Möt trion bakom höstens svenska komedi
- Alexander Kardelo
Liv Mjönes slits mellan Peter Magnusson och Erik Johansson i kärlekens skidbacke. Möt gänget från "Tills Frank skiljer oss åt".
Vera är trött på att vara singel. Hon närmar sig 40 och känner att det är dags att stadga sig. Hennes psykolog föreslår att hon borde hålla lite mer realistiska krav på sina män, varpå Vera friar till den snälle Carl Johan. Just då glider Frank, snygg och självsäker, in i bilden och förstör allt...
"Tills Frank skiljer oss åt" är titeln på en ny svensk komedi, som med kärlek och kaos ska få oss att skratta och mysa i biosalongen i höst.
Liv Mjönes spelar huvudrollen Vera, som åker slalom mellan vita lögner och pinsamma situationer under en skidsemester i Åre. Peter Magnusson och Erik Johansson är karlarna som hoppas värma hennes hjärta. När Filmstaden möter skådespelarna inför premiären, utlovar de ett härligt triangeldrama för alla som gillar förvecklingskomedier i stil med "Bridget Jones".
– I och med att hon inte får mannen hon är kär i, mållåser hon på en annan kille som verkar ganska okej - kanske inte lika bra. Det går så långt att hon friar. Men så inser hon i samma veva att mannen hon älskar plötsligt finns tillgänglig. Då blir det trubbel, berättar Peter Magnusson som även skrivit manus.
– Den här typen av komedi görs ju nästan aldrig i Sverige, insåg jag. Inte med en kvinnlig huvudroll. Det är alltid, alltid snubbar, jag själv har spelat i några sådana filmer. Men jag kom på att det aldrig gjorts en komedi med en kvinna som söker kärlek. Är inte det tokigt? Med alla diskussioner som förs idag kring film och genus. Det är fascinerande, tycker jag, och konstigt nog originellt.
– Men också att en kvinna får bjussa på så många charmiga sidor, tillägger Liv Mjönes.
Från midsommarfirande med Ari Aster till skidsemester med Peter Magnusson. Vad lockade dig till den här filmen, Liv?
Liv Mjönes: Det var manuset. Man brukar inte få hela manuset när man provfilmar, bara några scener. Men jag fick hela och tyckte direkt att ”det här är ju jätteroligt!” Sen var det fantastiskt att få jobba med Leif Lindblom (regissören), och en bra cast.
Kan du känna igen dig i Vera?
Liv Mjönes: Absolut! Jag har inte heller något konsekvenstänk, haha. Kan vara lite klumpig sådär.
Erik, du spelar Frank. Vem är han?
Erik Johansson: Han är en ganska vanlig snubbe, kollega med Vera. Utan att spoila så… Hon har trott att hon har varit olyckligt kär i honom, men så visar det sig att han är intresserad av henne också. Något som inte blir helt enkelt eftersom det har hunnit komma in en ny kille i bilden… Min karaktär är en bra kille, han är mysig.
Peter Magnusson: Han är symbolen för en mysig, snygg svensk man. En sån där som alla vill ha. Jag skulle vilja ha dig (skratt).
Hur är då Carl Johan i jämförelse?
Peter Magnusson: Han är en man som säljer sig bra, men om man skrapar lite på ytan finns det en hel del oväntade sidor. Han är ganska självupptagen, och inte fullt så festlig som Vera fick för sig i början. Hon kanske inte såg det först, eftersom hon var utsatt för påtryckningar från olika håll. ”Han är nog bra, man måste bara bestämma sig…”
Peter, du har också skrivit manus till filmen. Var hittar du dina idéer?
– Det där är så svårt att svara på… Jag vet inte. Från livet, från händelser, från fantasin, från allt. Man lånar från egna erfarenheter. Och sen händer det tokiga saker ibland.
– Jag kan också känna igen mig i Vera, i det här att man har så mycket valmöjligheter hela tiden, och att man därför aldrig bestämmer sig för någonting. Det handlar om allt från att köpa smågodis, till var man ska flytta eller vem man ska tillbringa resten av livet med. Det behandlas ungefär lika flyktigt idag. Jag är inte helt säker på om det är ett kvinnligt eller manligt problem, men det är ett tecken i tiden.
Man får lite vibbar av ”Bridget Jones dagbok”. Finns det andra romantiska filmer som ni tycker att den här liknar?
Liv Mjönes: Det handlar mer om känslan i filmen. Den står för sig själv, men det är den här känslan man får när man ser en komedi om kärlek. Att det är ett varmt och mysigt ställe att vara på.
Ni har filmat i Åre, har ni några roliga anekdoter eller minnen från inspelningen?
Liv Mjönes: Det var väldigt blandat väder. Vi fick alla årstider under en dag.
Erik Johansson: Vi bodde där uppe i nästan en månad men vi fick ju inte åka skidor eller snowboard på hela tiden. Fast vi bodde i backen. Det är lite frustrerande, tycker jag. Men det skulle strula till det för hela filmen ifall vi skulle ramla och skada oss. Det får man lida sig igenom. Det var toppsäsong, och man var bra sugen på att kasta sig ut i backen.
Peter Magnusson: Vi har fler anekdoter, men de är tyvärr barnförbjudna! (skratt)
När ni själva går på bio en vanlig höstdag, vad väljer ni och hur väljer ni era filmer?
Liv Mjönes: Det roliga är ju bara att komma iväg. Det blir ett event, en rolig grej.
Erik Johansson: Jag går mest med mina ungar. De gånger jag kan gå på bio blir det mest Pixar och sånt. Jag saknar lite vuxenbio, kanske. Vi säger att vi måste gå på bio oftare, men så man gör inte det.
Peter Magnusson: Jag är ganska bred i min smak. Jag försöker att se något som tar emot lite grann. Det är lite som att prova bulgur istället för ris, det är nyttigt ibland. För jag är ganska svennig i grunden, och en affisch med The Rock lockar mer än Ruben Östlund eller Björn Runge. Och de gör fantastiska filmer, det är inte det. Men mitt intellekt är för begränsat för att kunna ta in det en torsdagskväll när man har jobbat. Då vill man se något enkelt.
Vad kan publiken vänta sig av ”Tills Frank skiljer oss åt”? Varför ska man se den på bio?
Peter Magnusson: Förhoppningsvis för att man får skratta lite och kanske känna igen sig i Veras situation. Och inse att om man har det skralt på kärlekslivet så finns det hopp på andra sidan!
Erik Johansson: Det är väl därför man älskar att se komedier om kärlek? Man får hopp om livet. Att titta på ”Notting Hill” är den bästa medicinen, tycker jag. Om folk kan få en liten bit av den känslan så är det kanon.
”Tills Frank skiljer oss åt” får biopremiär den 18 oktober.