Christer! Du var 12 år den 20 juli 1969. Vad kommer du ihåg från den dagen?

– Faktiskt ingenting. Jag var på vårt landställe och vi hade ingen tv där. Det enda som fanns var radio och vad jag kommer ihåg så var jag inte uppe mitt i natten och lyssnade på rapporteringen från USA.

Det var ett oväntat svar! När började ditt rymdintresse då?

– Alla journalister hoppas på ett intressant svar men jag har helt ärligt inget. Jag brukar berätta som det är i intervjuer men så skriver de ofta något annat. Men jag kan säga att jag alltid har varit intresserad av rymden och det första konkreta minnet av en rymdhändelse var den första rymdpromenaden som råkade sammanfalla med min åttaårsdag. Jag såg på nyheterna tillsammans med min farfar, så kanske började intresset där.

”Apollo 11” markerar månlandningens 50-årsjubileum. Vad kommer att hända de kommande 50 åren?

– Vi kommer definitivt vara tillbaka på månen, och förmodligen bygga en permanent bas där. Vi kommer att åka till Mars och vi bör ha byggt en permanent bas även där. Långt innan dess kommer vi även att ha rymdhotell.

Det var många grejer att hinna med. När tror du allt detta kommer att ske?

– Månpromenad blir om kanske sju-åtta år. NASA hade tillsammans med interantionella partners, däribland ESA (European Space Agency) och JAXA (Japan Aerospace eXploration Agency) utarbetat en plan att vara tillbaka på månen år 2028 men de blev lite tagna på sängen av vice presidenten Mike Pence i våras då han deklarerade att de nu siktar vi på 2024. Jag tror i och för sig att det blir svårt på grund av att kongressen inte kommer skjuta till tillräckligt med pengar.

Om vi blickar ännu längre fram. När sätter människan sin fot på Mars?

– Jag tror att det kommer att ske någonstans mellan 15-20 år. Det är mer av en politisk och ekonomisk fråga än en teknisk. Det kanske inte ens blir statliga rymdorganisationer som genomför det, det kanske blir SpaceX eller Blue Origin (SpaceX är Tesla-VD:n och entreprenören Elon Musks rymdföretag och Blue Origin är Amazongrundaren och pionjären Jeff Bezos dito, red. anm.).

Om du får fantisera fritt. Hur skulle människans liv och vardag se ut på Mars?

– I början kommer man bo i moduler under marken för att skynda sig mot strålningen. Sedan kommer man så småningom bo i kupor där man kan skapa en atmosfär som är dräglig för människan. Men då talar vi om flera hundra år framåt i tiden.

Du nämnde rymdhotell, det lät roligt! Berätta mer!

– Det är väldigt många människor som skulle vilja åka upp i rymden för att uppleva tyngdlösheten och utsikten. Och det är redan några som har betalat för detta, i början av 2000-talet hade ryssarna platser över under några resor till rymdstationen och sålde dessa platser till rika personer för 20-30 miljoner dollar. Om tio år ungefär borde det finnas infrastruktur för att göra det på en mer större skala och redan nu finns det företag som skissar på moduler som kommer fungera som rymdhotell.

När kommer vi vanliga dödliga kunna ta en rymdsemester?

– Ett kortare rymdskutt skulle du kunna göra redan om något år. Det kommer kosta en kvarts miljon dollar och då blir det inte någon längre upplevelse i rymden.

Du har själv varit i rymden två gånger. Hur förbereder man sig mentalt och fysiskt för en sådan resa?

– Den fysiska delen är inte så svår, det är den mentala biten som är tuff. Det kräver inte så mycket fysisk styrka, snarare fysisk teknik för att hantera t.ex. fjärrstyrda robotar. Men det krävs mycket mental träning och repetition av uppgifterna som ska utföras uppe i rymden för att man ska känna sig bekväm om något skulle gå fel.

Finns det någon existentiell aspekt i förberedelserna? Enligt rykte blir många religiösa när de kommer upp i rymden. Är det så?

– Det är en vandringssägen som jag tror beror på en händelse under de första rymdfärderna, alltså Apollo-färderna. En av astronauterna reste med en Bibel när de rundade månen för första gången på julafton 1968. Sedan dess har en felaktig bild hängt kvar, men när jag har frågat runt bland mina kollegor är det ingen som ändrat uppfattning i den frågan. De som var religiösa innan de åkte till rymden var även religiösa när de kom tillbaka till jorden och vice versa.

Beskriv hur det är att vara i rymden med tre ord!

– Häftigt. Vackert. Svävande.

Vad är sämst med att vara i rymden?

– Detsamma som det sista ordet, alltså att det är svävande. Tyngdlösheten ställer till med ganska mycket problem, t.ex. när det kommer till personlig hygien. Det finns ingen dusch av förklarliga skäl, så man får tvätta sig på annat sätt. Man sprutar vatten på en servett och torkar sig.

Hur väl lyckas filmskapare gestalta känslan av att vara i rymden?

– En del är bedrövliga, en del bryr sig inte och en del har gjort det väldigt bra. Men även de bättre skildringarna bryter mot fysikens regler i jakten på effektsökeri. ”Apollo 13” är den film som lyckas bäst enligt mig. ”Gravity” gestaltar rymden riktigt bra men filmen har en del konstigheter, som rymdskrot som kommer farande och George Clooney hängande i en lina. Och så finns det de RIKTIGT bedrövliga, som ”Armageddon”. Man ser på det lite annorlunda när man vet för mycket.

”Apollo 11” har smygpremiär på månlandningens 50-årsdag, 20 juli. Ta chansen att träffa Christer Fuglesang, den första och enda svenska rymdfararen, som kommer att vara på plats på Skandia i Stockholm under smygpremiären för presentera filmen.