”Vi är ett gäng tusenkonstnärer som gjort film tillsammans i väldigt många år”

”Den blomstertid nu kommer” har kallats den första katastroffilmen som utspelar sig på svensk mark. Olle Tholén från filmkollektivet Crazy Pictures berättar hur de bar sig åt för att sätta Sverige i brand.
– Vi har fått höra att man inte gör sådant här i Sverige därför det är för svårt. Det har dock inte skrämt oss utan snarare triggat oss att ta det ännu längre.

Teasern till långfilmen “Den blomstertid nu kommer” slog ner som en bomb när den släpptes i december förra året. Riksdagshuset i brand, Västerbron kollapsad, en kraschad Saab 900 på flykt och en ensam midsommarstång som tornar upp sig mot en rökfylld sommarhimmel - dessa bilder tillsammans med de enkla orden ”Vi trodde aldrig att det skulle hända oss”.

På 37 sekunder hade filmkollektivet Crazy Pictures förvandlat ett tryggt och säkert Sverige till ett postapokalyptiskt helvete. Något som brukar vara förpassat till New York eller Los Angeles var nu här, på vår egen hemmaplan. Och förödelsen av Svea rike lockade. Efter bara några timmar hade teasern setts av flera hundratusen personer och filmen blev snabbt såld till över 15 länder.

– Teasern blev väldigt stor väldigt snabbt. När något dyker upp som man inte sett förut reagerar man. Och det här var en grej ingen hade sett i en svensk kontext förut, berättar Olle Tholén, en av medlemmarna i filmkollektivet Crazy Pictures.
Innan långfilmsdebuten ”Den blomstertid nu kommer” hade det omtalade filmkollektivet från Norrköping gjort sig kända genom sina hyllade och spektakulära kortfilmer på nätet, ”Poesi för fiskar”.

– Vi har haft två ben, reklamfilm och kortfilm. Vi investerade alla pengar vi tjänade på reklamfilmerna i våra kortfilmer för att kunna maxa så mycket som möjligt. Att ”Poesi för fiskar” skulle bli en internationell hit var inte vår plan från början, vi ville bara ut och göra maxade grejer och vips så var vi en av Sveriges största humorkanaler på Youtube under några månader.

Något som överraskade med ”Poesi för fiskar” var den skyhöga ambitionsnivån som kan liknas med en mindre Hollywoodproduktion. En ambition som grundar sig i ett driv att motbevisa tvivlare.

– Vi är alla uppvuxna på landet och är glesbygdsrebeller. Om någon säger ”det går inte att göra” så vill vi göra det extra mycket. Att göra det omöjliga har alltid varit extremt lockande, och fortsätter att vara lockande. Långfilmen föddes ur detta för sju år sedan. Varför har ingen gjort en film om Sverige under attack? Det kändes som ett omöjligt uppdrag och därför kändes det också självklart att vi skulle göra det.

Efter succén med ”Poesi för fiskar” hade filmkollektivet en stabil fanbase ute i landet men få vägar in i den svenska filmbranschen. För kunna finansiera detta omöjliga uppdrag startade de en kickstarterkampanj 2015.

– Vi hoppades på en mindre summa pengar men slutade med att vi fick in det tredubbla. Vi såg att det verkligen fanns ett jättesug efter denna typ av film vilket gjorde att vi fick med oss den traditionella branschen också, SF Bio var till exempel tidiga på bollen vilket har varit jätteviktigt.

Trots att olika finansiärer kom in i projektet stannade själva produktionen i Norrköping. Något som var viktigt för filmkollektivets skapandeprocess.
– När man växer upp i en liten stad får man en känsla av att det är i Stockholm, Göteborg och Malmö det ska göras film, inte här. I den bemärkelsen har Norrköping varit jätteviktig för oss, berättar Olle och fortsätter:

– I Norrköping fanns det ingen filmbransch från början. Men vi har skapat vår lilla tomteverkstad här och vi trivs så sjukt bra med att skapa film i stan. Vi har haft turen att bo i en stad som har varit väldigt lyhörd. I takt med vårt projekt växte det fram en filmfond i Norrköping som vi sedan kunde söka pengar ur.

Norrköping var också platsen där Crazy Pictures grundades 2008. Under tiden på Film och Musikgymnasiet förenades medlemmarna i sin vilja att skapa saker som tillsynes var omöjliga.

– Victor och Albin, som båda är från Mjölby, gjorde sin första film tillsammans när de var sex år gamla. ”Star Wars i Mjölby” var deras målbild och de gjorde lasersvärdfighter i datorn. Själv spelade jag in biljakter med åkgräsklippare i skogen när jag gick i femman.

Ur denna skaparglädje föddes filmkollektivet Crazy Pictures, där ingen av de sex medlemmarna har någon specifik roll. Filmskapandet görs tillsammans, alla kan allt.

– Vi bestämde inte ”vi ska bli ett filmkollektiv”. Vi är ett gäng tusenkonstnärer som gjort film tillsammans i väldigt många år och aldrig sett på filmskapande i den traditionella bemärkelsen med en regissör, en producent och en manusförfattare. Vi är en ny generation som aldrig fått lära oss att göra det ”by the book”, förklarar Olle och fortsätter:

– De sex personer som utgör kärnan har de A-funktioner som krävs för att ta en film från idéstadie till färdig produkt. Med A-funktioner menar jag regissör, producent, ljuddesigner, manusförfattare, fotograf, effekter och produktionsdesign. Man fick en känsla att vi var tvungna att lämna vårt arbetssätt när man gick in i ett större format. Men nu mer än någonsin känns det viktigt att det ska känns organiskt och naturligt för oss.

Detta oortodoxa arbetssätt har även applicerats när filmkollektivet har rekryterat personal till filmens inspelning och postproduktion. Man har tittat utanför filmbranschen för att hitta unga, ambitiösa filmskapare som inte är bundna av konventioner.

– Vi har rekryterat från en ny generation genom nätet. Vi har hittat folk som sitter hemma i kallingarna men som kan göra en lastbil radiostyrd genom grejer beställda från e-bay. Det finns så många duktiga personer i 20 - 25-årsåldern som vill bevisa vad de kan.

Den långa och krävande filminspelningen är avslutad. Som den senaste trailern avslöjar kommer filmen innehålla mycket action och specialeffekter. På de 100 inspelningsdagarna kvaddades över 20 bilar i processen.

– Vi tror att vi slår alla svenska rekord hittills när det kommer till specialeffekter. Det har varit viktigt för oss att inte göra allt i datorn utan vi har gjort mycket ”the old fashion way” ute på plats. Vi har kikat på hur man gjorde flippade bilar i Hollywood på 90-talet. Man byggde ramper och gjorde bilarna radiostyrda, så vi gjorde likadant. Vi har byggt enorma scenerier bara för att sedan förstöra dem senare. Man gör inte sådant här i Sverige för att det är för svårt. Man måste fuska med finess och det har vi blivit experter på.

Trots alla specialeffekter ligger filmens kärna i människors relationer till varandra och hur de påverkas i extrema situationer. Effekterna fungerar som en katalysator för ett karaktärsdrivet drama. Inspiration har hämtats från amerikansk film, men även från hemmaplan.

– Folk som vi tidigt visat filmen för har särskilt lyft att de uppskattat de starka rollfigurerna och att relationerna i filmen verkligen tar tag i dem. Thomas Alfredssons ”Låt den rätta komma in” har inspirerat oss mycket. En vampyrfilm som utspelar sig i en förort till Stockholm, det låter helt fel på pappret men är helt rätt när man ser den. Därför tog vi in John Nordling som var producent på ”Låt den rätta komma in” och han agerar exekutiv producent även på vår film. Det finns en skaparglädje i saker som på papper ter sig lite skevt.

Precis som ”Låt den rätta komma in” berättar ”Den blomstertid nu kommer” en annorlunda historia i svenska miljöer. Biopubliken är vana vid att se deckare eller dramakomedier utspela sig i vårt avlånga land, inte vampyrfilmer eller dystopier. För att förhöja den kontrasterade effekten har man aktivt arbetat med kända svenska symboler.

– Vi är uppvuxna på den svenska landsbygden och berättar historien utifrån det perspektivet. Vi har utgått från midsommarstången, svenska ängar, röda hus med vita knutar och en gammal Saab 900 från tidigt 90-tal. Vi har utgått från det vackra i allt det här, för att sedan förstöra det för att skapa effekt hos publiken.