Stanley Kubricks sista mästerverk tillbaka på vita duken

Kasta dig in ett tre timmar långt, erotiskt laddat och drömlikt epos. Nu är den legendariske filmregissören Stanley Kubricks allra sista film ”Eyes Wide Shut” tillbaka på Filmstadens biografer.

Stanley Kubrick fick aldrig se sin sista film ha premiär. Fyra eller sex dagar — det råder viss oenighet kring exakt antal dagar — efter att han visat vad som beskrivits som en färdig version av filmen, för Warner Bros. filmtoppar, går en av modern tids mest legendariska och notoriskt perfektionistiska filmregissörer bort, 70 år gammal.

De flesta i Kubricks närhet menar att dödsfallet var chockartat, som en blixt från klar himmel. Han hade inte visat några tecken på dålig hälsa eller form av utmattning, inte ens under inspelningen av ”Eyes Wide Shut”, filmen från 1999 som också blev hans sista.

Över 15 månader (som inkluderade 46 veckor oavbruten inspelning) tog det — noterat av Guinness World Records som den längsta konstanta filminspelningen någonsin — att slutföra det erotiskt laddade, tre timmar långa drömlika eposet om en man som faller ned i en avgrund av svartsjuka, sexuella utsvävningar och en surrealistisk verklighet. ”Eyes Wide Shut” är ett pulserande, bisarrt, och väldigt långt, mästerverk. När filmen kom kanske man inte såg på den på samma sätt som idag, den har åldrats bättre än många andra filmer från samma era, och alla som sett en av Kubricks andra filmer vet ungefär vad man kan vänta sig.

Från novell till film

Filmen är baserad på Arthur Schnitzlers novell ”Traumnovelle” (1926) — på svenska ”Drömberättelse” — som handlar om en läkare vars fru bekänner sina sexuella fantasier för honom. Strax därpå börjar mannen falla, djupt ned i svartsjukans avgrundsdjupa hål. Hans manlighet får sig en rejäl törn (ja, filmen är från 1999 och boken från 1926), och en natt på Wiens gator träffar han en gammal kurskamrat, som till skillnad från huvudkaraktären misslyckades med sin läkarutbildning och numera försörjer sig som pianist.

Han berättar för läkaren om ett av sina uppdrag, där han aldrig får se vem han spelar för — han sitter vid pianot med förbundna ögon, men av ljuden att döma pågår vilda orgier till hans pianoklink i den gotiska herrgård han återkommande spelar på. Läkaren blir omedelbart fängslad, det är precis vad han letat efter i sin jakt på att återfinna någon slags känsla av stolthet — men också någon slags hämnd för sin frus fantasier, i hans huvud påeldad av sina egna tillkortakommanden.

Novellen fängslade Stanley Kubrick långt innan Tom Cruise och Nicole Kidman — då ett gift par — fick rollerna som läkaren Dr. William Harford och dennes fru, Alice. Under flera årtionden söker Kubrick efter en möjlighet att filmatisera Schnitzlers berättelse, och först 1994 började han på allvar arbeta fram ett ordentligt manus tillsammans med den Oscarsbelönade mansförfattaren Frederic Raphael. Man flyttar platsen för skådespelet, från Wien i början av århundradet till nutidens New York City. Men nutidens New York stod att finna i Londons förorter, om Stanley Kubrick själv fick bestämma. Och det fick han.

På ålderns höst blev Kubrick mindre benägen att resa från sitt hem i England — officiellt på grund av sin flygrädsla — och med tanke på hans status i branschen vid det här laget fanns alla möjligheter att tillgodose vilka krav han än skulle ställa. Intrikata kulisser föreställande Manhattans gator byggdes i Pinewood Studios strax utanför London, och samtliga av filmens stjärnor flögs dit regissören önskade.

Kubricks öga för detaljer

Det är vida känt att Stanley Kubrick var en perfektionist, djupt involverad i allt från manus, regi, produktion, kulissdesign, produktionstekniska utmaningar, kostym, ljussättning, ljud — helt enkelt varenda aspekt av sina filminspelningar.

Som med många andra av Stanley Kubricks filmer finns det dessutom anekdoter där han tvingat sina skådespelare till det ena och det andra, som att Kubrick fick Tom Cruise att gå genom en dörrpost 95 gånger för att få till den perfekta tagningen. Filmfotografen Larry Smith intervjuades för tidningen American Cinematographer strax efter att Kubrick gått bort:

– Med vissa skådespelare som tidigare gjort filmer för honom behövdes kanske 70 tagningar för att få till en scen. Men så var det inte med Tom och Nicole. Visst kunde vi ibland göra många omtagningar, men då rörde det sig snarare om logistiska problem än att skådespelarinsatserna var undermåliga. Stanley krävde inte tagning efter tagning för att han njöt av det eller ville driva folk till vansinne — scenen var antingen rätt eller så var den inte det, och det som hindrade den från att vara rätt behövde försvinna. Det kunde vara väldigt subtila saker, som att ett askfat stod felvänt, men Stanley had verkligen ett fenomenalt öga för detaljer, berättade Smith.

Filmens fulländning ett mysterium

Det där ögat för detaljer följde också med i postproduktionen, när saker som ljudmixning, musikläggning, och färgkorrigering färdigställs. De flesta insisterar på att filmen var i princip färdig när Kubrick gick bort efter att ha visat den för Warner Bros., och de enda ändringar som gjorde var av ytterst liten, teknisk natur. Men Kubrick hade samtidigt skapat sig en vana av att göra alla möjliga sorters ändringar i sista minuten, till och med när man börjat visa hans filmer för allmänheten.

Bland annat gjorde han ändringar på både ”2001: A Space Odyssey” och ”The Shining”, och Kubricks medarbetare Michael Herr har skrivit i Vanity Fair att ”det fanns saker kvar att göra, bland annat var inte musiken färdiglagad, flertalet mindre detaljer när det kom till teknik, färg och ljud skulle göras. Han undrade om jag hade visat material som inte var färdigt? Tom och Nicole var tvungna att se det eftersom de behövde skriva på papper som tillät deras nakenscener, (…) men han hatade att behöva visa den. (…)”

Usel marknadsföring gav felaktig bild

”Eyes Wide Shut” är en ganska dyster spegling av ett äktenskap som håller på att gå i bitar, samt mänskliga interaktioner. Marknadsföringen för filmen var på ett sätt felaktig i det att den gjorde att publiken inte riktigt förstod vad d kunde förvänta sig av filmen. Per Kubricks egna önskemål avslöjades ytterst lite om filmens handling, och biograferna fick heller knappt någon förhandsinformation om vad för film de skulle visa.

Trots felaktig bild menar Jan Harlan, exekutiv producent och Kubricks svåger, att regissören själv var väldigt nöjd med filmen och ansåg att det var hans största och bästa bidrag till filmkonstens värld.

”Eyes Wide Shut” har nypremiär den 10 november. Biljetterna släpps den 4 november.