The Hunger Games skapade en hjältinna för en ny generation

Den 17 november har "The Hunger Games: The Ballad of Songbirds and Snakes" biopremiär hos Filmstaden. Vi passar därför på att djupdyka i historien bakom den första filmen "The Hunger Games" till dess.

På ytan var det bara ännu en film i young adult-genren. Böckerna hade visserligen sålt i mängder och hajpen var stor, men ingen förväntade sig annat än möjligen en värdig efterträdare till "Twilight". En bildskön hjältinna med pilbåge, fast i ett dödligt spel - och i en kärlekstriangel.

Men "The Hunger Games" visade sig vara mycket mer än så. Det var ingen vanlig tonårs-fantasy, utan en seriös satsning som tilltalade både kritiker och publik i alla åldrar. En våldsam uppgörelse med förtryck, och en känga åt nöjesbranschen som går över lik för tittarsiffror, visade sig spegla 2010-talet på ett kusligt vis.

Filmen gjorde Jennifer Lawrence till den stora stjärna hon är idag, men framför allt fick den en ung generation att sluka filmer och läsa böcker. Succén följdes snabbt upp av tre nya filmer. I höst kommer ännu en, prequeln "The Ballad of Songbirds and Snakes".

Krig blir underhållning i Collins mörka dystopi

För att förstå "The Hunger Games" genomslagskraft får vi gå tillbaka till början. Författaren Suzanne Collins har berättat i intervjuer om hur hon fick den makabra idén att stänga in 24 tonåringar på en mord-arena:

-Jag var väldigt trött, och zappade mellan kanaler en kväll. Jag såg unga människor som tävlade om en miljon dollar, och sedan bilder från Irakkriget. De två sakerna började vävas samman på ett väldigt obekvämt sätt, och det var i det ögonblicket jag fick idén till Katniss historia.

Hjältinnan i "The Hunger Games" är Katniss Everdeen, en vanlig sextonårig tjej från det fattiga Distrikt 12. I en dystopisk framtid (tänk kärnvapenkrig och klimatförändringar) har USA fallit och ersatts av nationen Panem, indelat i distrikt som övervakas från Huvudstaden. Ett segregerat land där ilskan bubblar bland folket.

För ett 70-tal år sedan gjorde människorna i Panem uppror, även om detaljerna kring detta är lite vaga i filmen. Vad vi vet är att ledarna instiftade Hungerspelen, för att hålla invånarna i schack och sätta skräck i folket. Årligen väljs en pojke och en flicka från varje distrikt ut i ett lotteri, och skickas till den tv-sända dödstävlingen - ett slags "Robinson" där bara en kan överleva.

-Jag hoppas boken får folk att reflektera kring vad de tittar på, har Collins sagt. Medan vissa relaterar till temat med våld och reality-tv, blir andra berörda av temat hunger - hur mat används som ett maktverktyg. Några föredrar romansen. Det är kul att se att alla läsare upplever boken på så olika sätt, baserat på egna erfarenheter.

Lawrence träffar mitt i prick som Katniss Everdeen

För att hitta Katniss Everdeen finkammade man Hollywood efter begåvade skådespelerskor i rätt ålder. Hailee Steinfeld, Brie Larson och Shailene Woodley var några av dem som kunde fått rollen.

20-åriga Jennifer Lawrence trodde att hon skulle vara för gammal, men blev försäkrad av författaren att hon var perfekt, och precis så som hon hade föreställt sig Katniss. En modig rebell som vägrar spela enligt reglerna.

Ändå tvekade Lawrence. Hon hade inte gjort mycket annat än smala dramaroller. "X-Men: First Class" där hon spelade mutanten Mystique skulle inom kort bli hennes första stora blockbuster. Några år tidigare provfilmade hon för rollen som Bella i "Twilight". Det var en lättnad när hon inte ens fick svar. Var hon verkligen redo för ett liv i rampljuset? "Jag vill inte bara bli känd för en franchise", har hon sagt.

Till slut insåg hon att den tuffa karaktären var en hon inte kunde tacka nej till. Jennifer har alltid talat gott om Katniss, nästan som en förebild:

-Hon är en krigare. Hon är en hjälte som inte ville bli hjälte. Hon blir en symbol för revolt, och frihet, och hopp... en futuristisk Jeanne D'Arc.

En stjärnspäckad och supersnygg framtidsvision

Med Katniss på plats började de andra rollerna snart att fyllas ut. "The Hunger Games" har en ovanligt stjärnspäckad rollista, och jag talar inte bara om de unga rollerna - där vi för övrigt såg Josh Hutcherson som speldeltagaren Peeta, och Liam Hemsworth som pojkvännen Gale.

Woody Harrelson spelar mentor åt deltagarna från Distrikt 12. Stanley Tucci är den karismatiske tv-värden som käckt rapporterar om Hungerspelens senaste offer. Donald Sutherland ger pondus med en hotfull sida åt president Snow. Han jagade själv efter rollen när han hade läst "det viktigaste manuset på länge... det verkade som en film som har förmågan att förändra saker", han han sagt till New York Post.

Och vad Elizabeth Banks gör i filmen vet jag inte, men hon strosar runt och ser fantastisk ut i sin Marie Antoinette-frisyr.

Rollistan är stark. Men filmens design inget mindre än genial. "The Hunger Games" är en mix av visuella stilar som inte borde ha funkat ihop, men blir så oemotståndliga. Ett vågat drag av regissören Gary Ross och hans team.

Dels har vi Huvudstaden, ett slags läskigt Disneyland präglat av överdåd och rikedomar, där alla bär smink, peruker och spektakulära kreationer. Här är människorna som överdrivna karikatyrer, lyckligt ovetande om den verkliga världen utanför. Det står i stark kontrast till Distrikt 12, där gruvarbetarna och deras familjer håller till. Plaggen är praktiska och färglösa. Människorna är nöjda så länge de hittar mat för dagen.

En del glättig fantasy-saga och en del diskbänksrealism alltså. Lägg sedan till de snygga sci-fi-elementen, för vi befinner oss trots allt i ett förrädiskt framtidsspel där "The Truman Show" möter "Gladiator". När Hungerspelen väl drar igång får vi se hur varje liten detalj kan fjärrstyras från ett kontrollrum - allt från väderskiften till vilka odjur som plötsligt kan attackera deltagarna.

Varför The Hunger Games resonerar med publiken

Regissören Gary Ross deltog häromåret i en intervju med THR kring "The Hunger Games" tioårsjubileum. Då avslöjade han att Suzanne Collins (precis som i den där Tiktok-trenden) gått och tänkt på Romarriket när hon skrev sin boktrilogi:

-En fascinerande sak var hur insatt hon var i Romarrikets historia och hur mycket av detta som bygger på romerska arenor. Det handlar om hur en kultur utvecklas till ett skådespel, och Rom var hennes utgångspunkt. Det tyckte jag var väldigt intressant, sade Ross.

På ytan är "The Hunger Games" ett actionpackat äventyr om att slåss för sitt liv och sin frihet. Men i grunden finns där en skrämmande berättelse om en värld som allt mer liknar vår egen. Det handlar om en splittrad nation, en krigshärjad värld, och ett folk som har fått nog.

Mitt i allt detta blir unga fröken Everdeen en motvillig symbol för hopp - hennes envisa, trotsiga attityd är gnistan som behövs för att starta en revolution.

-Jag tror en av anledningarna till att filmserien blev så framgångsrik är att den här generationen känner att de slåss för sin överlevnad hela tiden - och att överlevnad är långt ifrån självklart, har regissören Gary Ross sagt.

-Publiken tar filmens teman på allvar. Vare sig det handlar om klimathotet eller om auktoritärism, så är dagens generation en som verkligen känner rädsla och fara. Suzannes bok tog upp detta, och det resonerade med fansen. Det är en av anledningarna till att jag ville göra filmen.

Ross tror att filmen med sin dystopiska vision är ännu mer relevant idag än för tio år sedan. I en värld med fake news och manipulerad media, krig och klimatkris, så saknas det inte verkliga hot som gör unga människor upprörda och redo för strid. Kanske är det långsökt att dra paralleller mellan Katniss och någon som Greta Thunberg, men det är tydligt att Gen Z söker efter sina förebilder, som kan skänka lite hopp i en värld som brinner. De starkaste filmerna är de som speglar vårt samhälle - även om det blir lite over-the-top i "The Hunger Games".

Det började med en gnista...

... och blev en av 2010-talets mest framgångsrika filmserier. "The Hunger Games" slog rekord redan dagen då biljettförbokningen öppnade i USA. Sedan spelade den in närmare 700 miljoner dollar, mycket mer än första "Twilight"-filmen.

Lionsgate var snabba på att omvandla Collins följande två böcker till filmmanus. "Fatta eld" filmades som "Catching Fire" och kom ut året efter. Trilogins sista del "Revolt" splittrade man i två delar, "Mockingjay" 1 & 2. Gary Ross fick dessvärre kliva av på grund av tidsbrist. Regissören Francis Lawrence (inte släkt med Jennifer) visade sig vara en utmärkt ersättare att ta oss djupare in i den här världen.

Varje ny film blev en stor biosuccé, med allt mer mörker - men också plats för humor. Värt att uppmärksamma är också Katniss avtryck i popkulturen och Hollywood. "The Hunger Games" bröt en gammal idé i filmvärlden om att biofilmer med kvinnliga huvudpersoner inte kunde bli framgångsrika.

År 2020 släppte Suzanne Collins en fjärde roman, "Balladen om sångfåglar och ormar". Redan innan den kom ut i handeln hade filmbolaget Lionsgate roffat åt sig filmrättigheterna.

Den nya historien är en prequel som utspelar sig 64 år tidigare. Inget Katniss eller Peeta alltså, istället får vi följa en 18-årig Coriolanus Snow. Tro det eller ej, Panems tyranniske ledare var en reko kille en gång i tiden. Här blir han utvald som mentor åt flickan Lucy, ännu en trotsig själ från Distrikt 12. Ska han lyckas leda henne till seger i de tionde Hungerspelen?

Prequel-filmen "The Ballad of Songbirds and Snakes" har biopremiär den 17 november. Köp biljetter här.