Filmfestivalen i Venedig är slut för i år

Så har den 79:e upplagan av Venedigs filmfestival nått sitt slut. Det har varit dagar fyllda av filmer, buzz och stjärnglans. Vi, och många med oss, hade höga förhoppningar inför årets line-up. Och som den levererade!

Efter tolv fullspäckade dagar med massor av filmer och nästan ännu mera flärd, delade juryordförande Julianne Moore ut Guldlejonet för bästa film. Priset gick till Laura Poitras för hennes fina dokumentärfilm om konstnären Nan Goldin, ”All the Beauty and the Bloodshed”. Poitras blev således den tredje kvinnan i följd att vinna festivalens finaste pris – något som aldrig tidigare har hänt under festivalens 90-åriga historia.

Förra året tog Audrey Diwan hem priset för ”Happening” och året dessförinnan vann Chloé Zhao med ”Nomadland”. Även Silverlejonet för juryns stora pris gick till en kvinnlig filmskapare, Alice Diop, för dramat ”Saint Omer”.

Silverlejonet för bästa regi gick i år till Luca Guadagnino för hans omtalade och mycket hyllade kannibaldrama ”Bones and All”. Och priset för bästa manus mottogs av Martin McDonagh för ”The Banshees of Inisherin”.

Bästa unga skådespelare blev i år Taylor Russell från ”Bones and All” och priset för bästa kvinnliga skådespelare gick, inte alls överraskande, till Cate Blanchett för ”Tár”. Mer oväntat var det att Brendan Fraser inte tog hem priset för bästa manliga skådespelare, det gick i stället till Colin Farrel för ”The Banshees of Inisherin”.

Förra året kammade flera Netflix-titlar (”Power of the Dog”, ”Lost Daughter” och ”Guds hand”) hem några av de mest prestigefyllda priserna. I år var det inte samma framgång för streamingjätten och både ”Bardo” och ”Blonde”, fick åka hem tomhänta. Vi här hemma kan därför glädjas lite extra över att vi kommer kunna se vinnarfilmerna på bio framöver!

Andra höjdpunkter under festivalen

En filmfestival är inte fulländad om man inte gråter ögonen ur sig minst en gång. Vi båda fick kapitulera och låta tårarna forsa utmed kinderna under världspremiären av Darren Aronofskys ”The Whale”. Det var en otroligt stark upplevelse – inte ett öga var torrt i salongen. Stående ovationer i flera minuter fick även en mycket rörd Brendan Fraser att börja snyfta där han ödmjukt stod, bara några rader ifrån oss, och tog emot hyllningarna.

Detta var helt klart en revansch för Fraser som har haft sin beskärda del av sorg och motgångar på sistone – vi kommer med stor säkerhet att få se honom på nästa års Oscarsgala. Missa helt enkelt inte ”The Whale”, när den får sin svenska biopremiär i början på nästa år!

Sedan var det såklart stort att se midnattsvisningen av skräckfilmen ”Pearl” tillsammans filmens regissör Ti West och skådespelaren Mia Goth i salongen. Filmen var underhållande, skrämmande, ryslig och helt fantastisk! En film som helt klart ska ses på bio.

Vilket också gäller för Olivia Wildes ”Dont worry darling”. En film som är väldigt färgglad och häftig visuellt, men också med en oerhört kittlande story. Biopremiär för ”Dont worry darling” är den 23 september.

Ett annat fint minne från festivalen var att få träffa Sigourney Weaver, Ripley från kultfilmen ”Alien”, som är med i Paul Schraders ”Master Gardener”. Weaver var sympatisk och kändes väldigt genuin som person. Ett sådant möte med en Hollywoodlegend, glömmer man inte i första taget.

Det som ändå är mest glädjande, är att filmfestivalen som plattform och samlingsplats äntligen är tillbaka – med besked!

Efter ett par tuffa år med pandemi, social distansering och allmän oro, är det skönt att konstatera att tillvaron är någorlunda normal igen. Det var en fullständig fröjd att se människor från hela världen åter samlas för att hylla film som både konstart och en förenande kraft. Hur det blir sedan, och vilken roll filmfestivalen kommer ha framöver, får tiden helt enkelt utvisa – men år var i alla fall gemenskapen och öppenheten tillbaka.

Vi säger arrivederci för nu, med hopp om ett snart återseende på en filmfestival nära dig.