Hyllad på Toronto filmfestival - Korparna är en film för filmälskarna

Korparna är en film för alla som älskar film menar regissören Jens Assur. SF Bio mötte honom och skådespelaren Reine Brynolfsson efter premiären på Toronto filmfestival.

”Förbluffande”, ”stark”, ”berörande”, ”egensinnig”, ”en av festivalens mest intressanta filmer”.

Superlativen haglade över svenska Korparna efter världspremiären på Toronto filmfestival i september. SF Bio mötte en väldigt stolt och nöjd duo på plats.

– Många säger att den är krävande och utmanande, men också att den ger otroligt mycket, berättar långfilmsdebuterande regissören Jens Assur.

Historien om den hårt arbetande bonden Agne och hans familjeliv på en gård i 1970-talets Sverige är hämtad från prisbelönta romanen Korparna av Tomas Bannerhed.

Varför valde du just den här historien för din filmdebut?

– Korparna utmanar mig som filmskapare. Den är svår, och det är viktigt för mig personligen. Jag tycker också att historien utmanar publiken. Dels visuellt, men också innehållet. Och för mig handlar filmskapande om att ta med publiken på en resa. Till en annan värld, och till ett annat liv.

Jens Assur fortsätter med att även om världen i Korparna är exotisk är det ändå en värld vi alla har en relation till: gården.

– Karaktärerna, framför allt Agne, är komplexa och deras livsval, frågeställningarna de står inför, kan vi alla relatera till. Hur formas en människa? Vilka krav ställer vi på varandra? Jag tycker det är en film som ligger i tiden.

Hur menar du att den ligger i tiden? Varför är Korparna relevant idag?

– Vi lever i en tid med enorma förändringar, och det är vad Korparna handlar om. Den utspelar sig i en tid då Sverige genomgick en jordbruksreform. Tusentals gårdar försvann. Men det handlar också om generationsskiften, att själv få forma sitt eget liv. Vad har jag för skyldigheter att leva efter andras krav och önskemål?

För Reine Brynolfsson handlar det mycket om att vi lever i en tid där jaget hela tiden står i centrum.

– Agne har självklart också brottas med de känslorna men har tagit ansvar för någonting större. Traditionen. Familjen. Man kan också tala om frågor kring ansvar, och meningen med livet. Vad är mening? Någon sa att ”vi har mycket att leva av, men vi har inte mycket att leva för”.

Agne verkar rädd för förändringen som sker på gården. Vad tyckte du, Reine Brynolfsson, om hos den här envisa gubben?

– Det är en svår fråga. Som skådespelare händer det något i mig, när jag känner igen något. Jag kanske kan relatera till något i mitt liv. Jag står nog inte så mycket utanför och betraktar och bedömer Agne. Han sätter igång något inom mig, men vad det är, det är mycket svårare att tala om. Det hänger väl ihop med de här frågorna om familjetraditioner, att föra ett arv vidare, och att han vill så mycket att han kämpar. Det finns en kärlek i botten, men han har de här demonerna att slåss mot.

Man blir också imponerad av Jakob Nordström, som spelar Agnes son. Hur hittade ni honom?

– Klas skulle spelas av en kille som har vuxit upp på landsbygden och har ett förhållande till den miljön, så vi sökte bara utanför storstäderna. Vi besökte hundratals skolor runt om i Sverige för att hitta honom, berättar Jens Assur.

Jakob Nordström var 15 när Korparna började spelas in och att möta några av Sveriges främsta skådespelare kräver trygghet i sig själv, menar Jens Assur.
– Det brinner verkligen i scenerna med Agne och Klas, de är filmens kärna.

Han växte visst en del under inspelningen, rent fysiskt?

– Haha, ja, det stämmer, hela 20 centimeter från det att vi hittade honom tills vi spelade in. Det var en smärre chock att det kom en annan person till inspelningen. Men vi använde det till vår fördel. Under hela inspelningsperioden var Jakob Nordström i brytpunkten mellan pojke och man. Man ser det i hans gänglighet och i hans förhållande till sin kropp.

På frågan om hur Jens Assur är som regissör har Reine Brynolfsson ett självklart svar.
– Det är oerhört spännande att jobba med Jens. Jag känner att jag kan släppa taget. Det är en känsla man vill ha som skådespelare. Det är då man kan komma längre än man trodde. Tillit är oerhört viktigt, och jag har verkligen tillit till Jens. Han har en stark vision, han vet vad han vill och är samtidigt öppen för idéer och tankar. Det, och att han aldrig ger sig!

Jens, var Reine förstahandsvalet för dig?

– Absolut. Förutom att vara en mästerlig skådespelare är Reine en väldigt professionell filmarbetare. Han har det som jag söker hos alla: ödmjuk, nyfiken men också krävande. Det är väldigt viktigt. Om du är ödmjuk och nyfiken lyssnar du. Men du måste också vara krävande för då är alla redo att leverera sitt yttersta. Vi har haft en öppen dialog, jag och Reine, och pratat – redan ett år innan inspelningen – och vågat ifrågasätta våra tankar och visioner. Någonstans vill man komma bort från klichéer och hitta en intensitet. Jag tror vi båda utgår från vad som är bra för projektet, ens eget ego får stå åt sidan.

Filmen är väldigt vacker. Hur jobbade du med att hitta de här vackra bilderna och minnesvärda miljöerna?

– Jag ville att det skulle vara en visuellt stark film. Jag vill ta med publiken in i världen, de ska få känna kylan, hettan, svetten och den svarta jorden. Men i grunden handlar det visuella språket om att ge liv åt karaktärerna. För att jag ska komma nära karaktären och få se den där lilla, lilla förändringen som egentligen är det stora dramat. Jag jobbar med en fast kamera och långa tagningar.

Vad vill ni att biopubliken ska känna när de går hem?

– En jättebra fråga som jag inte kommer att besvara. Jag vill att filmen ska landa hos sin publik. Det de upplever är det de upplever, och det kommer bli väldigt olika upplevelser. Så ska det vara. Vad jag tycker och tänker spelar ingen roll, säger Reine Brynolfsson.

Jens Assur instämmer med Reine Brynolfsson.
– Det är oerhört viktigt att låta publiken själv ta med sig filmen. Men en sak jag verkligen hoppas är att den ska ge en absolut filmisk upplevelse. Jag har fått frågan många gånger: ”Vem är filmen för?” Jag har alltid svarat: ”Filmen är gjord för alla som älskar film.”

Och det märks att ni älskar film.

– Jag älskar film därför att den berör mig på så många plan. Att film kan vara underhållande, en njutning att se, samtidigt som den kan engagera mig, och få mig att fundera på allt från mig själv till tillståndet i världen. Film är det ultimata konstnärliga uttrycket – den innehåller alla de olika konstformerna. Film är en kombination av njutning och känslomässig och intellektuell utmaning, säger Jens Assur.

– Film är min stora kärlek, och har varit det sedan jag var väldigt liten. Det är som att drömma, nästan. Det är också en av de bästa flyktvägarna, menar Reine Brynolfsson.

Till sist, varför ska man se film på bio?

– Korparna till exempel, den är gjord för en stor duk. Den är gjord för den optimala bild- och ljudupplevelsen. Det som sker när du går in i biosalongen är att du lämnar världen utanför. Du blir inte avbruten. Jag blir förförd, ruta för ruta, scen för scen, akt för akt. Du ska inte se en film och svara i telefon eller läsa ett sms samtidigt. Då upphör kommunikationen mellan verket och dig. Alla mina bästa filmupplevelser har jag haft på bio. Upplevelsen blir så mycket starkare. Jag är stor vän av upplevelsen som ges i salongen, och jag tycker det är något man ska vara rädd om.

– För att fortsätta på liknelsen med drömmen… om man börjar drömma och väckarklockan ringer, går man upp och tar en kaffe och sen ska man försöka drömma igen. Film, precis som Jens sa, kräver en koncentration för att man ska tas med på den här resan, utan störningsmoment.

Att Korparna kräver sitt fokus är både Jens Assur och Reine Brynolfsson övertygade om. Och att den som ger filmen tid kommer att belönas.
– Just i biosalongen delar du ju också upplevelsen med andra.
Film blir roligare på bio. Du känner reaktionerna av människorna i salongen och då förstärks dina egna upplevelser. Därför skrattar jag högre i biosalongen än jag gör hemma. Att få dela den upplevelsen och känna förväntan i luften när en film startar är viktigt. Det förhöjer de egna känslorna.

Alexander Dunerfors