Renée Zellweger: ”Judy Garland var en ikon och en hjälte”

Från ”Bridget Jones dagbok” till Judy Garlands memoarer. Skådespelerskan Renée Zellweger har gjort sin karriärs största makeover när hon tar sig an rollen som den tragiska filmikonen.

För de flesta av oss är hon mest känd som Dorothy, som skuttade runt på den gula tegelstensvägen i ”Trollkarlen från Oz”. Mer inbitna cineaster har säkert sett ”Vi mötas i St. Louis” eller ”En stjärna föds”, två andra hyllade Judy Garland-filmer. Man minns det sorgfria leendet, sångerna och det glamorösa skimret som var så unikt för 1940-talets Hollywoodstjärnor. Men den verkliga och osminkade sanningen om kvinnan bakom den älskade ikonen har varit relativt okänd. Tills nu.

Filmen ”Judy” berättar om Judy Garlands sista tid i livet. Hon kämpar för vårdnaden om sina barn, tar en femte make för att slippa känna sig så ensam, och tackar ja till ett scenuppdrag i London för att kunna skapa sig ett tryggt hem i LA. Alkohol, depression och sömnsvårigheter är vardag för den slitna underhållaren, vars stjärnstatus börjat falna för längesen.

Direkt efter galapremiären på Toronto Film Festival började det snackas om Oscarschanser för Renée Zellweger, som spelar titelrollen med stort mod och porträttlikhet. Skådespelerskan dök upp på en frågestund efter filmen för att bland annat svara på hur hon lyckades hitta den sanna Judy.

– Man har ett ansvar att försöka skildra saker och ting så korrekt man kan. Jag grävde i hennes historia och de offentliga delarna av hennes liv. Berättelser, anekdoter och sånt som andra hade skrivit. Men man måste vara medveten om avståndet mellan sanningen om en person, och någon annans återberättande. Där gäller det att hitta en balans och fylla i luckorna.

– Jag brukar beskriva den här upplevelsen som en serie av gemensamma experiment. Det var ständigt ett samtal och ständigt nya försök tillsammans med regissören och teamet. Vi grävde efter skatter. Vi upptäckte mer och mer om henne, och försökte ta reda på vem Judy egentligen var. Vi provade oss fram, med makeup, med sånger, med koreografi, tills det började falla på plats. Det var en underbar utforskning som drevs av vår stora beundran för Judy. Varje dag fick vi chansen att hedra henne, det var en härlig erfarenhet.

Var Judy Garland din idol? Påverkade hon dig när du växte upp?

– Jag trodde aldrig att jag skulle bli skådespelerska när jag växte upp. Jag tror inte att jag tittade på henne för att studera henne. Hon var helt enkelt någon jag älskade och hon var en del av min barndom. Vem har inte sett ”Trollkarlen från Oz”? Jag älskade henne, och jag måste dessvärre säga att jag tog henne för given. Hon fanns alltid där.

– Hon var såklart otrolig. Hon förtjänar sin plats i historien bland de allra stora. Det var inte förrän vi gjorde den här filmen som jag verkligen förstod vilka problem hon kämpade med under slutet av sitt liv. Och jag känner, det är en sak att vara född med en sådan ovanlig talang, och en helt annan sak att kämpa och överleva mot alla odds. Det får verkligen henne att sticka ut. Hon är inte bara en ikon utan också en hjälte. Jag blev bara ännu mer förälskad ju mer vi lärde oss om henne.

Regissör är brittiske Rupert Goold (”True Story”) som här gör sin första stora Hollywoodfilm. Han hyllar Zellweger som sjunger alla sånger själv, och berättar också att vi får lära oss mycket om Judy Garland via hennes spektakulära uppträdanden:

– Judys uppträdanden är som berättelser. Man kan inte visa halva, man måste presentera hela historien. Att se ett uppträdande live framför publik är också en speciell upplevelse, det märker vi tack vare program som ”American Idol”. Så Renée sjöng inte bara alla sångerna, hon sjöng dem live och i en enda tagning. Det fanns inget utrymme för misstag, ingenstans att gömma sig, och då ger man något extra. I hennes prestation i öppningsnumret, eller i ”Over the Rainbow”, fångade vi verkligen något magiskt, speciellt med Renées otroliga röst.

Det finns en intressant motsättning i Judys liv. Vi ser talangen och berömmelsen, men också hur stjärnan slocknar. Hur lyckades ni fånga båda sidorna?

Goold: Garland som diva och ikon är den person vi känner till. Judy som mor, det tyckte jag var viktigt att visa. Det finns få filmer om och med kvinnor över 40, jag ville visa hennes sanna, feminina sidor. Hennes roll som en kvinna som kämpar om vårdnaden utan pengar, och slåss mot systematiska problem i Hollywood.

Zellweger: Rupert var klar från början att det inte får bli en imitation, vilket är knepigt. Men jag förstod vad han menade. Berömda människor är annorlunda när de är ute och uppträder, mot när de ligger och slappar hemma i soffan. Jag antog att det fanns en annan sida hos Judy än den som hon presenterade för världen. Hon är glamorös och en glimrande stjärna, hon är omtänksam och generös, men det är en prestation. Hon tar på sig en rustning. Precis som Rupert säger ville jag utforska personen bakom rampljuset.

– Vem är hon när hon kommer hem på kvällen, tar av sin rustning och sin glittriga klänning. Hur var det, med tanke på allting hon kämpade med på den tiden?

Lär känna Judy Garland och upplev Renée Zellwegers hyllade prestation i ”Judy”, som går upp på biografer fredag 11 oktober.