Maggie Smith – skådespelarkonstens grande dame
- Linnea Åsfjäll
Få skådespelare har knutit an till lika många generationer som Dame Maggie Smith. Hennes skådespelarkarriär spänner över 70 år och 60 filmer. Inför biopremiären av Downton Abbey: En ny era passar vi på att djupdyka i den 87-åriga Smiths biografi.
Dame Maggie Smiths skådespelarrötter finns i teaterns värld, som så många andra skådespelare från hennes generation. Hon växte upp i Oxford och började studera teater vid Oxford Playhouse som 16-åring, det var även där hon första gången stod på scen – 1952. Fyra år senare kunde hon synas på Broadway i New York och 1958 gjorde Maggie Smith sin filmdebut i ”Nowhere to Go” – sedan dess dess har hon varit med i över 60(!) filmer.
1990 blev Maggie Smith adlad av drottning Elizabeth II och Smith innehar även det brittiska ordensbandet – “Order of the Companions of Honour” – sedan 2014, som hon tilldelades för sin betydelsefulla insats inom kulturområdet.
Här är några guldkorn ur Dame Maggie Smiths karriär:
Miss Brodies bästa år (1969)
I rollen som en excentrisk, skotsk lärarinna – Miss Jean Brodie – vann Maggie Smith en Oscar och BAFTA för bästa kvinnliga huvudroll. Miss Brodie lär sina elever om livet och kärlek vilket inte alls går hem hos skolans konservativa rektor. Smiths omisskännligt gälla stämma passar som handen i handsken i denna roll – vilket vi även fått uppleva på senare år i Harry Potter-serien.
California Suite (1978)
Sin andra Oscarsstatyett vann Maggie Smith för sin roll som Diana Barrie i denna dramakomedi tillsammans med en otrolig skådespelarensemble: Sir Michael Caine, Jane Fonda, Alan Alda, Walter Matthau, Elaine May, Bill Cosby och Richard Pryor. De är alla, av helt olika anledningar, gäster på Beverly Hills hotell i Kalifornien – Caine och Smiths karaktärer är faktiskt där för Oscarsgalan.
Döden på Nilen (1978)
Den första och kanske bästa filmatiseringen av det klassiska Agatha Christie-mysteriet om mordet på en ung arvtagerska på en lyxkryssning nerför Nilen, här med Peter Ustinov i rollen som Hercule Poirot. I rollerna ser vi även Mia Farrow, Jane Birkin, Bette Davis och förstås Maggie Smith som Miss Bowers.
Gudarnas krig (1981)
Maggie Smith spelar havsnymfen Thetis i detta grekiska mytologi-epos slåss Perséus mot Medusa och Kraken för att rädda prinsessan Andromeda.
Ett rum med utsikt (1985)
I ”Ett rum med utsikt” spelade Helena Bonham Carter mot dame Maggie Smith för första gången i Bonham Carters första stora biofilm. Den unga kvinnan Lucy (Helena Bonham Carter) blir eskorterad av Charlotte Bartlett (Maggie Smith) i 1920-talets Italien. I rollerna ser vi även Denholm Elliot och Julian Sands som far och son Emerson, den senare som Lucy blir förälskad i under deras vistelse i Florens. Hemma i England väntar dock hennes blivande fästman Cecil (Daniel Day-Lewis), men deras förhållande kompliceras när George Emerson plötsligt dyker upp. Det är drama, det är romantik, det är vackra omgivningar tillika kostym och enastående skådespelarinsatser – vad mer kan en önska?
Gosford Park (2001)
Ännu ett mordmysterium blev det för Maggie Smith i ”Gosford Park” vars manus skrevs av Julian Fellowes – skaparen av ”Downton Abbey” – som även vann en oscar för just manuset till denna film. På 1930-talet samlas en grupp välbärgade människor för semester på den engelska landsbygden. Idyllen får dock ett abrupt slut när ett mord begås och plötsligt blir alla gäster misstänkta. Förutom Maggie Smith ser vi även Ryan Philippe, Michael Gambon, Kristin Scott Thomas, Stephen Fry och en ung Kelly Macdonald.
Harry Potter (2001-2011)
All kärlek åt Hagrid, men även professor Minerva McGonagall är en otrolig MVP i Harry Potter-universumet. Maggie Smith visar återigen att hon kan leverera en mångfacetterad karaktär, sträng men varm och tuff när det gäller.
Downton Abbey (2010-2022)
Sex tv-säsonger och två långfilmer har det hunnit bli för den briljanta Maggie Smith som änkegrevinnan Violet Crawley i ”Downton Abbey”. Nu är det dags för den senaste ”Downton Abbey: En ny era” att gå upp på bio.
Det är föga troligt att den 87-åriga skådespelerskan själv lever efter Crawleys devis “at my age one must ration one’s excitement.”