”Jag ville skala bort all mytologi och ta reda på vad som faktiskt hände under månlandningen”

I succémusikalen ”La La Land” siktade de mot stjärnorna. Nu flyger de hela vägen till månen. Skådespelaren Ryan Gosling och regissören Damien Chazelle skapar filmmagi på nytt i bioaktuella ”First Man”.

Skådespelarna och regissören tog emot publikens applåder på Torontos filmfestival, efter premiärvisningen av sitt storslagna nya drama.

”First Man” är filmen som handlar om den amerikanska rymdkapplöpningen, men också om drömmar och priset vi får betala för dem. Handlingen följer astronauten Neil Armstrong, som vi alla känner till som den förste människan på månen. Men vägen dit var lång och skakig, och Chazelle gör en dramatisk skildring av pressen som sattes på Armstrong, hans familj och hela NASA, under åren fram till de berömda orden: ”That's one small step for a man, one giant leap for mankind”.

– Jag var intresserad av att ta en händelse som är så välkänd att den nästan är mytologisk, Apollo 11-landningen på månen, och försöka skala bort all mytologi och ta reda på vad som faktiskt hände, berättar Chazelle.

– Hur gick det till rent praktiskt, och vad betydde det för människorna som var inblandade? Det som Jim Hansens bok ”First Man” skildrar, och det Josh Singer hittade i sin research under manusarbetet, är ett exempel på hur svårt det var. Denna händelse har blivit så pass nostalgisk och ses idag som en framgångssaga, och det är lätt att glömma hur pass omöjligt det verkade då. Det kostade liv och pengar. Världen har ännu inte greppat vilket vanvettigt eldprov det var. Och den berättelsen lockade oss alla.

”First Man” är en episk rymdfilm, men den är som starkast i de intima scenerna i hemmet eller i rymdfarkosten. I centrum står relationen mellan Neil Armstrong (spelad av Ryan Gosling) och hans fru Janet. Skådespelerskan Claire Foy är tacksam för att de fick gott om tid att förbereda sig.

– Damien gjorde något otroligt. Vi fick två veckor på oss innan inspelningen började, med tillgång till alla kostymer och alla inspelningsmiljöer för oss själva. Linus (Sandgren), vår fantastiska fotograf, och Ryan och barnen, vi levde tillsammans. Inte hela dagarna, det vore för mycket (skratt). Men vi blev liksom en familj från start. Vi lekte med barnen och försökte lära känna varandra. När vi började spela in var det som om vi redan hade känt varandra länge.

Ryan Gosling medger också att han aldrig fått mer hjälp inför en film, än när han skulle kliva in i Neil Armstrongs rymddräkt.

– Damien omringade oss med allt vi kunde behöva. Före detta astronauter var på plats varje dag då vi jobbade med Apollo-uppdragen. Det fanns alltid någon där som hade direkt erfarenhet av uppdragen, och kunde hjälpa oss - inte bara de tekniska aspekterna utan med vad som flög igenom ens huvud vid varje ögonblick. Den största utmaningen var att veta att Eric och Mark (Neil Armstrongs söner) skulle se filmen när den var klar. För dem är det inte en film, de skulle se en berättelse om sin mor och far, vilket gav oss ett stort ansvar. Jag kände hur viktigt det var att få till det rätt.

Eric och Mark Armstrong är bara små pojkar i ”First Man”, när deras pappa åker iväg mot månen. Ett uppdrag som det aldrig var säkert om han skulle återvända från.

– Jag får ofta frågan om hur det är att vara son till den förste mannen på månen, berättar Eric Armstrong. Filmen svarar på den frågan. Vi var en vanlig amerikansk familj, inkastad i extraordinära omständigheter. Tragedierna som kom längs vägen fick min mor och far, och hundratusentals andra, att gräva djupare för att se till att uppoffringarna inte var förgäves.

Verklighetens Janet dog i lungcancer i somras, bara månader innan ”First Man” skulle ha sin premiär. Eric Armstrong passar på att tacka Claire Foy för ett vackert porträtt i filmen:

– Det är en underbar hyllning, bättre än någon eulogi jag någonsin kunnat skriva.

Det är omöjligt att tala om ”First Man” utan att nämna hur välgjord och intensiv den är. Med hjälp av svenske fotografen Linus Sandgren, och ljudeffekter i världsklass, sätts publiken i den trånga rymdfarkosten och man kan verkligen leva sig in i hur det var att skjutas iväg på ett livsfarligt uppdrag. Damien Chazelle avslutar med att berätta vad som var hans största utmaning under arbetets gång:

– Upplärningskurvan var inte likt något annat jag tacklat tidigare. Första gången jag åkte till Houston, för att besöka NASA och prata med de riktiga flygkontrollanterna och med före detta astronauter, fick jag en omedelbar påminnelse om hur tufft det skulle bli. På inspelningen hittade vi vårt flow, det kändes som att filma en dokumentär med alla familjescener. Men efter några månader skiftade vi mot att filma rymdfarkoster och scenerna på månen. Plötsligt kom det in en massa teknikaliteter, och kampen bestod i att fortfarande försöka vara spontana, trots alla rymddräkter och specialeffekter. Hela inspelningen fick stoppas i några dagar, då vi behövde tänka ut ett helt nytt bildspråk och hur vi kunde göra det realistiskt. Att överbrygga det, och få det hela att se ut som samma film, blev en stor utmaning. Och att se till att Ryan inte kvävdes i sin dräkt.