Ruben Östlund: ”När det går dåligt vill man dö och när det går bra tror man att man ska dö”

Vi träffade Ruben Östlund och Claes Bang som just nu är aktuella med The Square.

Ruben Östlunds The Square vann Guldpalmen i Cannes i våras och nyligen blev det klart att filmen nominerats som Sveriges oscarsbidrag i klassen Bästa icke-engelskspråkiga film.

I huvudrollen som Christian ser vi danske skådisen Claes Bang.
– När castaren Tanja Grunwald kontaktade mig och undrade om jag ville provfilma tänkte jag ”Självklart! Men Ruben Östlund kan ju få vem han vill till den här filmen, så den där rollen får jag aldrig ändå”, säger Claes Bang.

Men uppenbarligen tänkte Ruben Östlund annorlunda. Han säger att han valde Claes Bang för att han var bättre än flera internationella skådespelare.
– Claes har någon sorts grundärlighet som människa som han också tar med sig när han ska skådespela. Han varken förställer sig eller gör karaktären till någon annan än sig själv. Han använder sig själv som ett instrument när han går in och undersöker situationer. Det passar sättet jag gillar att arbeta på, säger Ruben Östlund.

Claes Bang gestaltar Christian, som arbetar som konstnärlig ledare på ett konstmuseum och är ansvarig för den stundande utställningen ”The Square”. Det är en utställning som utgår från ett konstverk med samma titel, en målad ruta på marken som symboliserar grundläggande och mänskliga värderingar.
– Christian har fullt upp med utställningen som han är mycket glad över och talar varmt om. Men när han plötsligt blir bestulen på gatan en dag börjar han ändra sitt beteende, säger Claes Bang.

Claes Bang beskriver inspelningen på fyra månader som väldigt inspirerande och häftig. Att få gestalta Christian, en karaktär som gör så många märkliga saker, tycker han har varit lustfyllt. Ruben Östlund berättar att han alltid tycker en filminspelning är väldigt krävande och psykiskt påfrestande.
– Man har en tydlig idé om hur någonting ska bli. När man väl börjar arrangera scenen och det inte alls blir som man tänkt sig, då måste man vara beredd på att ta nya beslut, som kanske förändrar scenen. Och det är väldigt energikrävande och jobbigt psykiskt, säger Ruben Östlund och fortsätter:
– Samtidigt är det en stor del av att vara regissör. Jag kan inte förlita mig på någon annans verktyg. Om jag överlåter beslutsfattandet till andra överger jag regisserandet. Och när en inspelningsdag ibland kostar en kvarts miljon är det stressande. Den typen av intensitet gör också att när det går bra mår man fruktansvärt bra och tycker att allt är fantastiskt. Men går det dåligt blir det en djup svacka. När det går dåligt vill man dö och när det går bra tror man att man ska dö.

Ruben Östlund har nu ett antal filmer på sin repertoar och på frågan om vem han är som regissör svarar han:
– Jag är nog rätt krävande, men tänker alla är glada för det efteråt i alla fall. Skådespelarna som kommer till en inspelning med mig är ofta vana vid kanske 5–6 tagningar som mest. Men så plötsligt vill jag att vi upprepar en tagning väldigt många gånger, kanske runt 30 gånger eller mer. Det är så många saker som ska stämma. Sedan vill jag att alla ska känna sig så trygga som möjligt, men har förstått att det kanske inte är det jag signalerar hela tiden. Så jag har också lärt mig något av den här inspelningen.

Text och foto Tove Dockson