Naomi och Edvin föll för varandra under inspelningen av Parning

I ”Parning” skulle regissören Lina Mannheimer följa två stycken 90-talister och deras dejtingvanor på nätet under ett år. Dokumentären tog en oväntad vändning när filmens två huvudpersoner, Naomi och Edvin, föll för varandra.

Premissen för ”Parning” var enkel. Regissören Lina Mannheimer skulle följa två stycken 90-talister och deras dejtingvanor på nätet under ett år. Valet föll på den 22-åriga stockholmaren Naomi Carter och 20-åriga Edvin Kempe från Örebro. Dokumentären tog en oväntad vändning när filmens två huvudpersoner, av en slump, träffas och börjar dejta varandra.

Naomi kom i kontakt med Mannheimer 2016 genom RFSU och blev intresserad av projektet som hon då trodde skulle involvera fler personer.

– Jag hade precis kommit ur ett långt förhållande och hade faktiskt inte gått på en enda Tinderdejt men tyckte att dejtande och relationer var en intressant fråga. När jag tackade ja till att vara med trodde jag att dokumentären skulle innehålla fler personer än mig och Edvin. Så blev det ju inte riktigt, berättar Naomi.

Upplägget för inspelningen var att Naomi och Edvin skulle ha Skype-intervjuer med Mannheimer en gång i veckan. Inför första Skype-intervju fick Naomi inte tekniken att fungera. Mannheimer och resten av filmteamet var bortresta. Av en slump var Edvin, som vid tillfället bodde i Amsterdam, i Stockholm. Några telefonsamtal senare var han i Naomis lägenhet för att hjälpa till med den strulande kameran.

– Helt plötsligt står Edvin i min hall och efter ett tag inser vi att vi båda ska vara med i samma film. Det hela slutade med att han stannade hos mig hela natten och pratade om livet. Efter det hade vi kontakt varje dag och hälsade på varandra i Stockholm och Amsterdam.

Vad som följer är ett intimt och naket porträtt av två unga människors kärlek för varandra. En kärlekshistoria som deltaganarna själva dokumenterade med hjälp av sina smartphones. Tanken var att minimera regissörens roll i filmandet för att Naomi och Edvin skulle vara så naturliga som möjligt. Något som inte alltid var helt enkelt.

– Jag blev aldrig riktigt bekväm med att filma mig själv i mitt vardagliga liv eller i intervjuerna med Lina. Jag kunde inte släppa taget och var väldigt självmedveten. Det var läskigt för att jag inte hade någon kontroll över hur jag skulle framstå som person. Jag var rädd för att framstå som om jag inte var tillräckligt smart eller tillräckligt sårbar. Men i alla situationer med Edvin kändes det naturligt och tryggt för att vi kunde dela erfarenheten.

Filmen följer både Edvins och Naomis relation till varandra, och sen hur de fortsätter att dejta på varsitt håll. En del av dokumentärens upplägg var att Mannheimer skulle få tillgång till all information från Naomi och Edvins sociala medier och Tinderprofiler. Brev, chattar, sociala medier i filmen är hämtade från deltagarnas mail, Tinder, Skype, Messenger, Snapchat, Whatsapp, Instagram och Facebookkonton. I kontrast till filminspelningen var detta mycket lättare att dela med sig av.

– Det var inga problem att dela med sig av den typen av grejer. Vem man dejtar på Tinder är så opersonligt och det man postar på Instagram är ju redan publikt så därför var det inte så jobbigt att dela med sig av. Det var mycket jobbigare att blotta sina verkliga känslor. Jag skriver ett brev till Edvin i filmen och det kändes väldigt jobbigt i efterhand. Ska hela världen få ta del av mina innersta tanker nu? Så det var väldigt mixat.

Lina Mannheimer vill förstå 90-talisters förhållande till att dejta på nätet. Vad tror du ut utmärker er?

– Jag tror att det är väldigt dubbelt. Dels så tror jag att vi lever i en tid av extrem självmedveten för vi ständigt presenterar oss själva för andra människor på olika sätt. Man kan väldigt enkelt bilda sig en uppfattning om en person genom att titta på deras Instagramkonto eller Tinderprofil. Det gör att man blir väldigt medveten om hur man uppfattas och i slutändan tror jag att det kan vara väldigt hämmande. Å andra sidan så finns det grupper på Facebook och communitys online som öppnar upp för ett nytt samtalsklimat. Jag är med i många sådana och där diskuteras verkligen allt, högt och lågt, vilket gör att man inte känner sig ensam om man har ett problem.

Har du och Edvin fortfarande kontakt?

– Vi pratar med varandra nästan varje dag och i telefon någon gång i veckan och åker och hälsar på varandra. Han är en enorm tillgång i mitt liv och jag är väldigt tacksam över ha honom och Lina i mitt liv efter filmen.

Vad har du lärt dig av denna erfarenhet?

– Som jag sa innan så hade jag precis kommit ur ett långvarigt förhållande när vi började inspelningen. Då var jag väldigt mån om att vara stark i mig själv och inte bli sårad. Nu försöker jag öva på att visa mig sårbar. Det är skitsvårt men något som jag blir bättre på hela tiden. Det är i sårbarheten som man kan få något som är äkta. Att se någon annan och bli sedd själv, det är ju det man strävar efter, men något man inte kan uppnå om man inte är sårbar.

”Parning” har biopremiär 29 mars.