"The Green Knight": en regissörs mål

”The Green Knight”s regissör David Lowery gör en inre resa och förklarar varför han gjort en film om den legendariska Sir Gawain och hans kamp med en mystisk utmanare. Läs mer om och köp biljetter till ”The Green Knight” här.

Jag har spenderat en hel del tid i mitt föräldrahem den senaste tiden, med näsan i gamla fotoalbum tillsammans med mina syskon. Eftersom vi är nio syskon handlar det om en avsevärd samling album. Förutom att vara en ovärderlig för att inte säga närmast oändlig och bitvis pinsam källa till information om min uppväxt, så har jag hittat fröna till vad som skulle växa fram som mitt livsverk. Det verkar som att jag bestämde vilken sorts filmer jag skulle göra väldigt tidigt – och jag har hållit fast vid mina mål sedan dess.

Vad gäller ”The Green Knight”, så hittar vi nyckeln i fotot ovan.

Om man kunde höra pojkarna på fotot, så är jag rätt säker på att man kunnat ana James Horners musik från ”Willow” framhummat med ljusa röster. Min bror Daniel syns i mitten och min vän Richard till höger. Jag står till vänster iförd tabard eller riddartunika. Jag var åtta år och började få en växande fascination för medeltiden. Min mamma, som alltid uppmuntrade mina intressen, gjorde inte bara en rustning med hjälm av kartong och papier-mâché, hon ordnade en medeltidsfestival för mina vänner och syskon, inklusive parad på gatan hemma och en bankett med tidstypisk mat, som kryddad äppeldryck och makaronpudding med äppelmos.

Det var nu jag skrev mitt första manus, vilket jag skickade in till den lokala barnteatergruppen i Fort Worth, Texas. Den handlade om Sir Percival och hans sökande efter Graalen.

När jag började skriva manus hade ”Indiana Jones and the Last Crusade” gjort mig besatt av legenderna om kung Arthur och den heliga Graal. Eftersom jag inte hade någon videokamera, så tänkte jag att jag fick skriva för scenen. Det var därför jag lade ett illustrerat manus på brevlådan.

Under mina många år i filmindustrin har jag aldrig senare fått ett svar så snabbt. Teaterledaren gav mig rådet att jobba vidare på mitt manus och hon berättade att de snart skulle sätta upp en pjäs om den unge kung Arthur. Hon tyckte att jag skulle skriva klart mitt manus innan jag såg pjäsen, för att inte bli för påverkad.

Självklart lyssnade jag inte. Självklart skrev jag om manuset efter att ha sett pjäsen. Och självklart blev det inget av med mitt manus. Mitt intresse för medeltiden och kung Arthur klingade av med tiden.

Men jag är övertygad om att det var den där rustningen av kartong och tidiga intresset för legender som ledde mig tillbaka till platsen där jag och mina bröder svingade våra träsvärd, just som jag är i färd att släppa en av mina mest personliga filmer, som av en händelse rör en annan av legenderna om riddarna kring det runda bordet.

Jag tror väl inte att mina föräldrar hade låtit mitt åttaåriga jag se ”The Green Knight”, hur mycket jag än tjatat. Men OM jag sett den vet jag att den skulle inspirerat mig att skriva ett nytt manus, som aldrig blivit något av, eftersom frånvaron av filmkamera höll tillbaka mina första försök till kreativitet, som finns så noga dokumenterade i otaliga familjealbum.

Jag hoppas att mitt vuxna jag gjort en film som lever upp till min barndoms drömmar. Och att jag gjort en film som även ni uppskattar.

Hälsar
David Lowery