Intervju: ”Jag var helt fast i berättelsen om Linda och Valentin”

MovieZine träffade den franske regissören Luc Bessonför att prata om hans påkostade sci-fi-opera, hur han som barn blev förälskad i rymdhjältarna Linda och Valentin och om hjälpen han fått från George Lucas.

Besson sitter avslappnat i en stol i sin studio utanför Paris och svarar lugnt på frågor från en handfull europeiska journalister. Kvällen innan har vi sett Valerian and the City of a Thousand Planets, filmen som Besson velat göra sedan han var liten grabb. Om han är nervös inför mottagandet märks det inte, den franske filmregissören är på gott humör och verkar stolt över sin dyraste film hittills.

Du var 10 år när du upptäckte Linda och Valentin, som Valerian baseras på. Kan du berätta om hur det var?

– Min pappa gav mig den första serietidningen i vilken Linda och Valentin publicerades en gång i veckan. Jag undrade vad det var, en kille och en tjej på ett rymdskepp som sparkar röv med utomjordingar? Efter några veckor var jag helt fast och ville få hela berättelsen. Sedan dess har jag följt den genom 29 seriealbum.

Det finns många anser att George Lucas hämtade mycket inspiration från Linda och Valentin till Stjärnornas krig, tycker du också det?

– Nej. Temat är vad som definierar en film för mig, till exempel kampen mellan gott och ont. Star Wars har antika grekiska teman. ”Du är min son…” Och jag älskar det! Det är mer som en grekisk myt som anpassats till rymden. Valerian påminner mer om Starsky & Hutch i rymden. Sedan lägger vi till teman som immigration, att skydda naturen och så vidare. Visst kan man tycka att det finns liknande inslag, men du hittar också slagsmål och kyssar i de flesta filmer.

Luc Besson fortsätter med att berätta om hur George Lucas rymdepos inspirerade honom till att våga satsa på Det femte elementet.

– Star Wars inleder med två robotar varav en inte ens pratar engelska. Får man ens göra så, tänkte jag. Okej, då gör jag Leeloo till hjälte, och hon pratar inte engelska i filmen. Det öppnar liksom ens sinnen. Men jag hade nog inte vågat göra det i Det femte elementet om inte Lucas hade gjort det 20 år tidigare.

I Valerian kan man skymta en bar med namnet Korben’s. Är det en blinkning till Korben Dallas i Det femte elementet?

– Så här ligger det till. ILM (Industrial Light & Magic) sa till mig att de gömt sju hemligheter i filmen, du måste hitta dem. Jag har hittat fem…

Du har sagt att Det femte elementet var för europeisk för den amerikanska publiken. Varför?

– Det var allt: en svart president, hjälten som ska rädda världen är en kvinna som inte pratar engelska, en blå utomjording sjunger klassisk musik i rymden… Det är inget som går hem i USA.

Men du har inte tonat ner det europeiska i Valerian?

– Nej, nej. Vad som har hänt mellan de två filmerna är 20 år av internet. Nu är folk mycket mer mottagliga, kulturen blandas mer. I dag kan du befinna dig i Paris, lyssna på reggae och äta sushi samtidigt. Ingen stor grej. Folk blir Facebook-vänner med sydafrikaner som de inte känner och delar med sig av allt. Européerna har blivit lite mindre europeiska, amerikanerna lite mindre amerikanska. Vi är mer genomsnittliga. Tack vare det ser mina filmer lite mindre skumma ut.

Utspelar sig Valerian och Det femte elementet i samma universum?

– Inte alls. Den ena utspelar sig på 2200-talet, den andra på 2700-talet. Det är som att jämföra 1500-talet med 2000-talet, de har ingenting gemensamt.

Till sist, berätta om ditt första biominne.

– Jag minns när jag såg Djungelboken för första gången. Jag kom hem och ville inte prata med mina föräldrar. Jag ville växa upp med en björn och en panter och sova på golvet som Mowgli.

Följ med bakom kulisserna på inspelningen av filmen i videospelaren i toppen av sidan.

Alexander Dunerfors, MovieZine