Så blev ”Flash Gordon” en kär kultfavorit

Likt en sprakande blandning av Marvel och ”Dune” dränkt i campy humor och 80-talsmusik sticker ”Flash Gordon” ut som en kär kultfilm för många sci-fi-fans. Luta dig tillbaka och njut av äventyret.

När jag ser ”Flash Gordon” för allra första gången är en lika mäktig som märklig upplevelse. Filmen med över 40 år på nacken bländar med sina stora ambitioner och visioner, pråliga scenbyggen och visuella effekter som… ja, låt oss vara tacksamma att tekniken gjort vissa framsteg sen dess.

Ändå är det inte svårt att se varför sci-fi-filmen från 1980 har blivit en kultklassiker. Det är en rymdsåpa av finaste sort med intriger, maktspel, en snygg hjälte och en minnesvärd skurk. Max von Sydow spelar intergalaktisk diktator med en jättelaser! Bara en sådan sak.

Den svenske skådespelaren har onekligen kul i rollen som Ming the Merciless, en uttråkad megaloman som får för sig att förinta Jorden. Kan en godhjärtad stjärnatlet stoppa honom?

Så börjar ”Flash Gordon”, ett kul och färgstarkt rymdäventyr där hjälten varken har superkrafter eller laserpistol, han är bara en vanlig quarterback som råkar bli indragen i en konflikt med hela världens öde på spel. Och skulle du ha missat denna filmpärla som, tro det eller ej, nominerades till 3 BAFTA Awards och en Razzie, så kommer den nu tillbaka på bio i nyrestaurerat skick.

Släng dig i väggen, Han Solo

Historien om Flash Gordon, eller Blixt Gordon som han ibland kallas på svenska, tar sin början på 1930-talet. Det var en tid långt före blockbusters, där de stora hjältarna höll till på serietidningssidorna. Djungelns konung Tarzan var populär, liksom Agent X-9 och rymdhjälten Buck Rogers. Det var speciellt den sistnämndes framgångar som ledde till att serietecknaren Alex Raymond fick en väldigt specifik beställning. Han skulle skapa en konkurrerande hjälte som gjord för futuristiska och spännande äventyr.

Seriestripparna om Flash blev snart populärare än Buck Rogers. Med kvickare och roligare berättelser kom han att kallas ”Amerikas bästa sci-fi-hjälte”. Raymonds kreativa och fantasifulla världar inspirerade snart en serie påkostade kortfilmer som visades på bio.

Det var först några år senare som superhjältar som Superman och Batman föddes. Hade de funnits om det inte vore för såna som Flash?

Han förkroppsligar myten om den ensamma, sexiga riddaren som konfronterar oövervinnerliga hot, hugger ner monster och gör flickorna knäsvaga. Det är lätt att dra paralleller till både playboyen Bruce Wayne, superspionen James Bond eller kaxige galaxväktaren Star-Lord.

Under 70-talet började diskussionen om en långfilm. Flera regissörer som växt upp med historierna om Flash Gordon var eld och lågor över möjligheten. Bland annat den italienske mästaren Federico Fellini, och en viss herre vid namn George Lucas, som drömde om att filma ett påkostat rymdäventyr. Lucas lyckades dock inte få loss rättigheterna - och skapade istället sin helt egna sci-fi-mytologi. Du kanske har hört talas om ”Stjärnornas krig”? Visst, den kommer kanske inte upp i samma klass som ”Flash Gordon”, men är definitivt inspirerad av de gamla seriestripparna.

”Stjärnornas krig” släpptes 1977 och blev ett fenomen utan dess like. Varenda studio och producent i Hollywood började leta i byrålådorna efter manus som kunde rida på rymdvågen. Nu fick producent Dino de Laurentiis eld i baken och tre år senare var ”Flash Gordon” ute.

Ironiskt nog blev hjälten som inspirerade ”Star Wars” också film just tack vare ”Star Wars”.

Vem är han som spelar Flash Gordon nu igen…?

Skådespelaren Sam J. Jones fick sitt livs chans när han, som relativ nykomling i branschen, knep huvudrollen i en stor sci-fi-film. Två karlar vid namn Arnold Schwarzenegger och Kurt Russell var påtänkta för huvudrollen. Schwarzenegger fick nobben på grund av sin dialekt. Russell ska själv ha nobbat rollen då han såg karaktären som platt.

Det sägs att producentens svärmor tipsade om Sam J. Jones som hon hade sett i ett dejtingprogram på tv. Oklart om Jones fann en dejt, men en bättre drömstart på en filmkarriär är sällsynt.

Dessvärre hamnade Sam J. Jones i ständiga bråk och konflikter om pengar med filmens producent. Det ledde till att han hoppade av innan filmen var helt färdigställd. Många av hans repliker fick dubbas om. I en intervju från 2012 förklarar Jones sin sida av historien:

”Jag och producenten var oense några gånger. Jag var 25 år och naiv och lät juristerna ta hand om allting - men de gjorde inte ett särskilt bra jobb alls. Men de jobbade för mig och jag tar ansvar för vad som hände. Jag återvände inte för dubbningen så jag tror att halva filmen inte är min röst”, säger han.

Jones kunde ha blivit en av 80-talets stora filmstjärnor. En trilogi om ”Flash Gordon” var planerad, men efter konflikterna skrotade man alla planer på en uppföljare. Och han fick aldrig fler roller av samma kaliber.

I dokumentären ”Life After Flash” från 2017 öppnar Jones upp om ett struligt liv, och till och med självmordsförsök när han flera år efter filmens premiär insåg att hans Hollywoodkarriär var över. Sen hittade han Gud. Och Comic Con. Att resa världen runt och träffa hängivna fans som tagit hans ikoniska karaktär till sina hjärtan verkar ha gett skådespelaren en ny mening. Jones gästspel som sig själv i komedin ”Ted” ledde till att en ny generation började upptäcka ”Flash Gordon”.

En kontroversiell filmskurk

Den då 50-årige Max von Sydow hade lämnat Bergman-filmerna bakom sig och dragit till Hollywood, fast besluten att inte låta sig fastna i ett fack - och ha roligt med alla de filmerbjudanden som dök upp. Under 70-talet syntes han bland annat i den hyllade skräckfilmen ”Exorcisten” och i thrillern ”Tre dagar för Condor”.

Rollen som skoningslös kejsare liknade inget annat han gjort, men väckte nostalgiska minnen av serierna han växte upp med.

”Jag läste Flash Gordon som barn och var fascinerad av serierna. Jag såg aldrig tv-serien. Men jag hade väldigt roligt när vi gjorde filmen” berättade von Sydow i intervjuer.

Ming blev en ärkefiende nästan lika ikonisk som Blofeld, Darth Vader eller Voldemort. Men numera anses han även en aning problematisk.

Bilden av Ming som härstammar från 1930-talets serier, skildrad som en skurk med uppenbart östasiatiska influenser, bygger enligt många kritiker på rasistiska stereotyper och känns kanske inte helt pk i dagens mer medvetna samhälle. I Storbritannien har filmen på senare år försetts med en varningstext som upplyser om ”stereotyper som kan verka kränkande”.

Underhållningsfaktorn är uppskruvad till max

Problematisk eller ej, filmen kan ses som en artefakt från en svunnen era då de stora bioäventyren var lättsamma, fåniga och inte tog sig själva på allvar. Vi har en stilig hjälte, vi har en galen skurk och vi har musik av självaste Queen! Vad mer kan man begära?

Det finns lyckligtvis mycket mer än så att upptäcka och fascineras av i fantasirika ”Flash Gordon”. Spännande gladiatorfajter, läbbiga monster och hela arméer av soldater som flaxar runt med stora vingar får den att kännas som ett spektakulärt barnprogram… med en del våld och sexuella antydningar som höjer åldersgränsen.

När filmen släpptes 1980 var filmkritikern Roger Ebert en av dem som omfamnade ”Flash Gordon” med all dess cheesy humor och plastiga kulisser - speciellt i jämförelse med det årets storfilm ”Rymdimperiet slår tillbaka”. ”Det är en film som gjord för att väcka skratt, med energi och körlek till genren”, skrev han.

Ebert var inte ensam. Flash har sina fans bland filmskapare som Robert Rodriguez (”Alita Battle Angel”) och Edgar Wright (”Scott Pilgrim vs the World”). Taika Waititi (”Thor: Love and Thunder”) planerar till och med att återuppliva hjälten med en ny spelfilm.

Och trots alla konflikter på inspelningen ser även Sam J. Jones numera filmen som ett kärt minne. Han berättade bara nyligen för Hollywood News:

”Jag älskar den. Det är svårt som skådespelare att vara objektiv. Så när jag såg den för första gången försökte jag tänka som publiken: Ska jag skratta? Är det på riktigt? Är det camp? Är det humor eller menar de allvar? Men jag har lärt mig med åren att man blir galen av att övertänka en film. Med ”Flash Gordon” ska du bara luta dig tillbaka och njuta av äventyret.”

Flash Gordon visas som klassiker 9 augusti på Filmstadens biografer