The Death of Stalin: dödsdansen kring en tyrann

I "The Death of Stalin" får vi en uppvisning i den komiska svansandet kring en auktoritär ledare. Att ämnet är aktuellt bevisas inte minst av att den populära filmen förbjudits i Ryssland.

Handlingen i The Death of Stalin hämtar makalöst nog sin farsartade ton ur verkliga händelser. Satir, säger Iannucci, det är lusten att skratta åt vårt eländiga tillstånd, eftersom alternativet är att gråta. Men man får inte glömma att bakom makthavarnas löjeväckande krumbukter finns de vanliga människorna som drabbas av ledarnas nycker, och i det finns ingenting komiskt.

Regissören Armando Iannucci har i tidigare produktioner tagit oss med bakom kulisserna i maktens korridorer. I tv-serien "Veep" har vi fått följa den amerikanska vicepresidenten Selina Meyer, spelad av Julia Louis-Dreyfus, i hennes kamp att behålla sina ideal, sin popularitet bland väljarna och sin värdighet, samtidigt som hon försöker navigera sig förbi lobbyister och politiska motståndare. I "Trist, herr minister" brottas den brittiske socialministern med att försöka få arbetsro mitt i det politiska rävspel som ständigt gör sig påminnt. Och i filmen "In the loop" kämpar tjänstemännen med att stilla sina ledares iver att starta ett krig som ser bra ut för opinionssiffrorna.

Hur kommer det sig då att en film som utspelar sig i det forna Sovjetunionen förbjuds att visas på ryska biografer 2018? Kanske inte bara för vad den säger, utan för att den är har en stor publik. Filmen ligger just nu på topplistan för biofilm i Sverige.

Iannucci varnar för nutidens tendens bland ledare för stora länder att vägra lyssna, stänga ute och bara höra ekot av sina egna röster.

– Det finns en fara i att fördöma den som är av en annan åsikt, säger regissören i en intervju med Sveriges Television. Det är lika illa som den diktator som fängslar någon som är av en annan åsikt. Demokrati ska ju tillåta olika åsikter.