Quentin Tarantino - ett porträtt

Från videobutiksbiträde till en av världens mest hyllade filmskapare. I sommar är Quentin Tarantino tillbaka med sin nionde långfilm "Once Upon a Time in Hollywood". Vi blickar tillbaka på hans fantastiska karriär.

Det är svårt att summera Quentin Tarantinos liv och karriär i en enda artikel. Trots att han "bara" har nio långfilmer på sitt cv är hans filmografi fylld av banbrytande titlar och underbara anekdoter. Men vi gör ett försök - här är en snabb introduktion till en av filmvärldens knäppaste och mest hyllade innovatörer.

Tarantino växte upp i Los Angeles på 1960-talet, något som kom att prägla hans senaste film "Once Upon a Time in Hollywood". Han slukade film redan som ung, och nämner ofta John Wayne-filmen "Rio Bravo" (1959) och italienske regissören Sergio Leone som sina stora influenser.

– En del pojkar gillar monster. En del pojkar gillar sport. Jag har alltid gillat filmer. Jag minns hur mina föräldrar sa: ”Quentin kommer att växa upp och bli regissör”, för de visste hur mycket jag älskade filmer, berättar han i en intervju.

Åren som formade Quentin Tarantino
Quentin visste tidigt att han ville bli en del av filmvärlden, så han tog skådespelarkurser. Men han hade inga tankar på att bli filmstjärna. Han insåg att han brydde sig mer om filmen som konstform, och att filmskaparna var hans hjältar. Han började studera några av sina favoritfilmer, som ”Once Upon a Time in the West”, och granskade fotot, de olika klippen och hur filmerna var uppbyggda.

19-20 år gammal började han började skriva egna scener för att spela upp på skådespelarkursen, och upptäckte att han var riktigt bra på manusförfattande.

– På den tiden hade jag ingen tanke på att skriva, men insåg att jag ändå hade viss begåvning för det. Jag ville alltid spela upp bisarra saker. Jag inspirerades av vad jag hade sett på bio och skrev liknande scener (..) Jag tog det inte seriöst förrän en lärare sa att jag var bra. Jag förstod att jag faktiskt kanske hade en talang.

Vid 22 års ålder fick han jobb i en videobutik i Manhattan Beach. Quentin imponerade på många med sina breda filmkunskaper och sina udda filmtips. Han jobbade där i fem år, fram till 1990. Under tiden skrev han manus till filmer som "True Romance", "Natural Born Killers" och sin kommande regidebut, "Reservoir Dogs".

Han spelade in den halvtimmeslånga filmen "My Best Friend's Birthday" (som finns på Youtube), och kan även ses som Elvis-kopia i ett avsnitt av "Pantertanter"! Alla ska ju börja någonstans...

90-talet: Reservoir Dogs, Pulp Fiction & Jackie Brown
Hans tre första filmer är gangstersagor från Los Angeles, med kriminella som huvudpersoner. De kan ses som en thriller-trilogi, med plats för både humoristiskt vardagsreflektioner (majonnäs på pommes, någon?) och våldsamma uppgörelser.

I "Reservoir Dogs" ("De hänsynslösa") från 1992 möter vi sex brottslingar som anlitats för ett bankrån, som går snett. Tanken var att spela in filmen "för några få tusen dollar", men när producenten Lawrence Bender kom ombord kunde Quentin anlita riktiga skådespelare - som Harvey Keitel och Michael Madsen.

– Det var otroligt att komma till inspelningen och se alla lastbilar. Den enda inspelningen jag hade varit på var en träningsvideo med Dolph Lundgren, där jag var produktionsassistent, minns han.

Filmen överraskade många med att handlingen inte utspelar sig i kronologisk ordning. Idag är det vanligare, men Quentin Tarantino bidrog till denna trend, inspirerad av strukturen i böcker som han hade läst.

På samma sätt gjordes "Pulp Fiction" (1994) - tittaren kastas rakt in i historien och scenerna känns omkastade. Till sin andra långfilm ville Tarantino skriva tre separata gangsterhistorier, med vissa överlappande karaktärer.

– Jag gillar att jävlas med publiken lite grann. Det är enkelt. Man lämnar ut små brödsmulor, man får dem att tro att man går samma väg som alla andra filmer. Men plötsligt svänger man helt och de hade inte räknat med det. Det är spännande! Plötsligt skapar man en oförutsägbar berättelse där hjälten kan dö. ”Men vänta, var inte han död nyss? Vad är det som händer?”

”Pulp Fiction” gav honom rockstjärnestatus. När den vann Guldpalmen i Cannes år 1994 hade ingen sett en liknande film. Den blev av de mest inflytelserika independent-filmerna från 90-talet. Tarantino Oscarsnominerades för Bästa regi, och vann för Bästa manus.

Hur följer man upp en sådan succé? Med kuppfilmen "Jackie Brown" (1997). Tarantino valde att filmatisera Elmore Leonards bok "Rum Punch" och göra en mognare film än vad någon hade väntat sig. Han satte blaxploitation-stjärnan Pam Grier i huvudrollen, och anser än idag att "Jackie Brown" är en av hans bästa filmer.

00-talet: Kill Bill, Death Proof & Basterds
Under 2000-talet börjar Tarantinos filmer få tydliga hjältar, som The Bride eller nazistjägarna som slår tillbaks mot ondskan. Filmerna blir starkt inspirerade av hans favoritgenrer genom åren, som spaghettiwesterns eller så kallad exploateringsfilm. Tarantino experimenterar mer, och leker med genrer och troper.

"Kill Bill" är kanske hans mest lekfulla film. Tarantino varvar anime, svartvitt, hyllningar till både kung fu-filmer och Romeros zombierullar. Det är också en stor actionfilm med minutiöst koreograferade fighter. Han använder alla sina verktyg och allt han någonsin lärt sig för att skapa den fyra timmar långa hämndfilmen med Uma Thurman. En stark inspiration var svenska "Thriller - En grym film" från 1973.

Och även om de släpptes som "Volume 1" och "Volume 2" på bio, så ska "Kill Bill" ses som en enda film enligt Quentin Tarantino.

Därefter var det dags att åter leka med Robert Rodriguez. Grabbarna som varit bästa vänner i många år skapade "Grindhouse" ihop - tanken var att spela in två medvetet billiga men sköna b-filmer i skräckgenren. Rodriguez gjorde "Planet Terror" medan Tarantino spelade in "Death Proof" (2007), om ett tjejgäng som terroriseras av en psykotisk stuntman (Kurt Russell). Tarantino kunde också prova på en ny roll, som kameraman, eftersom "fotot behövde inte vara bra".

Men "Death Proof" floppade. Han trodde aldrig att han skulle få en succé igen. Men han återvände så småningom till ett utkast han började skissa på redan efter "Jackie Brown", nämligen "Inglourious Basterds". Efter tolv års arbete lyckades han äntligen kläcka en idé för slutet.

– Jag blir inte förvånad om den är den film man pratar om mest, om 20 år.

10-talet: Django, Hateful Eight & Hollywood
De senaste tio åren blir Tarantinos filmer allt mer episka i skala. Han följer upp "Inglourious Basterds" med fler periodfilmer, och tar oss till historiska epoker och platser. Hans tre senaste är tre väldigt olika filmer, men alla på något vis inspirerade av spaghettiwesterns från förr.

– Den mest inflytelserika filmskaparen för mig är Sergio Leone. Det är han som märks mest i mitt arbete. Hans filmer har en känsla av storslagen opera som jag vill återskapa i mina filmer, har Tarantino sagt.

Och det blir kanske som mest tydligt i "Django Unchained" (2012) om slaven som blir prisjägare, och "Hateful Eight" (2015), hans mest renodlade western. Men även "Once Upon a Time in Hollywood" behåller western-andan. Tarantinos senaste film handlar mindre om kriminella och våld, och lägger mer fokus på manlig vänskap och en hyllning till Hollywood från förr. Brad Pitt, Leonardo DiCaprio och Margot Robbie spelar huvudrollerna i ett kärleksbrev till filmerna som Quentin själv växte upp med.

Så känner du igen en Tarantino-film
Som en av våra mest hyllade filmskapare är Quentin Tarantino en auteur som skapat en egen originell stil. Kreativa våldsskildringar varvas med svart humor, med glimten i ögat släpper han popkulturella referenser. Hans signum är dialogen, det noga valda soundtracket och coola klipp. Hans filmer har ofta en stor ensemble. Varje biroll är en njutning, och både kända och bortglömda skådespelare får sin chans att skina.

Tarantino är självlärd som manusförfattare och regissör, en extrem filmnörd som lärt sig av de allra bästa. Han nämner ofta Howard Hawks, Brian de Palma och Martin Scorsese som sina favoriter, förutom Sergio Leone förstås.

Han inspireras inte nödvändigtvis av Hollywoods filmklassiker, utan av de kaxiga uppstickarna och rebellerna. Spaghettiwesterns från Italien, eller blaxploitation-rullar. Lågbudgetfilmer som dessa gjorde avtryck på honom som ung. Tarantino har gjort stöld till en konst, och lånar ogenerat av filmvärldens legender. Subtila hyllningar, som en ikonisk kostym lånad av Bruce Lee eller en musikslinga från en bortglömd kultfilm, gör hans filmer till en guldgruva av "påskägg" för cineaster.

Filmerna är löst sammankopplade med små detaljer som bara inbitna fans lägger märke till. Som att det fiktiva cigarettmärket Red Apple dyker upp hos flera karaktärer. Eller att Michael Madsens karaktär i "Reservoir Dogs" och Travolta "Pulp Fiction" båda bär efternamnet Vega (Tarantino har bekräftat att de är bröder).

Vilken blir hans nummer 10?
"Once Upon a Time in Hollywood" är hans nionde film, och det är viktigt av en specifik anledning. Tarantino vidhåller nämligen att han går i pension efter tio filmer - eller när han fyller 60 (år 2023). Vilket som nu kommer först.

– Filmskapande kräver för mycket styrka och uthållighet, för att man ska kunna göra det bra när man blir äldre, säger han.

Så vilken blir den sista? På sistone har det pratats om att han vill ge sig in i Star Treks universum. Science fiction är en genre som han ännu inte har utforskat, och det kunde vara intressant att se hans vision för en så populär franchise. Regissören har sagt att hans manus blir barnförbjudet och fullt med svordomar och våld. Förstås.

Men han skriver också flitigt på en uppföljare till "Django Unchained". Det är tänkt att Jamie Foxx prisjägare ska slå sig samman med en annan klassisk filmhjälte i "Django/Zorro". Andra hoppas att han ska ge sig på länge omtalade "Kill Bill: Volume 3".

Oavsett vad som sker i framtiden, så vet vi att varje ny Tarantino-film är väl värd att vänta på. Just nu ser vi fram emot "Once Upon a Time in Hollywood", som landar på svenska biodukar 16 augusti.