80-talets mest skrämmande film är tillbaka på bio

En av 80-talets mest otäcka (och omdebatterade) rysare återvänder på bioduken. Läs på om "Poltergeist" - regissörsmysteriet, den påstådda förbannelsen och filmens starka avtryck i skräckgenren inför nypremiären.

– Det är en riktigt läskig film. För mig är den som "Hajen" på land. Den handlar om spöken, ett hemsökt hus i förorten. Den stora likheten med "Hajen" är att terrorn aldrig ger sig, och att terrorn inte visar sig förrän mot slutet.

Så lät det i början av 1982, när Steven Spielberg intervjuades av ET (Entertainment Tonight alltså, inte någon söt utomjording). Spielberg hade vid det laget hunnit bli en av Hollywoods mäktigaste filmskapare, med titlar som "Närkontakt av tredje graden" och "Jakten på den försvunna skatten" i bagaget.

Förväntningarna var stora på vad han skulle göra härnäst. Och den sommaren skulle han släppa inte mindre än två filmer. Han regisserade "E.T. The Extra-Terrestrial" och producerade "Poltergeist". Filmerna släpptes med en veckas mellanrum.

Nöjestidningarna kallade det för "The Spielberg Summer". PR-kampanjerna blåste upp hajpen. "Poltergeist" kallades för "den mest skrämmande filmen någonsin" och "den första riktiga spökhistorien". Visst hade spökfilmer gjorts innan, men oftast handlade det om gamla slott och öde hotell ("The Shining" kom ut bara ett par år tidigare).

Spielbergs vision var att sätta skräck i ett helt vanligt, amerikanskt medelklassområde - som Phoenix-förorten där han själv växte upp. Någonting som publiken lätt kunde relatera till.

– I en vanlig spökhistoria har man en hemsökt herrgård, knarrande dörrar, märkliga ljud. Vi ville sätta det i en väldigt normal miljö. Steven ville skapa en vardaglig situation, förklarade producenten Frank Marshall under inspelningen av filmen.

När rädslan knackar på

När kameran sveper över det idylliska villaområdet är det fullt av cyklande barn, tjafsande grannar, sportkvällar framför tv:n och matkrig vid frukostborden. Darth Vader-affischer pryder barnrummens väggar. Komiska scener vaggar in publiken i en falsk trygghet.

Inledningsvis är det svårt att förstå att "Poltergeist" platsar i genren skräck - förutom titeln finns det inte mycket som tyder på några övernaturliga otrevligheter. Jo, förutom kanske att familjen Freelings yngsta dotter vaknar mitt i natten för att prata med tv:n...

Men snart tar det hus i helvete. Träd blir levande, stolar flyttar på sig och en mystisk portal öppnas upp i garderoben. Finns det onda andar i huset? När pappa Steve (Craig T. Nelson), mamma Diane (JoBeth Williams) och deras tre barn inser allvaret är det redan för sent. En osynlig kraft har letat sig in i deras hem, får rummen att snurra, och vägrar att släppa taget om den stackars familjen.

Många av händelserna i filmen är inspirerade av vad Spielberg själv blev skrämd av som barn, som clowner, och tanken på att ens leksaker skulle vakna till liv och vilja skada en.

Å andra sidan har vi den magstarka scenen där en man sliter av sig ansiktet, som faller ner i blodiga slamsor i badrummets handfat. Den om något lär vara Tobe Hoopers sjuka idé.

Vem regisserade "Poltergeist"?

Det är omöjligt att prata om "Poltergeist" utan att nämna Steven Spielberg. Hans DNA finns över hela filmen. Han kom med idén, deltog i manusarbetet och ritade upp storyboards.

Men enligt kontrakt fick han inte regissera något annat under tiden han jobbade med "E.T.". Så Spielberg skickade manus till Tobe Hooper. Den lovande skräckregissören hade gjort ett starkt intryck på honom några år tidigare med sin brutala lågbudgetrysare "Motorsågsmassakern".

"Poltergeist" blev Hoopers första stora studiofilm. Men Spielberg anlände till inspelningen varje dag i rollen som producent. Många påstår att han gjorde mer än att bara hänga vid monitorn och dricka kaffe. Än idag debatteras frågan flitigt bland filmälskare - var det Hooper eller Spielberg som egentligen regisserade filmen?

Medierna började snabbt viska om att Hooper hade blivit åsidosatt, men Spielberg svarade med att pressen hade missförstått deras unika relation. En producent med en stark och tydlig vision, samt en fåordig regissör - då kan rollerna bli något luddiga.

– Tobe är inte killen som tar kommandot. Om en fråga ställdes, som han inte omedelbart kunde svara på, så hoppade jag in och gav ett förslag. Tobe nickade instämmande, och det blev vår samarbetsprocess, sade Spielberg till LA Times år 1982.

Vilar det en förbannelse över filmen?

"Poltergeist" har med åren också blivit omtalad också av andra, mer tragiska orsaker. Två av filmens stjärnor har nämligen dött i mycket ung ålder.

Dominique Dunne, som spelar familjens äldsta dotter Dana, ströps till döds av sin expojkvän i november 1982. Hon blev 22 år gammal. Heather O'Rourke, som spelar yngsta dottern Carol Anne, dog i februari 1988 av akut tarmvred, kort efter inspelningen av "Poltergeist III". Hon blev bara 12 år gammal.

Två av skådespelarna från uppföljaren "Poltergeist II" dog också kort efter inspelningen, vilket har skapat den populära myten om en "Poltergeist"-förbannelse. Konspiratoriskt lagda fans menar att det kan bero på filmskaparnas beslut att använda riktiga människoskelett (japp) i en av filmens slutscener. Det var visst billigare än att hitta plastkopior.

Den så kallade förbannelsen - verklig eller ej - satte iallafall stopp för fler "Poltergeist"-filmer, tills filmserien återupplivades med en remake år 2015.

En klassiker som hemsöker skräckgenren än idag

Succén var iallafall given. Även om "E.T." blev den mest inkomstbringande filmen år 1982 fanns "Poltergeist" med bland topp-10. Filmen nominerades dessutom till 3 Oscars, bland annat för sina banbrytande visuella effekter och för Jerry Goldsmiths stämningsfulla musik.

Och precis som "Jurassic Park" (1993) väckte nytt intresse för dinosaurier, har "Poltergeist" skapat en fascination för spöken och andar. I filmen skildras vissa som otäcka varelser, andra som rastlösa själar som bara vill finna ro. "Poltergeist" upplevs kanske inte fullt lika skrämmande idag som man försökte få det att låta inför premiären år 1982... men den har fortfarande en del intressanta budskap om livet, och livet efter döden.

Till och med regissören Tobe Hooper säger sig ha känt av en oförklarlig närvaro kort efter sin fars död.

– Jag har själv upplevt en poltergeist. En klassiker: vattenglas som exploderade i köket, tallrikar som flög ut ur skåpet. Jag hörde dem krascha mitt i natten. Dörrar öppnade sig. Min mor hörde fars gungstol gunga hela natten, sade han i en intervju för några år sedan.

"Poltergeist" banade väg för en ny subgenre inom skräckfilmen. Den parodierades i "Ghostbusters" (1984) och fick nytt liv under 2000-talet med framgångsrika "Paranormal Activity" och "Insidious". Och nu, lagom till halloween, är en av de mest mytomspunna skräckfilmerna från 80-talet tillbaka på bio för att skrämma en ny generation.

"Poltergeist" visas på Filmstadens biografer den 31 oktober och den 3 november. Köp dina biljetter här!