Köp presentkort på bio här – alltid rätt julklapp!

Samuel L. Jackson: ”Jag behövde lönechecken”

lördag 19 jan 2019
  • Alexander Kardelo
Samuel L. Jackson: ”Jag behövde lönechecken”

Filmstaden möter Samuel L. Jackson och James McAvoy, bioaktuella i serietidningsthrillern ”Glass”.

Samuel L. Jackson och James McAvoy har två av huvudrollerna i ”Glass”, en ny och mycket efterlängtad thriller från regissören M. Night Shyamalan. Här återvänder de till sina karaktärer från ”Split” och ”Unbreakable” - Jackson är tillbaka som manipulative Elijah Price, och McAvoy spelar åter flera olika personligheter som trängs inom Kevin Wendell Crumb. ”Glass” är slutet på en trilogi om människor med övermänskliga krafter, en film som många fans har väntat på i 19 år.

Vi hörde att du tjatade på Shyamalan om en uppföljare. Du mötte honom i trafiken, två gånger. Är det sant?

Jackson: Antagligen. Jag minns att jag skrek på honom en dag utanför Fox studio.

Varför var det så viktigt för dig att göra filmen?

Jackson: För att jag behövde lönechecken. Jag var pank! Det är en chans att jobba. Han hade lovat oss en uppföljare. När vi spelade in ”Unbreakable” sa han att den var en del av en trilogi.

Behöver du verkligen lönechecken?

Jackson: Ja…! Varför skulle jag inte…? Självklart. Vi är fattiga skådespelare, vi svälter. Jag har två kvinnor i mitt liv, en fru och en dotter som är väldigt krävande.

Hur uppfattade du mottagandet av filmen på den tiden? Tyckte du att ”Unbreakable” blev missförstådd?

Jackson: Alla jag kände gillade den. Alla mina vänner. Resten brydde jag mig inte om. Jag tror att studion missuppfattade den. ”I see dead people” (eller ”Sjätte sinnet” som den heter, reds.anm.) hade tjänat in så mycket pengar. ”Unbreakable” kom och blev framgångsrik enligt mig, den tjänade in pengar och folk gillade den. Den blev en kultfavorit. Det är som när ”Jackie Brown” kom efter ”Pulp Fiction”, folk sa: ”Ja, den är bra, men det är ingen Pulp Fiction!” Det är svårt att följa efter ”I see dead people”. Men jag såg det aldrig som en flopp.

James, du spelar så många karaktärer i ”Split” och i ”Glass”, hur hanterar du den utmaningen? Blandar du någonsin ihop rollerna?

McAvoy: Nej, det tror jag inte. Vi hade ett tajt schema, så det var viktigt att komma väl förberedd. Jag gjorde något som jag inte har gjort sedan teaterskolan, att öva framför spegeln. Bara för att veta vad man gör. En gång blev det lite luddigt, när jag skulle göra en scen i min cell och gjorde flera karaktärer. Där fanns en karaktär vi inte riktigt hade satt än, och vi skulle filma medan jag spånade fram nya karaktärer med Night. Vi försökte uppfinna en ny. Men i övrigt visste jag vad jag gjorde, det måste man. Man har inte råd att klanta sig.

Er regissör säger att det inte blir någon fjärde film. Hur känns det att avsluta med ”Glass”?

McAvoy: Det är bra. Varje bra historia har ett bra slut.

Jackson: Annars blir det vanligt, som vilket annat jobb som helst. Hur ofta gör man filmer som får uppföljare ändå? Jag vet att jag gör det, och du James är också uppbunden. Men i verkligheten går man och gör ett jobb, sen är man klar och fortsätter med sitt liv. Man får sällan återbesöka en karaktär.

Hur har det varit för er att återse de här karaktärerna?

Jackson: Jag tyckte att Elijah behövde ett avslut. Efter alla år inlåst på den här institutionen. Jag ville ta reda på vad som har hänt, vad de har gjort med honom och vad han har gjort med dem. Hur han manipulerat dem eller vice versa. Vet han vad som händer på utsidan? Har han en plan för att komma ut? Jag behövde ett avslut.

McAvoy: Jag såg fram emot att komma tillbaka till den här utmaningen. Den jag gillade speciellt var Patricia, hon är djupt och blint troende. Det är en hängiven, nästan religiös tro, som vi får utmana helt och hållet i den här filmen.

Vem är din favorit-personlighet?

McAvoy: Patricia i ”Split”, och Hedwig i ”Glass”. Jag försökte spela Hedwig som en flicka som konstant fantiserar om sexuell kontakt. Det var väldigt kul att göra i ”Split”, lite mindre dock i ”Glass” där hon går igenom så mycket saker. Men det finns där ändå, kanske lite mer subtilt.

Hur är det att spela The Beast?

McAvoy: Så jävla konstigt! (haha) Det är inte så att han bara ”jag har superkrafter och jag ska döda dig!” Han hyperventilerar konstant vilket gör mig utmattad. Alla fysiska scener var tuffa. Han är inte ointelligent, men lite begränsad. Man måste hitta rätt balans, man får inte bli för extrem, eller någon slags konstig utomjording. Men samtidigt hoppas man att han representerar en sida av Kevin, på något sätt.

Hur gjorde du för att komma i form för rollen?

McAvoy: All heder till en svensk kille, Magnus Lygdback, som är riktigt bra. Han har mycket erfarenhet. Du jobbade väl med honom i ”Legenden om Tarzan”?

Jackson: En dag. Det räckte, sen sa jag ”det där gör jag inte mer”. Jag såg honom spöa Alexander Skarsgård varje dag istället.

Eftersom du nämnde ”Pulp Fiction”…

Jackson: Det gjorde jag inte.

Det har gått 25 år. Vad ser du när du ser tillbaka på den?

Jackson: Det finns fortfarande scener jag kan se om. Den är fortfarande bra. När jag bläddrar bland kanalerna och den är på, så stannar jag och tittar.

Brukar du se tillbaka på din karriär?

Jackson: Inte riktigt. Bara när folk tar upp det. Häromdagen läste jag en artikel om mitt avtryck i Hollywood. Då kan jag stanna till och fundera i ett ögonblick. Men annars tänker jag mer på vad jag ska göra idag, eller vad mitt nästa jobb är. Jag vet att jag ska träffa pressen igen om två veckor, då är det dags för ”Captain Marvel”.

Känner du dig inte stolt?

Jackson: Jo…! Men jag behöver fortfarande lönechecken. Jag blir stolt över att jag har kunnat skapa ett utrymme för mig själv där jag kan arbeta så ofta jag vill, på projekt jag vill arbeta med, och som ger mig glädje. Något som publiken kan gå och se, något som får dem att le och må bra. Förhoppningsvis.

Om du kunde träffa ditt yngre jag, innan karriären drog igång, vilket råd skulle du ge dig själv?

Jackson: Var tålmodig. Varför? Alla vill att allt ska hända nu på en gång. Men allt har sin tid. Alla dina erfarenheter påverkar hur du hanterar det som komma skall. Jag är säker på att James har varit med om det, att man kommer till en inspelning där Den Nya Unga Stjärnan har dykt upp. Den Nya Unga Stjärnan har fått en möjlighet serverad, och de vet inte vad man ska göra av den möjligheten. De respekterar den inte. Det jag gör tar lite tid att lära sig. Ingen föds med den talangen.

Frågar unga människor dig ofta om råd?

Jackson: Det finns ingen färdig mall att följa. Det handlar om att jobba, göra, och ta reda på vem du är. Hur du ska hantera din energi under dagen. Allt sånt lär man sig på vägen.

Vad har varit det mest speciella med att jobba på de här filmerna?

McAvoy: Night har ett eget sätt att jobba, och det är väldigt speciellt. Han är noga förberedd. Och han har också extremt starka åsikter och vet vad han vill. Man kan argumentera mot honom i två timmar, men det är lättare att bara ge sig. Även om man inte håller med Night om hans idéer, så är de starka och bestämda från första stund. Det är lika bra att börja processen direkt. Vi repeterar nästan inte alls, han vet hur han vill ha det.