Popmusiker som skrivit in sig i filmhistorien
- Lars Wallin
Steget från att göra rockposer på scen till att dirigera stora orkestrar är kortare än man kan tro. Dagens filmmusik görs ofta av riktiga popstjärnor. Här är några av dem du kanske känner till.
Redan innan året som varit har de flesta musiker känt att det inte duger att titta ner på fötterna och spela samma gamla ackord längre, det gäller att höja blicken och se möjligheterna. Diversifiering är det magiska ordet. När försäljningen av musik försvann med strömningstjänsterna blev turnéer och kringprodukter allt viktigare och för tillfället är det till och med svårt att turnera. På senare år har många musiker hittat till sociala medier och levebrödet förtjänas i större utsträckning från försäljning av t-shirts, kepsar och muggar. Men långt före det hade filmbranschen börjat slita i popmusikernas scenkläder och fått några av dem att byta ut jeansen och gympadojorna mot kostym och lackskor.
De är fler än man kan tro. Namn som Damon Albarn, Trent Reznor, Eric Clapton, Brian Eno, Mark Knopfler, Nick Cave och band som Daft Punk, Arcade Fire och Queen dyker upp i eftertexterna på filmer. De som tittade med drömmande blick på Tom Cruise i ”Föräldrafritt” gjorde det till tonerna av Tangerine Dream och Mike Oldfields album Tubular Bells lanserade inte bara Richard Bransons mediehus Virgin, utan skrämde dessutom brallorna av alla som såg William Friedkins ockulta klassiker ”Exorcisten”.
Listan av popmusiker som gjort sig ett namn inom filmen är betydligt längre än så, men låt oss zooma in på tre aktuella kompositörer som gått från rockvideo till filmmusik.
Ludwig Göransson: Straight out of Östergötland
Det kan verka förutbestämt att man ska jobba med musik när ens föräldrar ger en samma tilltalsnamn på en av musikhistoriens giganter, Ludwig van Beethoven. Hans första inspiration var Metallica och hemma i pojkrummet gjorde han egna inspelningar av idolernas låtar som skulle ligga så nära originalet som möjligt. Redan i gymnasiet skrev han musik inspirerad av ”Star Wars” och ”Edward Scissorhands” för Norrköpings symfoniorkester, och efter det blev det Iggesunds folkhögskola och jazzutbildningen på Kungliga musikhögskolan. När han var 22 år flyttade Ludwig Göransson till Kalifornien för att börja studera på University of Southern California i Los Angeles.
Han kände sig lite vilsen bland alla klassiskt skolade musiker till en början, men lyckades vända sin rock- och jazzbakgrund till en fördel. Han blev assistent till filmkompositören Theodore Shapiro och fick genom honom jobbet att göra musiken till tv-serien ”Community”. Där träffade Ludwig skådespelaren Donald Glover och när han skulle sjunga en låt som Göransson skrivit ett arrangemang för uppstod en vänskap och samarbete, som i förlängningen skulle leda till utvecklingen av Glovers alter ego Childish Gambino.
Multiinstrumentalisten Ludwig Göransson har aldrig fastnat i något fack. Hans intressen spänner från hårdrock och Max Martin-pop till klassisk musik. Han producerar band, spelar de flesta instrument på skivor och i bandet på turné med Childish Gambino, gör musik för film och tv, och han gör det med stor framgång. I bokhyllan trängs än så länge Oscarstatyetten för musiken till ”Black Panther” med tre Grammies och en Grammis, och han har jobbat med Marvel- och Star Wars-franchiserna och med Christopher Nolan på fjolårets stora biosuccé ”Tenet”.
Film & tv i urval: ”Ingenting och allting”, ”Creed”, ”New Girl”, ”Venom”, ”Black Panther”, ”The Mandalorian”, ”Tenet”
Musikvideotips: Childish Gambino, ”This is America”
Mark Mothersbaugh: Allting är fantastiskt
Om Ludwig Göransson spelar alla instrument som finns, så låter inte Mark Mothersbaugh begränsa sig så snävt. Även han är en multiinstrumentalist och har som frontman för bandet Devo spelat diverse instrument som både klassas som traditionella och experimentella. De som följer Mothersbaugh på sociala medier kan dela hans fascination av saker som gör ljud och fundera över på vilket sätt de är musikaliska.
Mark Mothersbaugh studerade konsthistoria när han bildade det konstiga konstrockbandet Devo med pluggkompisarna Jerry Casale och Bob Lewis. När MTV styrde popmusiken med sina rockvideosändningar dygnet runt, hörde Devo till musikvideoformatets kungligheter med sin blandning av struttig synthpop, retrofuturistiska kläder och en berättarstil som blandar reklamfilm med instruktionsvideo och tv-spel.
Sedan början av nittiotalet driver han produktionsbolaget ”Mutato Muzika”, som skapar musik till film och tv. Om du någon gång försökt att sluta nynna på ”Everything is Awsome / Allting är fantastiskt” från Lego-filmen, så är det Mark Mothersbaugh som du ska skylla på. Mothersbaugh har tagit radioplågans DNA och pumpat den rakt in i filmmusikens pulsåder. Definitivt den här trions busigaste kompositör.
Närmast är Mark Mothersbaugh aktuell med musiken till ”Croodarna 2: En ny tid”, senare i år får vi höra hans toner i den tecknade filmen ”Uppkopplad” och nästa år återförenas han med Taika Waititi i en ny skröna om den nordiska åskguden och superhjälten i ”Thor: Love and Thunder”.
Film & tv i urval: ”Happy Gilmore”, ”Rushmore”, ”The Royal Tennenbaums”, ”Life Aquatic”, ”Lords of Dogtown, ”Det regnar köttbullar”, ”Hotell Transylvanien”, ”Lego-filmen”, ”Thor: Ragnarök”, ”Disenchantment”, ”Croodarna 2: En ny tid”, ”Uppkopplad”, ”Thor: Love and Thunder”
Musikvideotips: Devo, ”Whip It”, ”Peek A Boo”
Hans Zimmer: Bild och ljud personifierad
A propos MTV. Den första videon som spelades på den nya kanalen Music Television hette passande nog ”Video Killed the Radio Star”. I denna video ser man en ung Hans Zimmer gästspela på synth. Zimmer som hade en kort period med The Buggles vid denna tid, var medlem i olika grupper och startade egna projekt där han spelade synthesizer. Han jobbade även som producent åt andra grupper och musiker. På åttiotalet började han göra musik för film och tv. Hans trademark var förmågan att blanda orkestermusik med elektronika. Samplers och synthesizers trängde ner sig i orkesterdiket mellan cellon och fagotten. Det slutgiltiga genombrottet kom med filmen ”Rain Man” och från det Oscarsnominerade ögonblicket har vägen varit spikrak för Hans Zimmer.
Hans Zimmer är förmodligen en av de mest kopierade kompositörerna, åtminstone vad gäller ett välkänt signaturljud: undergångsbrölet. När han jobbade med Christopher Nolans film ”Inception” spelade chansonen ”Non, je ne regrette rien” en bärande roll för ljudbilden och i flera intensiva scener i filmen har Zimmer sänkt tempot på sången så extremt att melodin omformas till en formlöst mölande. Det har inspirerat flera kompositörer att lägga in liknande mässingsbröl i actionfilmer med stundande rymdinvasioner och allmän undergångsstämning.
Hans Zimmer är idag en av de absolut mest meriterade kompositörerna och hans resumé är omfattande minst sagt. Komplexiteten i hans arrangemang är något som imponerar, han hyllas för sin förmåga att låta olika instrument och delar av orkestern komplettera varandra och ge musiken ett fantastiskt djup. Det är inte illa för en pojke som inte kan läsa noter och vars formella utbildning är pianolektioner i två veckor.
Närmast kan vi höra Hans Zimmers sköna toner i ”Baby-bossen 2”, ”Wonder Woman 1984”, ”No Time to Die”, ”Top Gun: Maverick” och ”Dune” med mera (jo, faktiskt).
Film & tv i urval: ”Min sköna tvättomat”, ”Rain Man”, ”Thelma & Louise”, ”True Romance”, ”Lejonkungen”, ”Gladiator”, ”Black Hawk Down”, ”The Ring”, ”Den siste samurajen”, ”Madagaskar”, ”Batman Begins”, ”Da Vinci-koden”, ”Pirates of the Caribbean”-filmerna, ”Kung Fu Panda”, ”Inception”, ”12 Years a Slave”, ”Interstellar", ”Dunkirk”, ”Baby-bossen 2”, ”Wonder Woman 1984”, ”No Time to Die”, ”Top Gun: Maverick”, ”Dune”
Musikvideotips: The Buggles, ”Video Killed the Radio Star”