Kvinnligt perspektiv när Utvandrarna filmas på nytt

Kvinnorna står i centrum när Vilhelms Mobergs "Utvandrarna" blir film igen. 50 år efter Jan Troells filmatisering med Liv Ullman antar sig Lisa Carlehed nu den ikoniska rollen som Kristina - kvinnan som korsar Atlanten i hopp om ett bättre liv. Under hösten fick vi chansen att besöka inspelningen av årtiondets svenska storfilm.

New York, midsommar år 1850. Tågstationen är fylld med folk av alla åldrar och samhällsklasser, från passagerare som ska resa bort till försäljare av kringlor och kanderade äpplen. Men istället för liv och rörelse står alla still, tysta och förväntansfulla. Ett hundratal statister har dagen till ära klätts upp i tidsenliga kläder, och väntar på regissörens kommando: "Tagning!" Egentligen är vi i Alingsås en kall oktoberdag där "Utvandrarna" spelas in.

Att kliva in på en inspelningsplats är ibland som att magiskt förflyttas till en annan tid och plats. Men det är ju också tjusningen med biofilm, när vi får följa med på någon annans resa och få en inblick in i en annan värld. I det här fallet är det Kristina och Karl-Oskar som tar med oss över Atlanten, från Småland till Minnesota.

Filmen har redan kallats för "årtiondets svenska storfilm". Ett stort löfte, men om någon film kan leva upp till det så borde det vara denna. En påkostad nyinspelning av Wilhelm Mobergs litterära klassiker, berättelsen som de flesta svenskar har någon relation till, närmar sig just nu sluttampen.

Filmstaden har besökt inspelningen i Alingsås och träffat de två huvudrollsinnehavarna, Lisa Carlehed och Gustaf Skarsgård, samt regissören Erik Poppe.

Varför filma "Utvandrarna" på nytt?

Den stora skillnaden när Mobergs berättelse filmas på nytt är att historien ska berättas ur ett nytt perspektiv. "Utvandrarna" följde en familj i 1800-talets Småland, som flyttade över Atlanten i hopp om ett bättre liv. De som sett Jan Troells film från 1971 minns säkert Max von Sydow i rollen som bonden Karl-Oskar. Nu är det dags för hans hustru Kristina att ta en mer ledande roll.

– Kristina är en karaktär som jag ville fokusera på och följa som filmens huvudkaraktär. Det kändes självklart, berättar regissören Erik Poppe.

– Jan (Troell) har gjort två mästerverk på 70-talet. Det är inte de filmerna vi ska göra. Den här filmen går in och ser på historien från ett annat perspektiv. Filmerna fyller ut varandra på ett långt mer intressant och klokt sätt. Så att följa Kristinas berättelse och hennes relation till kvinnorna runt omkring henne är väldigt intressant.

Kristina själv spelas av Lisa Carlehed, känd från "Hotell" (2013) och "De förbannade åren" (2020). Hon är med i så gott som varje scen:

– Filmen är filmad så att vi upplever allt det som Kristina upplever. Om inte hon ser eller är med i det, så är det inte med i bild. Många karaktärer från böckerna har strukits. Det är en annan omskrivning, eller omtolkning av böckerna, som handlar den här familjen som går från utvandrare till invandrare, säger Carlehed.

200 statister är på plats

Antens station utanför Alingsås är i vanliga fall en populär turistattraktion, där den historiska järnvägen tar sina passagerare på en resa tillbaka i tiden.

Den får också synas på film emellanåt, inte minst i senaste "LasseMaja"-filmen, och snart även i "Utvandrarna". Under hösten har stationen byggts om med syfte att efterlikna en gammal station i New York.

På perrongen trängs ett hundratal passagerare, statister i 1800-talskläder och specifika uppgifter. En del är där för att sälja bröd och smycken, andra ska snart ta sig ombord på tåget som rullar in på stationen.

Någon anländer med häst och vagn. En spelar musik från en gammeldags speldosa. När en handfull journalister bjuds in för att vandra runt på inspelningen en kylig höstdag, förbluffas vi alla över den detaljrika scenografin och statisternas orubbliga tålamod och energi. Snart börjar repetitionerna av en av filmens stora statist-scener.

Genom folkmassan tränger sig Karl-Oskar och Kristina med familj och tunga koffertar. De svenska utvandrarna har just kommit fram till Amerika, och fått se de omtalade ångloken för första gången. De ska hela vägen till den sista vagnen och leta upp sina platser.

Det är en lång och komplicerad tagning, där varje steg måste klaffa. Regissören Erik Poppe har en annorlunda approach. Han filmar allting med en kamera och i ett enda svep. Därför är det viktigt att alla vet precis vad de ska göra och när, och att statisterna har koll på sina platser. Scenen repeteras under hela förmiddagen, tills allting sitter.

När det bryts för lunch får jag tillfälle att prata mer med filmens huvudpersoner.

En storfilm - men också en intim berättelse

I presstältet lite längre bort får vi värma oss med kaffe och fråga ut skådespelarna och regissören om dagens inspelning. Gustaf Skarsgård, som har erfarenhet av såväl smala svenska filmer som stora Hollywood-produktioner, tycker att "Utvandrarna" inte liknar någon annan inspelning han varit med om.

– Det är verkligen en storfilm, det känner man under såna här dagar. Samtidigt är det är otroligt intim historia. Den blir ännu mer intim i den här versionen. Så många karaktärer är bortskalade. Vi fokuserar verkligen på Kristina och hennes familj. På så sätt är det en väldigt intim inspelning. Det är skönt och omväxlande mot vad jag har gjort innan.

Skådespelarna turas om att hylla Mobergs böcker för hans välskrivna och målande beskrivningar av karaktärerna, som känns förvånansvärt moderna än idag. Gustaf Skarsgård hade inte läst dem förrän han fick rollen, däremot bär Lisa Carlehed på starka minnen sedan barndomen:

– Jag hade både läst böckerna och sett filmen, redan i skolan. Jag tyckte otroligt mycket om dem. På ett sätt har jag haft med mig många av de ikoniska bilderna från filmen i livet. Men jag har gett mig själv lov till att lägga undan de bilderna och gå in i det universum som Erik har skapat, säger Carlehed.

Relevanta teman för dagens publik

För filmens producent Fredrik Wikström Nicastro är "Utvandrarna" ett drömprojekt som äntligen får liv framför kameran. Producenten bakom bland annat "Snabba cash" och "En man som heter Ove" - några av 2010-talets stora svenska publiksuccéer - har levt med historien sedan tolv års ålder, berättar han för mig.

– Jag blev otroligt berörd när jag läste böckerna. Det var en av mina absolut starkaste läsupplevelser. För sex, sju år sedan började jag tänka tanken att det var synd att man redan hade gjort en filmatisering. Men jag såg om Troells filmer, och kände att man borde kunna göra Kristina till huvudperson. I böckerna är Kristina en minst lika stark karaktär som Karl-Oskar, och har minst lika mycket dramatik. Så det skulle bli en mycket annorlunda historia.

Att välja det kvinnliga perspektivet kändes angeläget, men också parallellerna till dagsaktuella frågor kring migration och flyktingar lockade filmens producent:

– På 1800-talet var det vi som svälte och ville fly från religiöst förtryck, och ville åka och riskera livet på havet för att komma till ett nytt land. Idag är det andra människor som gör det. När man ser filmen idag kommer man se allt ur en helt annan kontext, säger Fredrik Wikström Nicastro.

Coronasäker inspelning

Vi återvänder till inspelningen, där det har blivit dags för tagning efter en hel förmiddag av förberedelser och repetitioner. Kameran följer skådespelarna genom stationen under flera minuter, medan jag och filmens producenter får följa dramat på en monitor alldeles runt hörnet. Karl-Oskar och Kristina har tappat bort sin lilla dotter någonstans i folkhavet. Panik.

Jag känner igen scenen från Jan Troells film, där den istället utspelade sig vid båten till Minnesota. Även i den här versionen är det Ulrika (artisten Tove Lo i sin skådespelardebut) som kommer till räddning.

"Bryt!" ropar regissören, och stressade Karl-Oskar och Kristina förvandlas tillbaka till skojfriska Gustaf och Lisa på en bråkdels sekund. Den tidskrävande scenen kommer att fortsätta imorgon.

Det är svårt att undvika hur en filminspelning år 2020 har fått anpassa sig till den pågående pandemin. En coronaansvarig tar tempen på alla statister, och på oss som besöker inspelningen. Många i teamet går runt med masker. En handsprit-flaska är alltid nära. Men skådespelarna verkar ta det hela med ro.

– Det är så konstigt för nu har det blivit en normalitet. En del av vardagen. Det hade jag inte trott för ett halvår sen, instämmer Lisa.

Men COVID-19 tvingade teamet till en del förändringar och kompromisser. Bland annat var det tänkt att större delen av filmen skulle ha spelats in utomlands, i Tjeckien. I våras tog man beslutet att ta hem produktionen till Sverige, "för att få mer kontroll och undvika en massa resande", förklarar producenten.

En resa väntar ändå - i november avslutas inspelningen med en vecka i Rumänien. Lämpligt nog finns där redan filmkulisser över en amerikansk småstad från 1850-talet - miljöer från "Åter till Cold Mountain" (2003) kommer att återanvändas av det svenska filmteamet.

Någon inspelning i riktiga USA är inte aktuell - både på grund av corona och kostnaderna. Men förhoppningsvis fungerar illusionen ändå när "Utvandrarna" går upp på bioduken julen 2021. New York eller Alingsås - ibland kan det vara omöjligt att se skillnaden.