"Musiken blir en egen karaktär"

Atomic Blondes regissör David Leitch gillar berättande som inte är dialogdriven. Och då menar han inte vad vi tror.

David Leitch har en gedigen karriär som stuntman och stuntkoordinator. Han har varit body double för stjärnor som Brad Pitt och Jean-Claude Van Damme. Så när Leitch talar om att han gillar den delen av filmiskt berättande som inte beroende av dialog, då tror vi lätt att han talar om häftigt koreograferade actionscener, vilket Atomic Blonde en hel del av, men vad han talar om är musiken.

Atomic Blonde utspelar sig Berlin 1989, en period av politisk omvälvning. Det var också MTV-eran, då musiken hade en stark ställning och var det upproriska soundtracket till världshändelserna. Och Berlin var platsen där allt hände, politiskt och kulturellt.

Leitch berättar att han hade satt ihop en spellista med tidens musik när han bearbetade manuset, och mycket snart samsades scenanvisningar med noteringar om vilken musik som skulle sätta stämningen på en specifik sekvens. Tidsepokens mest typiska och ikoniska artister kommenterar händelserna med sitt musikaliska uttryck och David Leitch såg till att musiken hördes när man spelade in scenerna. Musiken skulle inte kommentera filmen i efterhand, den drev från början filmens puls och var med regissörens ord en egen karaktär i berättelsen.

Med kompositören Tyler Bates hjälp anpassades filmens soundtrack för att inkludera dessa låtar och skapa en helhet i ljudbilden. Tyler Bates och David Leitch hade jobbat tillsammans i producenten och manusförfattaren Leitch första regiuppdrag John Wick. Leitch delade regijobbet med den officella regissören Chad Stahelski och han har varit regiassistent och second unit på filmer som The Wolverine, Dracula Untold, Jurassic World och Captain America: Civil War, för att nämna några, men Atomic Blonde är den första spelfilm som han styr över helt.

Han har alltid varit involverad i musiken och att den ska klaffa med filmens berättelse, berättar David Leitch, och eftersom filmens historiska miljöer har många likheter med dagens politiska klimat har han låtit originalversioner av musiken samsas med nya tolkningar av kontemporära artister.

Uppdraget att göra en modern version av New Orders Blue Monday gick till Los Angeles-bandet HEALTH. Noiserockbandet har gjort sig ett namn på independentscenen, men har även jobbat med remixer och gjort musik till spel, så de är vana att göra skarpa girar och överraska sina fans. Ändå berättar bandets basist John Famiglietti att de blev lite stressade av att göra en cover på New Orders stora hit. Men de ville verkligen vara en del av projektet och blev peppade av att få se scener ur filmen under sitt inspelningsarbete.

David Leitch avslutar med att säga att de som gillar 80-talets musik kommer att älska filmens soundtrack. "Den är som en impressionistisk mashup av den erans musikscen."

Atomic Blondes låtlista ser ut så här:

1. “Cat People (Putting Out The Fire)” — David Bowie
2. “Major Tom (Völlig Losgelöst)” — Peter Schilling
3. “Blue Monday” — HEALTH
4. CCksCker – Tyler Bates
5. “99 Luftballons” — Nena
6. “Father Figure” — George Michael
7. “Der Commissar” — After the Fire
8. “Cities In Dust” — Siouxsie and the Banshees
9. “The Politics Of Dancing” — Re-Flex
10. “Stigmata” — Marilyn Manson & Tyler Bates
11. “Demonstration” — Tyler Bates
12. “I Ran (So Far Away)” — A Flock of Seagulls
13. “99 Luftballons” — Kaleida
14. “Voices Carry” — Til Tuesday
15. “London Calling” — The Clash
16. “Finding the Uhf Device” — Tyler Bates

Sammanställt av Lars Wallin, redaktör