Så skapades Peter Jacksons unika They Shall Not Grow Old

100 år efter första världskriget kommer nu den revolutionerande dokumentären "They Shall Not Grow Old" på svenska biodukar.

Första världskriget har aldrig sett bättre ut.

Det kan låta krasst att säga så om en dokumentär som handlar om krig, fasor och förlorade liv, men det är det allra första som slår en med ”They Shall Not Grow Old”. Bilderna - som ju alltid varit svartvita, repiga och hackiga - har fått färg, och ett helt nytt liv. De historiska arkivklippen med mer än 100 år på nacken har med digital magi restaurerats och bearbetats för att, så gott som möjligt, efterlikna film som vi är vana att se idag.

Bakom det unika initiativet står filmskaparen Peter Jackson, mest känd för "Sagan om Ringen"-trilogin. Tillsammans med BBC och Imperial War Museums har han gjort en revolutionerande film som bevarar historierna från första världskriget för nya generationer.

”Jag ville nå igenom dimman från det förflutna och lyfta in dessa män i dagens värld", säger han i ett pressmeddelande, och lovar att vi ska få "se och höra första världskriget så som soldaterna själva upplevde det.”

Effekten blir förstås precis vad Peter Jackson önskade sig. Vi som publik får nästan lära känna de här männen, britterna som åkte iväg för att slåss för freden i Europa. Några alldeles för unga men ivriga att kämpa, alla väldigt oförberedda på vad som väntade dem.

Vi får följa med i skyttegravarna, och in i en väldigt märklig bubbla, där vardagliga saker som att få skor i fel storlek kan kännas lika stora som den ständiga livsfaran de lever i.

Med klarare bilder och pålagt ljud blir tröskeln lägre för att känna igen sig. När vi ser ansikten och hör skratten blir soldaterna plötsligt helt vanliga grabbar. Publiken kan bättre relatera till soldaterna, förstå vad som drog dem ut i krig, och hur upplevelsen och minnena har format de överlevandes liv. Ljudspåret är vittnesmål från dussintals soldater som har återberättat sina minnen, och tillsammans med bilderna skapas en helt unik förstapersons-skildring från västfronten.

Det dröjer dock innan Jacksons dokumentär blåser upp bilden och går över till färg. De första 20 minuterna är svartvita och i ett nästan fyrkantigt format, så som vi är vana vid att se de gamla krigsklippen. Sedan kommer den magnifika förvandlingen, som inte hade varit möjlig utan modern teknik.

Filmskaparen har gått igenom mer än hundra timmars dramatiskt videomaterial och arkivklipp från första världskriget. Ett krig som blev något av en milstolpe för film, då fotografer för första gången kunde fånga rörliga bilder från slagfältet och sprida dem ut i världen. Sedan lät han datorer ta bort repor och smuts, och fylla i saknade bildrutor, för att få fram smidigare rörelser. En annan utmaning blev att färglägga allting så nära verkligheten som möjligt.

"Vi hade tillgång till en samling av krigsuniformer, så vi vet vilka färger de bar. Jag åkte till Belgien helt ensam i tre, fyra dagar häromåret och fotograferade massor, för att få rätt färger på miljöerna", berättar Jackson i en intervju med Fox.

Nästa steg blev att ljudlägga stumfilmerna. Till sin hjälp tog han läppläsar-experter, och skådespelare från rätt regioner i Storbritannien:

"Vad folk pratade om för hundra år sen har vi ingen aning om. Man spelade inte in ljud då. Men det finns folk i världen, upptäckte jag, som kallas ”forensic lip readers”. De jobbar med polisen, när man behöver få reda på vad någon har sagt på övervakningsfilmer, till exempel. Vi gav dem stumfilmerna, och de kom tillbaka med alla citat. Sen tog vi reda på vilket område i England som soldaterna kom från, för att hitta rätt dialekt. Vi hittade folk från det området som fick tala in orden."

"Helt plötsligt passade det perfekt - läpparna rör sig, folk pratar, och man ser att det funkar", säger Jackson nöjt.

Samtidigt lyssnade Jackson på 600 timmars intervjuer som genomfördes under 1960-talet med hundratals krigsveteraner, för att hitta filmens berättarröster. Först mot slutet började han sätta en struktur och en sammanhängande berättelse:

"Man kan inte gå in med en plan. Jag ville lyssna på allt. Man ser hundratals timmar av material, och låter soldaterna berätta sin historia. Det var allt jag försökte göra."

Filmen har också en personlig betydelse för Peter Jackson, och den har tillägnats hans farfar. Regissören berättar att han gjorde filmen för att lära sig mer om hans upplevelser i Första världskriget:

"Det var tanken med filmen till viss grad. Att ta reda på vad en enskild soldat kunde ha gått igenom. Den handlar inte om politiker, generaler, kungar eller presidenter, utan den vanlige soldaten. Jag ägnade filmen till honom, men på ett sätt är den ägnad till alla som var där. Om du hade en familjemedlem i kriget, oavsett vilket land de kom från, så åt de ändå samma mat, gick i samma lera, och blev bombade av samma bomber."