Korparna

Agne sliter hårt för att få gården att gå runt. Ett arbete som nöter på honom både fysiskt och psykiskt. Pressen ökar ytterligare när arrendeägaren vill modernisera och hotar att säga upp arrendet. Agnes familj har brukat gården i generationer och han har tagit för givet att äldste sonen Klas ska ta över när han själv inte längre orkar. Klas däremot vill inte gå i faderns fotspår, men vill inte heller lägga ytterligare börda på sin far. En man som redan verkar ha fått nog av verkligheten. Frågan är hur länge man kan skjuta upp det oundvikliga?