Nour och Björn: ”Vi växte upp med Yrrol-klipp”

Nour El-Refai och Björn Gustafsson spelar flera roller i bioaktuella komedin ”Lyrro”. Vi träffade dem för att prata om gamla ”Yrrol”-minnen, favoritscener och komikersjukan.

Peter Dalles ”Lyrro - Ut & Invandrarna” gör succé på bio. I en rad sketcher driver åtta skådespelare med allt från religioner och relationer till det politiskt korrekta Sverige. Det är ett kärt återseende för alla som minns tv-serien ”Lorry” eller kultfilmen ”Yrrol” från början av 90-talet - ”allmänbildning” enligt Nour El-Refai, som är en av nykomlingarna i gänget.

Nour och humorkollegan Björn Gustafsson gör flera olika karaktärer i filmen, bland annat spelar de Josef och Maria som dyker upp i Södertälje för att förvånas över mänsklighetens mer bisarra sidor. SF.se fick en kort pratstund med skådespelarna inför biopremiären.

Ni var bara barn när Peter Dalle och gänget släppte ”Yrrol”. Vad har ni för minnen av den?

Nour: Jag vet att mamma kollade mycket på den när jag var liten. Hon var ett stort fan av Suzanne Reuter och Ulla Skoog. Hon visade bland annat scenen där Suzanne dunkar Claes huvud på flyget, när han sitter med bandage. Så jäkla grovt! Som barn var det så kul, att man slår någon som redan är skadad… Det började med klippen, men med åren insåg jag var de kommer ifrån. Det är ju humorhistoria och typ allmänbildning att ha sett det, både serien och filmen.

Björn: De första sekvenserna man minns är när de ska koppla upp en stereo. Och farbror Bosse. Jag var väl åtta, nio år. Jag växte faktiskt upp nära Claes Månssons sommarställe. Hans son var något år yngre än mig, och han brukade berätta: ”Min pappa är med i en film där han säger: Jag har ätit pannkaka!”

Ni tillhör en yngre generation än Lorry-gänget. Hur märktes det på inspelningen?

Nour: Det är väldigt kul för mig för att vi har känt varann sen innan vi var på tv. Vi kan titta på varandra och tänka, ”fan vad kul att vi är här!” Men man är ju mycket i sitt eget huvud på inspelningen, då blir man koncentrerad och vill att allting ska vara bra. Att jag ska göra bra ifrån mig, och att jag är snäll och hoppas alla gillar mig. Precis som när man går i skolan, man vill bara bli omtyckt. Så tänker nog alla andra också, även Claes Månsson.

– Även om vi är de yngre nykomlingarna i gänget, så känns det inte så i övriga humorlandskapet. Vi är inte de unga längre. Vi har varit med länge. Men det är fint, att få känna sig lite ung.

Ni är ju två av Sveriges roligaste personer, så kom gärna med tips till oss andra. Hur gör ni för att få in mer humor i vardagen?

Nour: Själv är jag ihop med en komiker, så gör jag för att få in mer humor i vardagen. Vad gör du, Björn?

Björn: Jag ringer den komikern du är tillsammans med. Tills han svarar. Det gör han aldrig. (skratt) Men vilken komplimang…

– Problemet är när man ska bli allvarlig. Det finns nästan en komikersjuka, att huvudet är skruvat åt fel håll. Det är en sån reflex att säga något som inte stämmer. Man måste koncentrera sig att säga något som är rakt fram, bara. Det känns som att man misslyckas när man ska ge ett rakt svar… man blir uttråkad av sig själv.

Vilka är era favoritscener i ”Lyrro”?

Björn: När Peter blir ompysslad i Business Superior Class eller vad det är. Skitroligt. Och det är väldigt roligt när du hänger med honom på hotellrummet och det blir bara…

Nour: Den tyckte jag var jobbig att spela in. Jag hade ju på mig kräftdräkt och skulle spexa, när Peter sitter där och tar tänkt sig något helt annat. Men det var så kul också…! Man är ju komiker och det är mitt jobb, det är så man känner sig ibland när man står på scen.

Foto: Ivan Da Silva/Zap PR