Oscarsnominerade stjärnan om nya Transformers-filmen

I sjätte och senaste ”Transformers”-filmen ”Bumblebee” delar titelroboten huvudroll med Hailee Steinfeld. Hon berättar för Filmstaden om sin roll, inspelningen och konsten att agera mot en robot.

Hailee Steinfeld Oscarnominerades som tonåring med genombrottsrollen i ”True Grit” och har nu efter flera års karriär som både skådespelare och sångerska den första kvinnliga huvudrollen i en ”Transformers”-film. Hon spelar tonåriga Charlie som träffar och blir vän med Bumblebee.

Filmen utspelas på 1980-talet innan du ens var född. Vad har du själv för koppling till det årtiondet?

– Jag tror att det finns en allmän uppfattning om 80-talet som min generation har som är hårtofsar, jeans med hög midja, aerobics-videos, stort hår, färgstarkt smink, den sidan av 80-talet. Men det finns en mycket coolare del av det som jag upptäckte när vi gjorde den här filmen. Jag visste om den men inte så djupt. Jag lyssnade på ett brett utbud av musik när jag växte upp och 80-talsmusik var en del av det. Så mycket av det som är med i filmen var inte alltför nytt, vilket var skönt. Det var kanske några ifrågasättbara kostym- och makeup-val men i övrigt var det ganska coolt.

Vad hade du för referens till ”Transformers”?

– Mest att jag sett filmerna innan och älskat dem som ett fan. Jag har en äldre bror som håller på med bilrace och han gillar verkligen den här typen av film. Så när jag fick rollen tänkte jag ”Äntligen kommer min bror gilla en film jag gör på riktigt!”. Men jag är väldigt exalterad att få vara en del av det här.

Hur var det att agera och filma så mycket med en robot?

– Konstigt. Eftersom jag spenderade så mycket tid med att prata med ingenting så var jag orolig ett tag att jag skulle bli galen av att inte ha något att prata med under tre månader. Men det visade sig vara okej. Ibland var det en tennisboll på en pinne, ibland var det en massa tejp. I en specifik scen när Charlie hittar Bumblebee för första gången i garaget så hade de en man på styltor så jag kunde få känslan av det här stora objektet röra sig omkring mig. Allt sådant hjälpte enormt. Vad som helst hjälpte vid det laget.

Visste du hur Bumblebee skulle se ut?

– Helt ärligt mest sketcher och utkast. Vilket alltid är svårt att avgöra hur slutresultatet kommer se ut när man mestadels ser ett skelett. Tack och lov för vår regissör Travis (Knight) för med hans bakgrund inom animation så kunde han se hur det färdiga resultatet av filmen och verbalt kunna översätta hur det skulle se ut. Han kartlagde varje bild i varje scen. Han gjorde bildmanus av alltihop. Som scenen i köket när Bumblebee kommer in i huset – varje bild av det bröts ner i bildmanus. Och hade jag inte haft det framför mig så hade jag inte haft en aning om vad som pågick. Travis hjälpte mig mycket.

Hur närmade du dig rollen?

– Jag försökte komma på så mycket bakgrundshistoria som möjligt. När det kom till att inte ha en fysisk motspelare så sattes min fantasi verkligen på prov. Det är en karaktär med sådant djup och som gått igenom en sådan stor förlust i sitt liv. Dagligen så känner hon att ingen förstår, ser eller hör henne av både sin egen familj och resten av världen. Det är lätt att känna att även om den här vännen var påhittad så hade hon någon eller något hon kunde prata med, och det försökte jag ta vara på. Lyckligtvis hade jag flera speciella vänner när jag växte upp och även min familj, men om jag inte hade dem – vem skulle jag prata med? Om det inte fanns någon där så skulle jag låtsas om de fanns. Det fanns en känsla av att hennes pappa fortfarande fanns i närheten och det fanns fina paralleller mellan relationen till hennes pappa och Bumblebee.

Hur känns det att vara den första kvinnliga huvudpersonen i en ”Transformers”-film?

– Jag känner mig hedrad. Det känns väldigt spännande att se en ung kvinna som huvudperson i den här typen av film. Jag är stolt att få den möjligheten. Det är grymt att ha en film som är lika intressant, fängslande och cool även om det varit någon annan.

– Det som var viktigt för mig med Charlie var att hon inte kändes som en tjej som bara gillar bilar och är cool. Det här är en tjej som är smart, som kan bilar och vet hur man plockar isär och ihop dem. Hon har kunskap, hon har tagit sig tiden och jobbat hårt för vad hon kan. Det var viktigt för mig att man kände att hon visste vad hon gör och inte att hon får ett verktyg i handen för att skruva loss något. Hon vet vad hon gör och jag tycker det är viktigt att man inte tar det för givet att alla kvinnor oavsett ålder är kapabla till vad som helst om de bara försöker.

Vad är de stora skillnaderna och likheterna med att agera på film och när du sjunger?

– Båda kräver mycket fysiskt. Jag älskar en roll som kräver det av mig. Jag är väldigt fysisk av mig, gillar utomhusaktiviteter och allt som kräver fysisk förberedelse. När man uppträder på scen kräver det mycket uthållighet och att vara i form. Det känns skönt att ha den balansen att kunna gå in och göra en film och sedan inte ramla av scenen under ett framträdande.

Är det för dig mer en historia om personlig utveckling eller en Transformers-film?

– Jag känner verkligen att det är en perfekt kombination av båda och jag hoppas folk kommer tycka detsamma. Den handlar om personlig utveckling, att hitta frihet, finna sig själv och i det så finner hon även denna otroliga upptäckt som är en robot/bil. Hennes enda väg ut är bakom ratten på en bil eftersom det är allt hon kan. Kan hon bara få en bil att fungera så kan hon ta sig varsomhelst. Och här finner hon det. Hon tas även tillbaka till sig själv genom denna Transformer. Men det bästa är att man ändå får denna galna action typiskt för en Transformer-film som man känner och älskar från de tidigare filmerna. Det är otroligt spännande, och även det som min bror verkligen kommer älska. Man får lite av allt.

Fick du någon hjälp av din bror, som är bilmekaniker?

– Oh ja, enorm hjälp! Han var med under inspelningen när vi filmade och det var så många stunder när jag bakom kameran frågade ”Vad gör jag? Vad betyder det här?” Det var toppen att ha honom där och såg till att allt jag gjorde var autentiskt.