Göransson: ”Musiken ska kännas som att man är Oppenheimer”

Idag är det biopremiär för Christopher Nolans senaste storprojekt och en av sommarens största filmer – ”Oppenheimer”. En film om atombombens fader kräver minst sagt bombastisk musik, så vi tog oss ett snack med filmens svenska kompositör, Ludwig Göransson.

Den svenske kompositören står för flera av Hollywoods bästa filmmusik på senaste år med bland annat två Emmy-nomineringar för ”The Mandalorian”, en Oscarvinst för ”Black Panther” och ytterligare en nominering för uppföljaren ”Black Panther: Wakanda Forever”. Göransson står även bakom musiken i Christopher Nolans ”Tenet” som hade biopremiär 2020, och nu återvänder han till samarbetet med Nolan i ”Oppenheimer”.

Christopher Nolan hade tidigare ett långt och framgångsrikt samarbete med Hans Zimmer där de tillsammans stod för några av vår tids mest minnesvärda soundtracks (”Inception”, ”The Dark Knight”). Hur var det att ta dig an ”Tenet” med tanke på det ikoniska samarbetet som kom innan?

-För mig var det jättespännande, jag är ju väldigt bekant med deras sound och med deras filmer. Så för mig var det jättespännande att få börja det här samarbetet med Chris, speciellt eftersom jag vet hur viktig musiken är i hans filmer, det är som en egen karaktär och det är väldigt mycket fokus på hur han använder sig av musik i hans berättande.

När du då kom tillbaka för ”Oppenheimer”, vad gjorde den upplevelsen annorlunda från ”Tenet”?

-Den här filmen är väldigt annorlunda jämfört med allt jag någonsin har gjort. Jag kommer ihåg när jag läste manuset att den var skriven från en persons perspektiv, så jag märkte väldigt tidigt att musiken måste kännas som att man är inne i Oppenheimer och upplever världen ur hans ögon, i stället för att uppleva det som en åhörare och döma honom... man måste känna vad det är han går igenom. Han är också en väldigt komplex figur, självklart ett geni, men han har andra problem och han har många komplexa tankar och känslor så det är ett stort spektrum att fylla av musik.

Hur samarbetar du med Christopher Nolan?

-Han ringer mig och säger "Hej, jag har ett nytt manus – vill du komma och läsa det?". Det är ungefär 4–5 månader innan de börjar filma. Så då åker man över dit och sitter i ett kontor och läser, sen har man en konversation och pratar om vad man nyss har upplevt och efter det börjar processen. Då har jag ungefär tre månader med honom där vi träffas en gång i veckan med 10 minuters ny musik och analyserar varje liten detalj och varje litet sound och försöker bygga en ny typ av musikvärld som passar filmen.

-Ibland tar han med mig på en tidig visning i en IMAX-bio med tidigt material där de experimenterar med visuella effekter. Det hade en väldigt stor inverkan på mig att sitta i en biosalong och se när de försöker lista ut hur de ska göra med de olika effekterna – och allt är ju analogt, det är inte några datoreffekter utan de har ju gjort det här på riktigt. Att sitta och se det i en biosalong var väldigt inspirerande. När jag såg atomerna som spinner runt kände jag att det är så jag vill att musiken ska låta.

Christopher Nolan har sagt att han föreslog att basera musiken på fiolen. Vad är det med det instrumentet som var rätt för just ”Oppenheimer”?

-Det var just att fiolen har inga band så beroende på hur man spelar den kan man gå från en vacker och romantisk ton till ett frenetiskt och maniskt ljud på en millisekund. Det var det som han ville experimentera med för att på något sätt kändes det som Oppenheimers karaktär att han kan gå från de två känslorna inom loppet av en sekund.

Flera av dina senaste projekt har varit mer blockbuster-aktiga, från ”Black Panther”-filmerna till ”The Mandalorian”. ”Oppenheimer” är på många sätt storslaget, men det är också en mycket mer karaktärs- och dialogfokuserad film. Är det svårare att skapa musik till?

-Det är en intressant fråga för det är som du säger att det är en annan slags film men den har ändå jättestora ”set pieces”. Chris har ändå en känsla i alla hans filmer med just att klockan tickar och det är en känsla av brådska – jag vet inte om man kan ha mer stress än en bomb som kan förgöra hela världen. Men självklart att göra en sådan här personlig film var något jag aldrig hade gjort tidigare som kändes väldigt nytt.

Du nämnde att Nolan tar in dig väldigt tidigt i processen och jag vet att Ryan Coogler (”Black Panther”, ”Creed”) gör likadant, känns det normaliserat nu eller är det fortfarande ett privilegium?

-För mig är det normalt nu med tanke på vilka jag jobbar med men det är definitivt ett privilegium att ha sådana relationer med folk. Det är det som det går ut på, vi har ett arbetsförhållande där vi känner varandra och kan prata om jobb på ett sätt att man kan vara med från början. Det är inte alla som har det men det är så viktigt för att bygga vidare på ett förhållande.

Finns det någon franchise eller genre som du skulle vilja testa?

-Nej, alltså det finns massor med grejer jag vill prova men än så länge kommer allt organiskt så jag behöver inte leta upp grejer. Allt kommer på ett sätt som känns rätt i tid för mig, så det är inget som jag tänker på eller oroar mig för.

Och tillbaka till ”Oppenheimer”, varför ska man gå ch se filmen på bio?

-Det är just det som vi har pratat om, det är 2023 och filmen känns mer aktuell än någonsin med allt som föregår i världen just nu och jag tror det kan vara jätteviktigt att se den här med kompisar och snacka om den. Jag tror speciellt i Sverige att man kan känna sig lite obekväm från hoten som finns i världen men det är kanske inte så ofta att man riktigt pratar om det och hur man känner. Det tror jag att den här filmen kan göra, att man öppnar upp sig och man kan få ut vissa känslor som man har haft inombords.

"Oppenheimer" går på bio nu. Köp biljetter här.