”Låtskrivarna har överträffat sig själva”

Filmstaden åkte till Norge för att träffa Peter Del Vecho, producent för ”Frost 2”, för en stor intervju om nya ”Let It Go”, höstlandskap och vad som gör ”Frost” så beroendeframkallande.

När jag kliver in i rummet på Grand Hotel i Oslo för att prata med Peter Del Vecho står producenten vid ett bord längst in, lutad över en laptop och med en lätt nervös uppsyn. Del Vecho har producerat årets kanske allra mest efterlängtade film: Disneyuppföljaren Frost 2 – och att det finns en iver i rummet beror på att trailern har släppts bara sekunder tidigare. Tillsammans med en assistent tar han nu del av kommentarerna på Youtube.

– Det är fantastiskt hur snabbt folk hugger in och kommenterar kring väldigt specifika saker, som olika bildrutor i trailern, konstaterar Del Vecho när vi hälsar. Det var bara roligt att läsa en av kommentarerna.

Vad står det?

Assistenten svarar ifrån andra sidan av rummet:

– Den här handlar om Elsa. ”Min tjej gick från att låsa in sig, rädd för sina krafter, till att fucking omfamna dem och släppa loss dem som den queen hon är!”.

Se där, jag som alltid har undrat om filmskapare läser Youtube-kommentarerna?

– Det beror på, svarar Del Vecho. Bara om de är roliga. Om de är för negativa så tenderar vi att lägga dem åt sidan. Men det är trevligt att se vilken reaktionen är. Det är visserligen en liten grupp som tar sig tid att kommentera, men man kan känna upprymdheten. Den delen är bra.

Kan reaktioner på nätet påverka dina val som filmskapare?

– Med den första filmen så tittade vi definitivt på många Youtube-videos. Det var fantastiskt att bevittna sättet som världen gjorde den till sin egen film, hur folk började kommentera filmen och uttrycka sig och sjunga med. Allt det där var nytt för oss som filmskapare att uppleva. Men i bemärkelsen att vi har hört en massa om vad världen VILL att uppföljaren ska handla om, allt sånt måste vi lägga åt sidan. Annars gör man filmen av fel anledningar. Man kan inte göra den för att den första var framgångsrik. Man måste gå tillbaka till karaktärerna och berättelsen och göra den för att det finns en berättelse som är värd att berätta.

Första gången Del Vecho och regissörerna Jennifer Lee och Chris Buck kände att det kanske ändå fanns en ny Frost-berättelse var ett år efter att den första filmen kom ut, när de blev ombedda att göra en kortfilm. De insåg hur mycket de hade saknat att jobba med rollfigurerna och började fundera på vad fortsättningen skulle kunna vara.

– Var kom Elsas krafter ifrån? Varför var hon född med sina krafter? Vad är det meningen att Anna ska göra? Vart var föräldrarna på väg ner skeppet sjönk? Alla dessa frågor började komma upp och vi insåg att det finns mer att berätta! Och tanken på vad som kommer sen, vad är meningen med deras liv? Vi började förstå att vi kunde expandera berättelsen.

Du har sagt att det här ska kännas som en enda komplett film, men vilken är den största skillnaden mellan första filmen och ”Frost 2”?

– Det är fortfarande i slutändan en film om den centrala relationen mellan Anna och Elsa, det har inte ändrats sen den första filmen. Men det är tre år senare, Anna är nu 21 och Elsa är 24. Vi började fundera på vad det betydde i våra egna liv när vi var i den åldern, eller när våra barn var i den åldern. Och mycket av det handlar om att just ha examinerats från college eller som här precis ha blivit drottning. Vilken är deras plats i livet? frågar sig Del Vecho och fortsätter:

– De vet inte nödvändigtvis det, men de vet att det inte känns helt rätt där de befinner sig. Anna är visserligen ganska bekväm för stunden och skulle vara fullt nöjd om inget förändrades, men hon följer med sin syster när denna söker efter sitt kall. Och är orolig att systern förförs av sina egna krafter, och det i sin tur skapar en dynamik för en fortsatt berättelse.

Tidigare på morgonen har Disney arrangerat en så kallad footage-visning på en närliggande biograf, där ett par längre sekvenser av filmen visades. I en av dessa sjunger Idina Menzel som Elsa låten ”Into the Unknown”, en dänga som kommer driva föräldrar till vansinne på samma sätt som ”Let It Go” gjorde 2013. Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez är låtskrivare även denna gång.

– Jag får fortfarande gåshud när jag hör ”Into the Unknown” och ser publiken reagera på den. Jag kan inte sätta press på någon låt att bli en ny ”Let It Go”. Men det är en mäktig låt, och vi har andra mäktiga låtar i filmen som världen kommer att gravitera mot. Det är en del av det roliga med att släppa filmen, att se vilken resonans låtarna får hos människor.

Så du förväntar dig inte ännu en monsterhitlåt?

– Jag tror att Bobby och Kristin har överträffat sig själva. Låtarna i ”Frost 2” till och med är bortom vad de gjorde för första filmen, på flera nivåer. Jag vill inte förutspå eller jämföra något, det är orättvist mot låtarna som de har skrivit. Men jag kan säga att de kommer att stå på egna ben.

Inför inspelningarna drog filmteamet på inspirationsresa till Norge, Finland och Island. Ett besök till Islands svarta sandstränder sporrade en av de mer centrala scenerna i ”Frost 2”, där Elsa likt en superhjälte i en Marvelrulle ställs mot en vattenhäst. Del Vecho imponerades av havets styrka och storlek.

– Det är väldigt annorlunda från havet som jag är van vid i Kalifornien eller New England. Det var kraftfullt och det ledde till en insikt: Ja, Elsa har krafter, men de är små jämfört med naturens krafter. Det var därifrån scenen kom. Vi anser faktiskt att Elsas krafter är begränsade, till skillnad från superhjältars som är obegränsade.

Ni har också gett nya filmen en höstlook, på bekostnad av snön. Är du nervös att det höstiga ska ha en avskräckande effekt på vissa? Vinterutseendet är ju en sån central del av Frost-världen.

– Det är den, men det här är en så annorlunda del av deras liv och deras resa. Vi ville att det inte skulle kännas som bara en upprepning av den första filmen. Elsa har såklart fortfarande sina iskrafter, det finns massor av is och snö i filmen, vi har scener där du verkligen får den där vinterkänslan. Men, medan vi pratar om hur de här rollfigurerna mognar så är hösten för oss liksom årstidernas mognande. En förändringarnas tid. Vi går in i en förtrollad skog vilket är en sorts metafor för förändring. Hösten kändes som den rätta inramningen för oss.

Vad är det med ”Frost”-filmerna som gör dem så förfärligt beroendeframkallande?

– En kombination av flera olika saker. De är äkta karaktärer med brister, de får inte alltid till det, så vi kan relatera till dem. Om man skapar karaktärer som är perfekta är det svårt att relatera, det är viktigt att skapa figurer som begår misstag. Jag tror att faktumet att systrarna är olika spelar in. Elsa är den mer mytiska. Man oroar sig för henne, man vill följa henne på resan men man är aningen skraj att något dåligt ska hända. Anna är den perfekta sagofiguren. Hon är ambitiös och mänsklig och rolig.

– Vi skapade och berättade en klassisk saga, men sen vände vi på några av troperna: som kärlek vid första ögonkastet. Vi sa inte att de där grejerna var dåliga, vi var mycket respektfulla, men vi sa: Kärleken vid första ögonkastet, helt rimligt, men innan du totalt faller för någon kanske du vill få reda på lite mer om dem.

– Och jag tror att ingen förväntade sig ”Frost”, ingen visste vad det var. Folk upptäckte ”Frost” och plötsligt ville de dela med sig av den till andra, ta med sina vänner så att de skulle få dela samma upplevelse. Filmen fick ett eget liv. Publiken gjorde den till sin film. Med ”Frost 2” kommer såklart alla att veta vad det är så det är en helt annan uppgift. Men om jag visste EXAKT vad det är som är så beroendeframkallande så skulle jag kopiera precis det för ”Frost 2”.

"Frost 2" har biopremiär 25 december. Biljetter finns tillgängliga nu.