3D är en teknik som bygger på att lura hjärnan hos biobesökaren till att omtolka två tvådimensionella bilder till en enda, tredimensionell bild. Till en början använde man sig av två olika projektorer och skickade en bild med gröna toner från ena projektorn, och en med röda toner från den andra. Med de klassiska 3D-glasögonen med gröna och röda toner gav det en tredimensionell effekt med djup.

3D-metoden

Metoden kallas anaglyf och blev populär på 1950-talet, för att sedan dala i intresse då bioupplevelsen orsakade mer huvudvärk än nöje. Projektorernas olika bilder hamnade nämligen ofta ur synk med varandra. Därefter skulle det dröja ända till 2003 innan 3D-tekniken tog ny fart med James Camerons Ghosts Of The Abyss. Några halvhjärtade försök gjordes under 1970-talet med till exempel Hajen, som inte var särskilt lyckad. Det verkliga moderna genombrottet kom 2009 med storfilmen Avatar, även den regisserad av James Cameron.

3D-tekniken

Tekniken som används i dag kallas polarisering och innebär att både glasögon och projektorns lins har olika vinklar för respektive öga, vilket skapar ett intryck av djup. I dag görs många filmer om till 3D i postproduktion, men bäst resultat blir det om filmen redan från början filmas i 3D, som Transformers: The Last Knight. Det är dock ett kostsamt sätt att producera film på, men resultatet blir ytterst nära perfektion med oerhörd detaljrikedom och känsla av djup.

Filma i 3D

Att filma i 3D går att göra på flera olika sätt, men det vanligaste är att använda två kameror som är monterade på samma avstånd som ett ögonpar. Kamerorna filmar sedan separata bilder för respektive öga, precis som ögonen faktiskt fungerar.

Ny teknik: 3D+

3D+ betyder att man filmat med 120 bilder per sekund, i biografen projicerat som 60 bilder per sekund per öga - mot det normala 24 bilder per sekund - vilket ger ett bilddjup och en skärpa du aldrig upplevt tidigare. Bilderna innehåller mer än vad ett öga normalt skulle uppfatta och placerar biobesökaren i handlingens mitt. Upplevelsen går utöver vad en normal filmvisning kan förmedla och ger närmast en känsla av förstärkta sinnen. Denna nya teknik användes bland annat i filmen Gemini Man.