Trollkarlen från Oz bjuder på tidlös och färgsprakande filmmagi

Finns det en mer älskad film än "Trollkarlen från Oz"? Filmen har nu hela 80 år på nacken, men har inte förlorat något av sin magi.

"Toto... I have a feeling we're not in Kansas anymore."

Med de berömda orden inleds ett stort äventyr för bondflickan Dorothy. Hon sveps iväg tillsammans med sin lilla hund av en tornado, och hamnar i det förtrollade landet Oz.

I Oz finns det häxor och sjungande munchkins, förtjusande rubinskor, talande träd, flygande apor och sköna nya vänner. Arm i arm med Plåtmannen, Fågelskrämman och det fega Lejonet trippar Dorothy längs den gula tegelvägen mot Smaragdstaden. Där bor nämligen den gåtfulle Trollkarlen som kan hjälpa henne att hitta hem igen.

"Trollkarlen från Oz" är en charmig familjefilm med mycket sång och fantastiska detaljer. Filmen har nu hela 80 år på nacken, men har inte förlorat något av sin magi.

Det är en av filmhistoriens mest hyllade klassiker, men inte bara det. "Trollkarlen från Oz" sägs även vara tidernas mest sedda film. Tack vare ändlösa tv-repriser har den fortsatt att fånga och fascinera publiken, som får drömma sig iväg till en magisk plats ovanför regnbågen.

År efter år upptäcks den av nya generationer, och i vår har du möjlighet att återuppleva ett spektakulärt stycke filmhistoria på bio.

Blod, svett och tårar bakom filmklassikern

Två år innan "Trollkarlen från Oz", närmare bestämt 1937, släppte Disney sin första animerade långfilm. "Snövit och de sju dvärgarna" blev en gigantisk biosuccé. MGM sneglade avundsjukt på filmens framgång och ville hitta en egen populär saga att adaptera till film.

Studion letade och fann L. Frank Baums bok "Trollkarlen från Oz", som utkom år 1900. Man betalade hela 75 000 dollar för filmrättigheterna, ofattbara summor på den tiden. Även filmproduktionen blev tidernas dyraste. Hela 2,7 miljoner dollar stoppades in i den ambitiösa inspelningen.

En storfilm görs sällan utan problem, och filmskaparna stötte på många hinder. Bakom den glättiga fasaden döljer sig historier om dåligt uppförande bland skådespelarna, och skadligt smink som gav stjärnorna hälsoproblem.

En välkänd incident, som kunde ha slutat riktigt illa, involverar den Elaka häxan och pyroteknik. Skådespelerskan Margaret Hamilton brände ansiktet och handen under en scen och blev tvungen att återhämta sig i några veckor.

Det krävdes totalt 14 manusförfattare och 5 regissörer för att ro projektet i hamn. I slutändan är det främst Victor Fleming som får ta åt sig äran för att ha skapat en tidlös klassiker.

Från svartvitt till färgexplosion

30-talet var Hollywoods guldålder. Hela världen gick glatt på bio för att förälska sig i musikaler eller skratta åt bröderna Marx och Charlie Chaplin. Tekniken utvecklades i rasande takt. Färgfilm och ljudfilm var nymodigheter som sålde biljetter. Stjärnor som Judy Garland fick jobba flitigt med 3-4 filmroller om året.

"Trollkarlen från Oz" släpptes i precis rätt tid. Vid premiären år 1939 var färgfilm fortfarande en nyhet, och Technicolor-drömmen blev filmens stora publikmagnet. Filmen börjar i svartvitt, men efter 20 minuter kliver Dorothy ut genom dörren och in i en färgsprakande ny värld. Lägg märke till hur ljudet försvinner i den scenen och det blir helt knäpptyst... Man kan verkligen tänka sig hur publiken häpnade i biosalongen för 80 år sen.

För många barn blev "Trollkarlen från Oz" deras första möte med färgfilm. Idag är det ironiskt nog tvärtom, det är här som många ser svartvita scener för första gången.

Då förbluffades publiken av spektakulära miljöer, storslagna praktiska specialeffekter, otroligt maskarbete och detaljrika kostymer. Idag charmas man av en välberättad saga om vänskap, och en episk historia om gott och ont sedd ur oskyldiga barnögon.

Judy Garlands mest ikoniska roll

Det är inte lätt att vara barnstjärna i Hollywoods guldålder. Ryktet säger att filmproducenterna kontrollerade vad 15-åriga Judy Garland stoppade i sig, och hon fick leva på kycklingsoppa och piller.

Garlands tuffa tid på inspelningen skildras bland annat i filmen "Judy" som nyligen gick på bio. Trots de personliga problem som kom att förfölja henne under resten av livet, blev Judy Garland en älskad ikon med fans över hela världen. Sångerna från "Trollkarlen från Oz", speciellt "Somewhere Over the Rainbow", är ihågkomna än idag.

– Jag har alltid tagit "Trollkarlen från Oz" på stort allvar. Jag tror på idén med regnbågen. Och jag har försökt att komma över den under hela mitt liv, har stjärnan sagt.

Det populärkulturella arvet

Vid premiären gav filmkritiker "Trollkarlen från Oz" mestadels milda recensioner. Men de hade underskattat vilket enormt avtryck denna spralliga musikal för barn skulle lämna på världen.

Replikerna, karaktärerna och sångerna omnämns ofta i populärkulturen. Hundratals filmer och serier har gjort en hommage till Dorothys äventyr, för att inte nämna alla mer eller mindre dolda referenser. Exempelvis lånar fängelset i HBO-serien "Oz" sitt namn från filmen. George Lucas sci-fi-saga "Stjärnornas krig" (1977) bär många likheter med "Trollkarlen från Oz". Mark Hamill har själv sagt att han jämförde Luke Skywalker med Dorothy när han för första gången läste manuset.

Något mindre ikoniska blev dock uppföljarna. År 1985, några decennier för sent kanske, kom uppföljaren "Return to Oz" med Fairuza Balk i huvudrollen. För några år sen kunde vi se James Franco i prequelfilmen "Oz The Great and Powerful". Sevärda filmer förvisso, men också en påminnelse om att det bara finns ett original-Oz.

Eller, som Dorothy skulle säga, "There's no place like home".