År 2019 enligt ”Blade Runner” - så här blev det i verkligheten

I maj är Harrison Ford tillbaka på Filmstadens biodukar med klassiska "Blade Runner". Vi firar med att ta en titt på filmens framtidsvision, med facit i hand.

Los Angeles, november 2019. Årtalet kändes så främmande och långt bort när "Blade Runner" gick upp på bio år 1982, men nu är vi där. Hur väl stämmer Ridley Scotts framtidsvision? Har vi flygande bilar och androider på gatorna? Låt oss ta en titt på vad filmen prickade in rätt och vad som blev helt fel.

1. Drömmer androider om elektriska får?

Blade runners är namnet på de poliser som jagar förrymda replikanter, alltså androider som ser precis ut som människor. Dessa har till och med minnen och känslor och är nästintill omöjliga att skilja från en riktig människa.

Kan dagens robotar lura vem som helst? Nja, vi är inte riktigt där än, men forskare har en oroväckande fascination för att försöka skapa den perfekta, trovärdiga maskinen. År 2014 presenterades till exempel Kodomoroid i Japan, en kvinnlig nyhetsuppläsare. Numera njuter hon av pensionen på ett vetenskapsmuseum. Och inför OS i Tokyo år 2020 förbereder man bland annat mycket mänskliga androider som ska hjälpa vågen av besökare.

Andra företag experimenterar med sociala robotar som kan föra ett samtal, som sällskap för exempelvis äldre människor eller barn med särskilda behov. De människoliknande robotarna är redan här. De har ansiktsuttryck som påminner om våra, och de kan svara på de flesta frågor. Kanske är det bara är en tidsfråga innan de blir självmedvetna och gör uppror?

2. Var är min flygande bil?

Bilar som flyger är en populär idé inom science fiction-genren, men tyvärr - vi väntar än. Det börjar dock röra på sig med flera spännande projekt i luften (pun intended).

Holländska företaget Pal-V har byggt en hybrid mellan en bil och en helikopter som både kan köra runt på gator och lyfta iväg. Och amerikanska Terrafugia har designat ett lätt flygplan som kan dra in vingarna och köra hem till garaget. Terrafugia blev uppköpta upp av koncernen som äger Volvo, och vi kan bara drömma om vad de ska hitta på tillsammans.

Det kanske inte dröjer så många år till innan vi kan sväva förbi bilköerna. Det sägs att Uber hoppas erbjuda flygande bilar i Los Angeles så tidigt som år 2020.

3. Kolonier på andra planeter

Filmen ”Blade Runner” snuddar vid några spännande koncept, som vi tyvärr inte får se i bild. I inledningen får vi veta att det finns kolonier i rymden, där replikanterna arbetar som slavar.

Rymden utforskas allt mer och rymdkolonisering är något som diskuteras flitigt, men så värst långt har vi ännu inte kommit på den punkten. Teknikmogulen Elon Musk grundade år 2002 raketföretaget SpaceX i hopp om att en dag kunna erövra Mars, som en backup-plan för mänskligheten. Hans plan är att bygga en bas på Mars år 2028 och den första staden under 2030-talet.

4. Moderna metropolen Los Angeles

Ridley Scotts skildring av Los Angeles bjuder på många snygga bilder och ikoniska miljöer. Om än filmat genom en kall och cynisk lins. Men inte undra på att filmens scenografi blev Oscarsnominerad.

Och staden känns, trots det eviga mörkret och regnet, väldigt modern för sin tid. Rick Deckard promenerar runt bland gatuköken i Chinatown och käkar sushi och nudlar. Idag är vi vana vid mångkulturella storstäder och mat från världens alla hörn. "Blade Runners" LA är en levande smältdegel av olika kulturer, nationaliteter och språk, upplyst av neon och gigantiska reklamskyltar.

Reklamen är överallt även i vår vardag, och rörliga skyltar sprider sina budskap var man än går. Högt över staden i "Blade Runner" svävar annonstavlor som lovar ett bättre liv eller frestar med Coca-cola.

I andra delar av filmens Los Angeles är den futuristiska arkitekturen inte lika träffsäker. Tyrell Corporations högkvarter liknar en pyramid från en annan planet, och är ett bra exempel på när sci-fi-fantasin går för långt.

5. Deckards maskin förbryllar än idag

För att vara en framtidsfilm är Ridley Scotts film förvånansvärt fri från gadgets och häftiga prylar. Tjocka datorskärmar visar grön text på svart bakgrund, som om man inte kunde tänka sig någon som helst teknisk utveckling på 30 år. Och det är kul att se hur Deckard går till en telefonkiosk för att ringa ett videosamtal - idag är det nog snarare FaceTime på mobilen.

Men en av filmens mer förbryllande detaljer är den så kallade ESPER-maskinen, som Rick Deckard använder för att analysera ett kort. Han stoppar in fotot och pratar direkt med maskinen (modernt!). Samtidigt utför maskinen hans kommandon och zoomar långsamt i bilden (mindre modernt). ESPER-maskinen förbryllar dock tittarna än idag, för den verkar tillåta Deckard att ”gå in i bilden”, och upptäcka tidigare dolda detaljer som fanns i samma rum.

Flygande bilar och futuristiska maskiner kittlade tanken, men känns idag charmigt daterade - och verkligheten har inte riktigt kommit ikapp några av filmens mer livliga fantasier.

Till Ridley Scotts försvar ska man ha i åtanke att filmen bygger på Philip K. Dicks roman från 1968, och regissören själv var inspirerad av film noir-genren som var stor under 1940-talet. Den deppige detektiven, en kedjerökande femme fatale, mörka gränder, regniga gator, och den låga solen som tränger in genom persiennerna som enda ljuskälla i flera scener, är typiska för noir-genren.

”Blade Runner” är både en framtidsvision och en retro-rulle, starkt präglad av 80-talets estetik - och den har skapat en alldeles unik stil som många filmskapare avundsjukt sneglat på sen dess.

Missa inte "Blade Runner" när den åter går upp på bio den 14 maj.