Åter till Änglagård: Helena Bergström minns en kämpig men härlig inspelning

Helena Bergström och regissören Colin Nutley ser tillbaka på arbetet med den svenska filmklassikern "Änglagård" — 30 år efter premiären. På tisdag får den sin nypremiär hos Filmstaden.

Ett stillsamt samhälle i Västergötland skakas av en arvstvist, och ankomsten av två otyglade nollåttor. Till byn Yxared anländer kabaretsångerskan Fanny och hennes läderklädde vän Zac på en MC. Två världsvana yrväder dyker upp som en frisk fläkt i den svenska sommaridyllen och rör upp känslor. Det är Fanny som har ärvt den framlidne Eriks gård, Änglagård alltså, en kåk som är värd flera miljoner och som fler i byn hoppades få lägga vantarna på.

Helena Bergström spelar den unga blondinen som trampar på ömma tår i sina högklackade pumps, allt annat än gjorda för lantliv. Rikard Wolff gör en ikonisk insats som Zac, en rollfigur som ingen anade skulle bli betydelsefull för homosexuella under 90-talet. Inte heller hade någon av dem räknat med vilken otrolig biosuccé "Änglagård" skulle bli när den släpptes år 1992.

Mer om detta, om kampen för att få filmen gjord och en remake med Madonna som aldrig blev av, i vårt exklusiva samtal med Bergström och regissören Colin Nutley.

Allt började med en dokumentär

Efter "Nionde kompaniet" och "Black Jack" började Colin Nutley spåna på sin tredje långfilm. Inspirationen hittade han på den svenska landsbygden, på platser han själv gärna besökte och hade blivit förälskad i. Några år tidigare hade Nutley spelat in dokumentären "Där rosor aldrig dör", om livet i byn Liared, och där fanns flera personer som direkt inspirerade karaktärerna i hans manus.
-Jag åkte dit två gånger om året och det påminde mig om platsen där min far hade växt upp på engelska landsbygden. Det är den typen av människor jag älskar och det typen av liv som jag respekterar och trivs med. Där fanns en by där det vardagliga livet kändes precis som i "Änglagård", berättar Colin Nutley. Och jag var utlänningen. "Britten är tillbaka" brukade de säga.
-Men filmen bygger på bitar av allt möjligt. Dels handlar den om resa till Sverige och Västergötland som jag blev förälskad i. Dels handlar den om min familj. De två bröderna som sover ihop? Mina farbröder sov tillsammans i huset där jag växte upp. Och den är såklart influerad av både mig själv, Helena och Rikard, säger regissören.

Fanny och Zac gör entré

Helena Bergström beskriver filmen som "ett sammelsurium av inspirationer". Tillsammans med Rikard Wolff jobbade de fram sina rollfigurer. Så föddes filmens huvudpersoner, den karismatiska duon Fanny och Zac.

Colin Nutley hade tidigare sett Wolff på film och blivit imponerad av hans pondus. När de möttes under galapremiären av "Black Jack" presenterade Nutley sin nya filmidé.
-När man jobbar med Colin så formar man sin egna karaktär, förklarar Helena. Mycket av förberedelserna går ut på att sitta och bygga karaktärerna och deras liv. Hur lever vi? Hur jobbar vi? Vad har vi för relation? Eftersom vi improviserar mycket på inspelningen måste man vara extremt trygg med sin karaktär. Vi kunde Fanny och Zac utan och innan.

Filmens värld flöt ihop med verkligheten och snart blev Helena och Rikard Wolff nära vänner även privat.
-Vi fann varandra tack vare det förarbetet, och hela resan med "Änglagård". Karaktärerna gav oss så mycket. Och eftersom filmen slog igenom så stort - jag vet inte hur många som skrivit om hur mycket Fanny och Zac har stöttat dem. Om man varit mobbad i skolan eller känt sig utanför så har karaktärerna gett kraft. De är outsiders, men ändå är de lite coola!

Rikard Wolffs roll blev en milstolpe

Karaktären Zac är inte uttalat gay i filmen, men ta bara en titt på den där läderjackan... Han och Fanny turnerar runt med en dragshow, och så spelades han av den öppet homosexuella Rikard Wolff. Även om det aldrig var planerat, så blev karaktären en milstolpe när det kom till HBTQ-synlighet i en bred publikfilm.
-Det där var en jättestor grej med "Änglagård", minns Helena. Det hanteras som en självklarhet i filmen. För vår del var det inte sånt sprängstoff som man sen förstod att det var. Men på den tiden fanns ingen representation. Homosexuella karaktärer fick sällan bara vara människor. Sen har Rikard den kraften han har, det betydde mycket. Han är den stora nyckeln till "Änglagård".

Colin kommer ihåg hur folk i filmbranschen visade oro inför manuset. Han fick ofta frågan: "Är Zac gay?" Regissören brukade svara: "Han är en person".
-På den tiden blev Rikard ett flaggskepp för bögar. Ingen kunde ogilla honom. Han höll fanan med stolthet, säger Colin Nutley.

Det dröjde inte länge innan Hollywood visade intresse för den ljuva svenska feelgood-filmen. Det började pratas om en engelskspråkig remake av "Änglagård". Men en viktig detalj saknades och satte stopp för projektet, avslöjar Helena:
-Madonna ville spela Fanny. De skulle göra en remake i USA med Harvey Weinstein som producent... Men när vi läste manus hade de gjort om Zac. Plötsligt är han inte gay - han är en hunk med mycket testosteron. Vi sa "det går ju inte, vad är det här?" Det blev en jättediskussion. Men för vår del blev det fullständigt no-no.
-Och hon blev förälskad i prästen!, skrattar Colin.

En ikonisk ensemble tar form

Byn Yxared är full av minnesvärda invånare, gestaltade av några av Sveriges främsta och mest folkkära skådespelare. Här finns prästen Henning (Reine Brynolfsson), advokaten Ragnar (Peter Andersson), sågverksägaren Axel (Sven Wollter) med hustrun Rut (Viveka Seldahl) och sonen Mårten (en ung Jakob Eklund), med flera. Jan Mybrand, Ing-Marie Carlsson, Viveka Seldahl och Per Oscarsson medverkar också.

För Colin Nutley är det viktigt att hitta rätt skådespelare innan han börjar skriva manus. Han ser tillbaka på en ikonisk rollista med stor tacksamhet.
-När man stannar upp och tänker på filmen, så tänker man på Rikard, Helena, Tord, Ernst, Viveka, Sven, Janne, Jakob... En fantastisk rollista att jobba med. Det var en gåva, jag hade sån tur att få de här skådespelarna.

Ett problem återstod. Med inspelningen runt hörnet hade de ännu inte kommit på vem som kunde gestalta Gottfrid, en av de två äldre bröderna i byn. Helena Bergström föreslog Ernst Günther, men Colin var tveksam. Günther hade bara spelat grova roller och kändes inte helt rätt med sitt stora skägg. När de väl träffades, och skådespelaren gick med på att raka av sig skägget, stod Gottfrid plötsligt där.
-Ernst Günther kom in som en skänk från ovan, honom hittade vi bara en vecka innan vi skulle börja filma, minns Colin. Hans enda fråga var: "Får jag ta med mig hunden?"

Helena Bergström berättar om en annan ändring i rollistan som skedde i sista minuten. Bibi Andersson var tänkt att spela advokatens, Peter Anderssons fru. Görel Crona skulle spelat hennes dotter. Men Bibi fick förhinder och kunde inte vara med.
-Hon hoppade av bara några veckor innan. Då fick Görel Crona istället hoppa in och bli hans fru!

Drömkåken hittades i sista sekunden

En annan viktig huvudroll är förstås själva huset, den gula 1700-talsherrgården som skapar så mycket drama i byn. Det blev ännu en lyckoträff när man hittade den perfekta huset bara dagar kvar innan inspelning.
-Vi hade först ett annat hus i åtanke. Advokatens hus skulle bli vårt Änglagård, berättar Helena. Men några veckor innan inspelning hittade vi Lönnarp. En äldre dam hade bott där och nu var huset hos Allmänna arvsfonden. Ingen hade fått komma in. Colin, med sin övertalningsförmåga, lyckades komma in i det där huset. Och det såg ut exakt som det ser ut i filmen! Det var som om hon bara hade gått ut för att köpa något i affären. Kaffekoppen stod vid sängen... Den här uppstoppade svanen, det här pianot, allt var där! Som att gå tillbaka i tiden.
-Men det krävdes en övertalningsförmåga som inte var klok för att få tag i detta hus. Bara någon dag innan blev det klart att vi fick filma där. Då föll mycket på plats.

Samtidigt hade paret "ett helvete" med finansieringen av filmen. En budget på åtta miljoner kronor var långt ifrån tillräckligt. Ensemblen kämpade på med en stor tro på projektet, och i slutändan fick Nutley ihop pengarna som behövdes för att klippa klart "Änglagård".
-Det är så ofta som gyttja blir till guld, säger filmskaparen. Man får kämpa, man tror inte att man kommer klara det. Men de där äventyren, de är kul, eller hur?

Nervösa känslor inför premiären

Filmpremiären ägde rum på Göteborgs filmfestival i början av 1992. Alla var nervösa. "Änglagård", resultatet av allt slit, skulle äntligen möta sin publik för första gången, och ingen visste hur den skulle tas emot. Men det blev helt magiskt, berättar Helena:
-Den där visningen... den är fortfarande ett av de stora minnena i livet! Och speciellt efter kampen för att få filmen gjord. Det har varit en helt sanslös resa. Och vi fick tio minuter stående ovationer, helt galet! Dagen efter stod det i SVD: "Skratt, tårar och applåder!"

När filmen skulle få ordinarie biopremiär ringlade sig köerna långa utanför biograferna. Snacket spreds om den härliga, somriga dramakomedin. Colin Nutley avslöjar att han och Helena brukade smyga in på filmvisningarna för att känna på atmosfären och höra publikens reaktioner.
-Helena brukade spela på teatern. Jag brukade gå och hämta upp henne, och då slank vi in på en biograf tillsammans. Då var man intresserad av att se om ens film går hem hos publiken. När skrattar de, när gråter de?
-Med våra filmer är samtalet med publiken det intressanta, tillägger Bergström. Så gjorde vi även med "Black Jack". Det var vårt sätt att arbeta. Vi bara smög in så ingen visste vi var där. Sen smög vi ut. Att höra folk kommentera mig när jag satt precis bakom, det var jobbigt!, skrattar hon.

30 år senare: "Filmen är fortfarande aktuell"

Tre decennier har gått sedan "Änglagård" blev 1992 års stora svenska publiksuccé. Trots alla motgångar under produktionens gång är det bara fina, och ibland bitterljuva minnen, när Colin Nutley och Helena Bergström minns tillbaka.
-Framför allt tänker vi på dem som inte finns med oss längre, säger Helena Bergström. Hela Änglagårds-resan är full av fantastiska minnen. Det är framför allt den här gemenskapen jag minns. Och den där sommaren... Det var så mycket som var jobbigt men så mycket som var vackert också.

De är glada när de får höra att publiken nu får uppleva "Änglagård" på nytt, på stor duk, när den går upp i Filmstadens salonger nästa vecka. Filmen har blivit digitalt restaurerad av Svenska Filminstitutet och båda slås av hur snygg den är - och relevant än idag.
-Jag såg om filmen nyss på stor duk. Det jag fascinerades av är att den fortfarande är så aktuell, tyvärr, med rädslan för det främmande. Den handlar också om försoning. Filmen har ett så extremt positivt budskap, säger Helena Bergström.

Colin Nutley tillägger:
-Man har inte kunnat se "Änglagård" på bio på 30 år. Man inser då att biografen är något annat än tv. Det är mycket mer än så. Upplevelsen tar över en. Det var spännande för mig att inse det. Om folk går och ser filmen på bio får de uppleva något man inte kunnat uppleva sen den kom ut. Och kvaliteten är fantastisk. Jag var själv chockad.

"Änglagård" visas på nytt på bio den 23 augusti. Se dig om en extra gång i salongen, kanske sitter Colin och Helena där än en gång, nyfikna på publikens reaktioner? Köp biljetter här.