10 svenska filmer alla borde se minst en gång i livet

Svensk film har en alldeles egen plats i filmhistorien. Från Ingmar Bergmans existentiella mästerverk till Ruben Östlunds obekväma igenkänningssatir, via årtionden av snutfilmer och farskomedier - och alla har en favorit som de kan citera utantill.

I höst vill vi rikta strålkastarljuset mot svenska filmer som väntar på att upptäcktas. Hitta din nästa svenska biofavorit här

Nedan har vi samlat tio älskade svenska filmklassiker som blivit odödliga. Här finns starka uppväxtskildringar, kärlekshistorier som berört generationer och banbrytande action. Håller du med oss om listan?

Det sjunde inseglet (1957)

Det går knappast att skriva om svensk film utan att nämna Ingmar Bergman. En av filmhistoriens mest inflytelserika regissörer, välkänd och respekterad långt utanför vårt avlånga land, fick sitt internationella genombrott under 1950-talet. Bland annat tack vare den här svartvita filmen, lika mycket ett historiskt drama som existentiell fantasy. Den ikoniska scenen där Max von Sydow spelar schack med Döden kommer just härifrån.

Samma år släppte Bergman den lika ikoniska "Smultronstället" som gav honom en första Oscarsnominering.

Se också: Robert Gustafsson ska spela Bergman i en kommande dramafilm, och Gustaf Skarsgård regisserar snart "Kannibalen på Fårö", en skräckfilm om en manusförfattare som inte får jobba ifred på Bergmans Fårö.

Mannen på taket (1976)

Beck, Wallander, Johan Falk, Maria Wern... De svenska snutarna har alltid sin givna plats i vår populärkultur. Publiken verkar aldrig få nog av alla dessa mord, från Fjällbacka till Sandhamn. Och det är inte bara på hemmaplan. Nordic noir har under 2000-talet växt till något av ett globalt fenomen.

En av de allra första (och tveklöst bästa) filmerna i den blågula krimgenren fyller 50 år i höst. I "Mannen på taket" av Bo Widerberg fick Carl-Gustaf Lindstedt axla rollen som Martin Beck, som utreder ett brutalt mord på en poliskollega. Regissören Bo Widerberg blev inspirerad av Hollywood, närmare bestämt "French Connection" (1971), och ville göra något liknande i Sverige.

Spännande scener med en krypskytt på taket och en helikopterkrasch mitt i centrala Stockholm, som än idag är något av det mest ambitiösa som gjorts i en svensk actionfilm.

Mitt liv som hund (1985)

Lasse Hallström Oscarsnominerades för Bästa regi för denna fina och starka coming-of-age-film som öppnade dörren till Hollywood. Den handlar om 12-årige Ingemar vars mamma blir allvarligt sjuk. Han skickas till Småland för att bo med sin morbror Gunnar (Tomas von Brömssen), och möter på excentriska karaktärer.

"Mitt liv som hund" bygger på Reidar Jönssons halvt biografiska roman med samma namn. Filmen skildrar sorg och utsatthet ur ett barns perspektiv, utan att bli tung eller sentimental. Tvärtom är den laddad med humor och värme. Anton Glanzelius är fantastisk i sin komplexa roll och vann en Guldbagge, bara 12 år gammal.

Se också: I höst kommer filmatiseringen av Andrev Waldens Jävla karlar, också baserad på en delvis självbiografisk bok. Den beskrivs som en "uppväxtskildring med humor och mörker" - kanske ännu en blivande klassiker?

Fucking Åmål (1998)

Bland många fina ungdomsfilmer som producerats i Sverige brukar "Fucking Åmål" nämnas som den allra bästa. 90-talstrender gör den till en nostalgisk tidskapsel för oss som själva växte upp på den tiden men berättelsen, om olycklig kärlek och att vara ensammast i världen, är tidlös och universell. I centrum står den sorgsna Agnes och den populära Elin, som mot alla odds dras till varandra.

Lukas Moodyssons första långfilm är fylld med starka känslor, grym musik och minnesvärda oneliners. Det är sällan vi får se en lika självsäker och stark debutfilm.

Se också: Blir du ledsen om jag dör är en ny berörande tonårsfilm som just nu kan ses på bio. Regissör Rojda Sekersöz ("Young Royals") berättar om vänskapen mellan en ungdomsledare och en ung baskettalang i en värld där många unga lockas in i kriminalitet. Vi tipsar också om den romantiska Möllankomedin Det grönaste gräset, som även den går på bio just nu.

Varning för Jönssonligan (1981)

Inget förenar en biopublik så som skratt. Många av oss har växt upp med filmer som "Göta kanal" och "Sällskapsresan", eller kanske Hasse & Tages tidlösa komedier. Samtidigt finns det få svenska franchiser som levt längre än "Jönssonligan".

Med danska Olsen-banden som inspiration satte man ihop en kriminell trio bestående av Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson (Gösta Ekman), Ragnar Vanheden (Ulf Brunnberg) och Rocky (Nils Brandt). Ligans medlemmar har varierat genom åren, men många lär hålla med mig om att Gösta Ekman är the OG. Första filmen blev en enorm publiksuccé med 800 000 biobesökare och banade vägen för många fler.

Nästa film med ligan har premiär i december – en tidig julklapp till alla fans! I Jönssonligan & Wall-Enberg" är Robert Gustafsson tillbaka i rollen som Sickan, givetvis sugen på att knäcka nya kassavalv. Filmen får biopremiär den 4 december och markerar 45-årsjubileum för Jönssonligan på bio.

Änglagård (1992)

När Lasse Hallström drog över Atlanten klev brittiske Colin Nutley in på scenen som näste mästare på att fånga det svenska småstadslivet.

När den färgstarka Fanny och hennes vän Zac dyker upp på den västgötska landsbygden skakar de om det slutna samhället. En av 90-talets största filmiska framgångar sågs av mer än 1,3 miljoner svenskar på bio och gjorde Helena Bergström till filmstjärna. Här möts en varm komedi och ett ganska vasst drama om utanförskap, fördomar och förändring.

Se också: Helena Bergström återvänder på vita duken den 25 september i Resan till Piemonte, om fyra vänner på Italien-resa. Ingen dålig rollista: Kjell Bergqvist, Björn Kjellman, Peter Haber och Kajsa Ernst gör henne sällskap.

Den sista resan (2024)

När man tänker på 2020-talets svenska filmer som kan bli moderna klassiker känns Filip och Fredriks dokumentär "Den sista resan" som en självklar kandidat. Här får vi följa med på en både livsbejakande och emotionell resa söderut med Lars Hammar, Filips pappa, som blivit en något bitter pensionär och behöver livas upp.

En av tidernas mest framgångsrika dokumentärer på vita duken. Och det är inte svårt att förstå varför. Filmen är gjord med så mycket kärlek och påminner oss samtidigt om vad som är viktigt här i livet: franskt vin, förstås, och att höra av sig till mor och far emellanåt.

Se också: I höst bjuds vi på en efterlängtad dokumentär om Sveriges största musikikon Carola!. Vi kan även se fram emot härliga Bäst i världen som känns som en lika hjärtvärmande resa som den som Filip och Fredrik tog med oss på.

Tomten är far till alla barnen (1999)

En äkta julfavorit som visas flitigt i repris varje år. Peter Haber är fantastiskt rolig som maken vars hustru (Katarina Ewerlöf) bjuder hem alla sina ex på julmiddag. Huset fylls av glada gubbar och tanter som blir allt mer fördomsfulla och konspiratoriska ju mer alkohol de får i sig.

Jag har svårt att komma på en mer klockren svensk komedi, och även efter alla år känns "Tomten" fortfarande både lika vass och aktuell.

Se också: Vuxna relationer och hur svårt det kan vara att hantera dem är ett återkommande favorittema för svenska filmskapare. Mer pinsamheter lär vi hitta i "Hösten med Göran", uppföljaren till "Sommaren med Göran" som prickat in årets allra hetaste biodatum: 25 december.

Kopps (2003)

Minns du var du såg Fares Fares första gången? Det var antagligen i brorsan Josef Fares härliga debutfilm "Jalla! Jalla!" (2000). Några år senare sammanstrålade de för ett nytt filmprojekt, som nog kan ses som en av de roligaste svenska komedierna på 2000-talet.

I den lilla byn Högboträsk är brottsligheten så låg att polisstationen riskerar att läggas ned. De fyra lokala poliserna tar till våldsamma metoder lösning: de iscensätter själva brott för att få behålla sina jobb. En uppfriskande mix av fars, skratt och lekfull action sågs av 770 000 svenskar på bio.

Se också: Den 9 oktober är det premiär för Arkipelag och Fares Fares har ju numera blivit en seriös skådespelare. Han, Gustaf Skarsgård och Linus Wahlgren spelar tre pappor som hamnar på en skolresa till helvetet. Innan dess ska vi även få en rejäl dusch av politisk samhällssatir med action, likt Josef Fares komedier. Flaggan har biopremiär den 28 augusti och handlar om två unga Sverigedemokrater som får i uppdrag att hänga en enorm svensk flagga på Rinkeby torg.

En man som heter Ove (2015)

Rolf Lassgård, kanske det mest folkkära vi har, gör sitt livs roll i en av tidernas största svenska biosuccéer. Hannes Holm adapterar Fredrik Backmans roman om en surgubbe i villakvarteret och en nyinflyttad, iransk kvinna som livar upp hans tillvaro.

I sann svensk filmanda bjuds publiken på en berg-och-dalbana av känslor: skratt, igenkänning, vemod och tårar. Tom Hanks blev så förälskad i filmen att han styrde upp en Hollywoodremake: "A Man Called Otto".

Se också: Lassgård återvänder till komedigenren redan den 20 november. Tillsammans med "Jägarna"-kollegan Lennart Jähkel. I något så ovanligt som en svensk UFO-film: Arne Goes to Space.