Ljudmilas Röst

Natten till lördagen den 26 april rycker brandkåren ut till en brand i kärnkraftverket i Tjernobyl. Ljudmila Ignatenko är 23 år och gravid i femte månaden när hennes man Vasilij lämnar lägenheten i Pripjat för att tillsammans med de andra brandmännen möta en brand som inte går släcka. Han säger åt henne att gå och lägga sig, att han kommer att väcka henne när han kommer hem – men han kommer aldrig att komma tillbaka.

Historien om Tjernobylolyckan har berättats oräkneliga gånger, men i denna härdsmälta av politiska, tekniska och fysikaliska missöden är det få berättelser som kommit så nära det mänskliga trauma det innebär att leva vidare efter katastrofen som Ljudmilas röst. Gunnar Bergdahls porträtt av Ljudmila Ignatenko är en resa genom hennes minnen, till platserna där hon en gång levde ett helt annat liv. Men Ljudmilas röst är också ett porträtt av en erfarenhet som delas av alla överlevande och efterlevande, ett porträtt fyllt av kärlek och medmänsklighet som visar hur sorgen och minnena efter Tjernobyl är lika oförgängliga som strålningen ur reaktor 4.