”För barnen var Neil pappa, inte en astronaut eller någon annans hjälte.”
”First Man” är en film om astronauten Neil Armstrongs episka resa till månen, men handlar egentligen mest om att hitta den snåriga vägen hem.
Damian Chazelles ”First Man” öppnade Venedigs filmfestival tidigare i höst, likså gjorde hans ”La La Land” för två år sedan. Den filmen gick sedermera och vann inte bara publikens hjärtan, utan också flera stora priser internationella filmpriser. Efter ett lysnade mottagande återstår det nu att se hur framtiden för ”First Man” kommer bli.
Filmen är baserad på boken med samma namn av James R. Hansen och följer Neil Armstrongs resa från några år innan hans omtalade tripp. Ryan Gosling som också spelade i Chazelles ”La La Land” spelar Neil och gör det med skärpa och en stor dos ömhet. Som Neils fru Janet ser vi en lika övertygande Claire Foy. Historien tar sin början i en gripande familjetragedi som sedan ackompanjerar den stillsamme astronautens fortsatta förberedelser inför sitt livs färd. I mångt och mycket är det här således en film om sorg och kärlek, om familj, relationer och uppoffringar.
Ryan Gosling berättar under presskonferensen efter filmens första visning att han fick stort stöd och mycket hjälp av Armstrongs närmaste familj under det förberedande arbetet med filmen.
– Tack vare deras öppenhet och hjälp lärde jag känna Neil på ett mer genuint plan och fick därmed en möjlighet att närma mig honom och också en chans att förstå hans känslomässiga resa vid sidan av den andra.
Claire Foy tillägger;
– Neils och Janets söner hjälpte oss verkligen båda att se på deras föräldrar och relationen dem emellan för vad den var på nära håll. Och för barnen var de ju mamma och pappa. Neil var pappa, inte en astronaut eller någon annans hjälte.
– Neil såg ju inte heller sig själv som ”en amerikansk hjälte”, och vi ville hedra hans minne genom att skildra honom genom hans egna ögon, säger Gosling och fortsätter:
– Det krävs verkligen en speciell man och människa som om och om igen sätter sig i ett plan med livet som insats, och det enkom för ett vetenskapligt syfte. Och när jag skulle låtsas göra det, insåg jag att jag verkligen inte är så speciell själv, säger han och skrattar.
På frågan om varför han ännu en gång valde att jobba med Chazelle svarade Gosling att det var för regissörens snygga frisyr.
– Snyggt hår är viktigt för mig och det har Damien, hehe. Fast viktigare var såklart att han verkligen vet vad folk vill ha och har en unik förmåga att förena människor. På sätt och vis liknar ”La La Land” och ”First Man” varandra. De är såklart helt olika, fast sättet båda dessa känslosamma historier liksom slukas av den stora duken är väldigt speciellt på ett liknande sätt. Och Damien är en mästare på att förmedla känslor visuellt och storslaget. Båda filmerna vill man som publik se i ett större sammanhang, tillsammans med andra, samtidigt.
Chazelle berättar att han ville göra ”First Man” då det tillät honom att ta ett steg bort från sig själv och självupplevda erfarenheter. Han växte upp med de ikoniska bilderna från månlandningen, och precis som så många bilder som väldigt många av oss idag tar förgivna. Ju mer han läste om det, desto mer fascinerad blev han av förberedelserna. En tid då de bevingade orden ”That's one small step for a man, one giant leap for mankind” ännu inte var yttrade och en faktisk månlandning kändes som en möjlighet.
– Mest är detta ändå bara en väldigt fängslande berättelse om en man och en familj och deras gemensamma uppoffringar. Och det var den historien jag ville fokusera på. För mig är vägen och själva resan innan, mer intressant än målet i sig och det är den ville jag berätta om.
Jonna Vanhatalo och Erik Dalström