Greta Gerwig; ”Jag hoppas att jag inspirerar andra kvinnor som vill göra film”

Tonårslivet med all dess drama kan vara hopplöst, tufft, härligt, omöjligt - och riktigt underhållande att titta på. Greta Gerwig regisserar Saoirse Ronan i dramakomedin "Lady Bird" som blivit en av vinterns stora snackisar. Vi har träffat dem båda.

23-åriga Saoirse Ronans uppväxt har inte varit som andras. Medan hennes jämnåriga provade ut klänningar till high school-balen, minglade hon med världsstjärnorna på Oscarsgalan. Redan som 13-åring blev hon nominerad för sin genombrottsroll i ”Försoning” och i år fick hon sin tredje Oscarsnominering, för huvudrollen i ”Lady Bird”.

Här spelar Ronan rollen som Christine, snart 18 år, som försöker hitta sin plats i livet. Hon ställs inför samma problem och frågor som de flesta i hennes ålder: vilken skola ska man välja, vilka vill man umgås med, vem ska man vara? Christine testar sig fram med nya killar, nya hobbies - på sätt och vis nya roller i livet - medan hennes envisa mor blir allt mer frustrerad.

Är filmen ett sätt att återuppleva skollivet som du själv har missat?

– Jag tror det, ja. Hon lever ett helt vanligt tonårsliv och går på high school. Även de minsta sakerna, som att ha sitt egna skåp där man kan lägga sina böcker, det är saker jag inte fått vara med om. Och vänskaperna som bildas vid den tiden. Själv hade jag många äldre vänner. Tonåren var lustig för mig, för jag var ofta bortrest. Att få njuta av allt det och gå på skolbalen, det var definitivt ett sätt för mig att uppleva tonårslivet jag aldrig fick.

Historien bygger på Greta Gerwigs egna upplevelser. Vad fick du för råd av henne för att kunna förstå karaktären bättre?

– Hon var väldigt bra på att guida mig och visa att hon fanns där för mig. Men hon gav mig också utrymmet och friheten att själv räkna ut det. Hon ville att vi alla skulle ta med något av oss själva. Hon har rollbesatt riktigt bra, för många av oss är väldigt lika de personer vi spelar, även om vi inte insåg det från början. Så hon visste att jag hade mycket av ”Lady Bird” i mig, och därefter tog vi varje ögonblick och varje scen som det kom.

– Vi tittade igenom hennes fotoalbum från tonåren, vi lyssnade på musiken från den tiden och tittade på John Hughes-filmer för att komma in i den rätta stämningen - hur tänker en amerikansk ungdom?

Du har haft fullt upp under vintern med galor och nomineringar, inte minst Oscars. Hur ser du på den delen av skådespelaryrket?

– Det är fantastiskt... Allt har varit bra och positivt, det är allt man kan hoppas på. Den här gången gillar jag att de andra kvinnorna i min kategori är så otroliga att umgås med. Vi har stöttat varandra riktigt mycket. Det känns inte som en tävling. Vi har en samhörighet och vi klappar varandra på axeln. Det är trevligt att få uppleva det. Jag gör ju inte film för att vinna priser eller gå på galor, jag gör det för att jag älskar film. Men det är viktigt att hålla fast vid den känslan så mycket det går.

Under helgens gala var ”Lady Bird” nominerad till 5 Oscars. Den fick dessvärre inga, men för regissören och manusförfattaren Greta Gerwig är det en seger att hennes debutfilm har blivit så uppmärksammad. Gerwig berättar för oss:

– Bara att bli nominerad i regi-kategorin betydde så mycket för mig. Det kändes som en otrolig bekräftelse på det jag vill göra. Jag hoppas att jag inspirerar andra kvinnor som vill göra film. Jag vet själv hur mycket det betydde för mig när Kathryn Bigelow vann Oscarn som första kvinnliga regissör.

I sommar kommer Greta Gerwig till Sverige för att spela in filmen "Bergman Island". Hon är mycket spänd på att återvända till Fårö och Ingmar Bergmans hem.

– Jag var där under Bergmanveckan en gång. Jag blev förtrollad av ön och platsen. Jag hade såklart sett många Bergman-filmer, men för en amerikan känns de surrealistiska. När jag var där förstod jag plötsligt hans filmer på ett helt annat sätt. När man ser ljuset och landskapet, får andas in känslan och luften där.

Föredrar du själv att stå framför eller bakom kameran?

– Om någon sa att jag antingen måste bli regissör eller skådespelare, skulle jag välja regissör. Jag älskar att agera, och planerar inte att sluta med det. Men att regissera var det roligaste jag någonsin har gjort.