"Folk tror de vet allt om Vincent van Gogh"

Regissören Julian Schnabel och hans svenska fru Louise Kugelberg står bakom biografin om den plågade konstnären. Vi har träffat dem inför premiären av "Vincent van Gogh - Vid evighetens port".

Julian Schnabel är den amerikanske konstnären och filmregissören, som slog igenom med "Before Night Falls" och "Fjärilen i glaskupan". Med sina filmer skildrar han ofta kreativa män och deras dramatiska livsöden. Hans senaste är inget undantag.

"Vincent van Gogh - Vid evighetens port" är filmen om målaren Vincent van Goghs sista år i livet, då han skapade några av sina mest ikoniska verk - innan han skar av sig vänsterörat. Van Gogh kan ses som urtypen av det plågade geniet och den galne konstnären. Willem Dafoes Oscarsnominerade gestaltning, såväl som det oförutsägbara fotot och klippningen, bidrar till att skapa ett fascinerande porträtt av en man och den enda passion som ger honom mening.

Hur började fascinationen med van Gogh? När visste du att du ville göra en film om honom?

– Det visste jag inte. Men jag hade sett andra filmer om honom, och jag trodde definitivt inte att det behövdes en till. Men jag satt med Jean-Claude Carrière (legendarisk fransk manusförfattare, reds.anm.) och vi diskuterade vad vi skulle göra tillsammans. Någon hade frågat mig om jag ville göra en film om Vincent van Gogh, och det ville jag inte. Men vid något tillfälle hade vi pratat så mycket om det, och det verkade så omöjligt, att vi sa: "Vi försöker".

– Vi såg en utställning om van Gogh och bestämde oss för att göra filmen. Vi träffades hemma hos honom och började ta fram scener. Louise hjälpte oss att hitta en ordning bland dem, och så utvecklades filmen.

Schnabels svenska fru Louise Kugelberg medverkar som manusförfattare och klippare på "Vid evighetens port". Hon är med vid intervjun och jag ber henne berätta om sitt arbete.

LK: Det hände väldigt organiskt. Jag följde med till Jean-Claudes hus och lyssnade. De flesta scener kom ur deras samtal, men det fanns ingen struktur eller narrativ. Jag hjälpte Julian att sätta ihop scenerna, och så började vårt samarbete. Jag följde med till inspelningen varje dag och gjorde allt mer.

JS: Ju mer tid hon spenderade där, desto mer åsikter hade hon. Och ju mer åsikter hon hade, desto mer effektivt blev arbetet. Hon var så engagerad vilket bidrog till filmen. Filmen har en väldigt fysisk natur. Vi ser Willem som går eller springer ute i naturen. Det var något som Louise tog med sig, eftersom hon själv är mycket ute i naturen. Jag gillar att jobba spontant så vi upptäckte saker tillsammans.

LK: När vi var klara med inspelningen skulle en klippare, som Julian tidigare jobbat med, klippa filmen. Men hon var upptagen med en annan film och vi kunde inte vänta i flera månader. Jag frågade Julian om inte jag skulle ta ner Avid på min laptop, så att vi kunde börja sätta ihop vissa scener. Vi gjorde mer och mer, och när det var dags för henne att komma ombord hade vi klippt färdigt filmen.

JS: Filmens klippning är väldigt speciell. Någon skulle kunna se den och vilja göra något mer "normalt", som en vanlig film. Den som vet vad den gör, klipper på ett visst sätt. Det var inte nödvändigtvis det vi behövde. Vi visste inte vad vi gjorde, och det blev vårt tillvägagångssätt. Och i slutändan blev det ett stort frågetecken - vilket var det vi strävade efter.

Lika intressant är fotot, som är svårt att beskriva. Det är kaotiskt och inte vad man väntar sig. Berätta hur du tänkte.

JS: Fotot är fysiskt. Levande. Interaktivt.

LK: Och det är väldigt närvarande. Det tar dig till den tiden och platsen. Man känner vinden eller vädret.

JS: Filmen är inspelad i realtid. Det finns inte så många händelser eller scener, egentligen, men de är rätt långa. Scenen med Mads Mikkelsen är elva minuter, så länge sitter han med prästen. Och oftast ser man inte huvudpersonen, man ser det han ser. Man upplever det han upplever. Det var det vi siktade på, eller det vi insåg hände när vi filmade. Ibland var det Willem som filmade själv, för att vi ville att folk skulle se direkt på honom, alltså direkt in i kameran.

LK: Det skapar lite av en nervös energi i rummet. I början var alla så bekväma. Men när de inte vet var de ska titta, på Willem eller in i kameran, blir de nervösa. Och det passar bra i scenerna där han får sina nervsammanbrott.

Vad gjorde Willem perfekt för rollen?

JS: Han är smart. Fysisk. Djup. Pålitlig.

LK: Julian tänkte aldrig två gånger. Han visste alltid att Willem skulle bli van Gogh. Men många ifrågasatte det. De tyckte han var för gammal...

JS: Eller att han inte är någon filmstjärna. Han spelar alltid biroller. Han ses som en solid skådespelare men inte som en hjälte. Men jag sökte ingen hjälte. Jag visste att han skulle ha ett karaktärsdjup som var rätt för rollen och jag hade inte fel. Jag tror att filmen har gett folk en ny uppfattning om honom. Han är en mästare, och detta är en vackert gestaltad och sårbar kille. En karaktär att bli kär i. Folk bryr sig om honom och gillar honom.

Det måste finnas massvis med material för research. Hur visste ni vad ni skulle fokusera på, och välja bort? Till exempel tror man att van Gogh tog sitt liv, men ni visar en annan teori.

JS: Det vore så tråkigt att se honom så desperat att han skjuter sig själv.

LK: Och det finns också mycket som säger emot att han sköt sig själv. Varför skjuta sig i magen och sedan gå hem? Varför beställde han massor med färg dagen innan?

JK: Han gjorde 75 målningar på 80 dagar. Kanske sköt han sig själv. Vem bryr sig? I sina brev skrev han att självmord är fegt. Jag tror han var redo att dö, han vore beredd på det om det kom. Han var 37 i en tid då folk väntades leva till 42. Då är man på ålderns höst. Han hade levt, han hade bråttom att måla allt mot slutet. Han tävlade mot tiden.

LK: En annan sak är liggaren med hans teckningar. Vi har sett den och den känns trovärdig. Vi vet inte om teckningarna är äkta och verkligen hans, men det passade historien väldigt bra.

JS: Fantastiskt bra för historien. Att han lämnade kvar en skissbok hos en kvinna som upptäcktes först 126 år senare? Det verkade som ödet. Ja, filmen är en uppfinning. Det är vår version.

LK. Det handlar mer om att berätta vad det innebär att vara konstnär, eller människa. Och att skildra det han var tvungen att gå igenom, än att vara korrekt med vad som faktiskt hände. Vi ville mer förmedla känslan av hur det var att vara van Gogh.

JS: Folk tror de vet allt om van Gogh. Vi guide vad vi kunde med materialet.

Går du själv mycket på bio? Och vad ser du då?

– Vi går inte på bio tillräckligt eftersom vi har jobbat med vår egna. Men vi gillar film väldigt mycket. Vi såg "Cold War", den gillade vi. "Capernaum" var otrolig. "Shoplifters" var riktigt bra. Men jag gillade inte "A Star is Born" eller "Bohemian Rhapsody".

Så du har sett alla Oscarsfilmer?

– Jag är medlem i Akademin och de skickar mig alla screeners. Men det är många som röstar som inte såg vår film. De borde se alla, men de skiter i det.

– Hur kan de rösta om de inte har sett filmen? Spelet är riggat. "Bohemian Rhapsody" spelade in 900 miljoner dollar så de hade miljontals dollar att lägga på en kampanj. De hade visningar överallt. Rami Malek gick på varenda event. Sen undrar man varför Rami Malek vann… Willem Dafoe gjorde den bästa prestationen, inget snack om saken. Men som Guillermo del Toro sa till mig, "filmen kommer vara densamma före och efter galan". Vi vill inte byta plats med någon. Vi är väldigt nöjda. Men blev den dåligt marknadsförd i USA? Ja.

"Vincent van Gogh - Vid evighetens port" har biopremiär 29 mars.