3D – en hejare på att lura hjärnan

Trodde du 3D var något nytt för 2000-talet? Tänk om! Redan i slutet av 1890-talet experimenterade man med 3D i USA men tekniken slog inte igenom förrän 1922, och sedan dröjde det ända till 1953 innan den första visningen gjordes i Sverige.

Hur fungerar det då? 3D är en teknik som bygger på att lura hjärnan hos biobesökaren till att omtolka två tvådimensionella bilder till en enda, tredimensionell bild. Till en början använde man sig av två olika projektorer och skickade en bild med gröna toner från ena projektorn, och en med röda toner från den andra. Med de klassiska 3D-glasögonen med gröna och röda toner gav det en tredimensionell effekt med djup. Metoden kallas anaglyf och blev populär på 1950-talet, för att sedan dala i intresse då bioupplevelsen orsakade mer huvudvärk än nöje. Projektorernas olika bilder hamnade nämligen ofta ur synk med varandra. Därefter skulle det dröja ända till 2003 innan 3D-tekniken tog ny fart med James Camerons Ghosts Of The Abyss. Några halvhjärtade försök gjordes under 1970-talet med till exempel Hajen, som inte var särskilt lyckad. Det verkliga moderna genombrottet kom 2009 med storfilmen Avatar, även den regisserad av James Cameron.

Tekniken som används i dag kallas polarisering och innebär att både glasögon och projektorns lins har olika vinklar för respektive öga, vilket skapar ett intryck av djup. I dag görs många filmer om till 3D i postproduktion, men bäst resultat blir det om filmen redan från början filmas i 3D, som Transformers: The Last Knight. Det är dock ett kostsamt sätt att producera film på, men resultatet blir ytterst nära perfektion med oerhörd detaljrikedom och känsla av djup.

Att filma i 3D går att göra på flera olika sätt, men det vanligaste är att använda två kameror som är monterade på samma avstånd som ett ögonpar. Kamerorna filmar sedan separata bilder för respektive öga, precis som ögonen faktiskt fungerar.

Sedan några år tillbaka pågår ett forskningsprojekt på MIT:s Computer Science and Artificial Intelligence Lab om ny möjligheterna att visa 3D utan glasögon, så kallad Cinema 3D. Än så länge är tekniken långt ifrån redo för bioduken, men på sikt kan det bli verklighet för alla älskare av 3D-tekniken.

Caroline Swartling, Redaktör Digitala Medier