Ronnie Sandahl: ”Wimbledonfinalen 1980 är en brytpunkt i både Borgs och McEnroes liv”

Författaren och krönikören Ronnie Sandahl står för manus till den framgångsrika filmen om Björn Borgs klassiska Wimbledonfinal mot John McEnroe 1980.

Ronnie Sandahl började skriva på manuset till Borg för två år sedan, parallellt med att han lanserade sin första långfilm Svenskjävel. Och även om filmen har gått upp på de svenska biograferna under namnet Borg har manuset alltid hetat Borg vs. McEnroe för honom. Det är även under namnet Borg vs. McEnroe som filmen lanseras utomlands.
– För mig har det alltid varit en film om både Borg och McEnroe. Och då blev det naturligt att utgå från den klassiska Wimbledonfinalen 1980. Den är på något sätt brytpunkten i bådas liv, säger Ronnie Sandahl och fortsätter:
– Sedan blir det naturligt att Borg tar mycket plats för att han är en ganska mystisk och enigmatisk person, säger Ronnie Sandahl.

Vem identifierar du dig mest med, Borg eller McEnroe?
– Bra fråga! För mig har ett av filmens nyckelord alltid varit raseri. Jag känner igen mig väldigt mycket i båda två. Som litet barn i McEnroe, och som vuxen i Borg och att stänga in känslor. På ett sätt har det varit lite terapeutiskt att skriva det här manuset om ilska och raseri. Just deras raseri tar sig uttryck genom tennis.

Ronnie Sandahl menar att det är en film om två människor som de flesta upplever som extremt olika. Men det visar sig att de faktiskt är de enda som förstår varandra.
– Det är en film om kamp, rivalitet och ensamhet. Den handlar väldigt lite om sport. Snarare handlar den om att gestalta två olika människors känslolägen genom sport. Där ramen utgörs av Wimbledon 1980 och det klassiska mötet mellan Björn Borg och John McEnroe.

Vad har du själv för relation till tennis som sport?
– Jag blev uttagen till ett talangläger i Lidköping som tolvåring, men fick stryk. Att förlora i tennis kan vara väldigt utdraget. Det kan ta väldigt lång tid och vara väldigt förnedrande, samtidigt som man är väldigt ensam därute. Jag hade otrolig ångest hela matchen och blev mer och mer arg. Det kändes som att han skrattade åt mig också, säger Ronnie Sandahl och fortsätter:
– När vi skulle ta i hand efter matchen ryckte jag av honom örhänget. Det var blod överallt och jag blev hemskickad, 12 år gammal och arg. Jag var väldigt liten till växten med. Så jag var en liten, arg jävel som blev hemskickad från lägret och skämdes så mycket att jag aldrig mer gick tillbaka. Jag hade inte psyket för tennis. Det är en otroligt prövande sport.

Text och foto Tove Dockson