Filmfabriken under förändring: så var Hollywood 1969

Med "Once Upon a Time in Hollywood" tar Quentin Tarantino oss till Los Angeles år 1969. Men vad är så speciellt med just den tidsepoken? Här är en liten historielektion innan du går och ser Tarantinos nya film på bio.

Quentin Tarantinos nya film återupplivar en svunnen era, nämligen Hollywood på 1960-talet. Att regissören har en så stor passion för tidseran är inte konstigt, då han själv var ung, bodde i Los Angeles och inspirerades av rebellerna som tog över på bioduken. Men vad var egentligen så speciellt med filmindustrin för femtio år sedan?

1. Hollywoods guldålder
För att förstå hur Hollywood har förändrats måste man börja från början.

Filmvärldens huvudstad Hollywood är sen länge synonymt med glamour och drömmar. Det är platsen där stjärnor föds och magi skapas. Så har det inte alltid varit. Hollywood började som ett litet jordbrukssamhälle, innan namnet ens sattes under slutet av 1800-talet. Under 1910-talet flyttade den första filmstudion in. Fler följde efter.

Detta var början på Hollywoods guldålder. En period som kännetecknas av tillväxt och förändring i filmindustrin, och en stor del experimentlusta. Hollywood och dess filmstjärnor fick stor internationell uppmärksamhet. Ljudfilmen ersatte så småningom stumfilm. Hollywoods fem stora studios producerade populära westernfilmer, dramafilmer och musikaler på löpande band.

1930-talet var toppen på gulderan. Filmindustrin hörde till en av USA:s största industrier. Även under Den stora depressionen, när ekonomin kraschade, gick många amerikaner på bio en gång i veckan. En bättre verklighetsflykt var svår att hitta.

2. Studiosystemet regerar - och kraschar
Det var en mycket annorlunda tid jämfört med nu, eftersom fem stora studios ägde allt under 30- och 40-talet. Varje studio hade sina egna stjärnor, manusförfattare och regissörer under fleråriga kontrakt. Hollywoods studios hade en enorm makt. För stor, tyckte vissa.

Jättarna som Paramount och MGM ägde också sina egna biografer som bara visade deras filmer. Men år 1948 blev det förbjudet enligt lag. De tvingades att sälja dem, och tappade både inflytande och intäkter. De blev tvungna att bli mer selektiva med vilka filmer de skulle producera. Studiosystemet började luckras upp och kontrakten åkte ut genom fönstren. Det anses vara början på slutet för Hollywoods gyllene era.

Under 1950-talet kom nästa bakslag för filmvärlden. Televisionen blev allt mer populär. Allt färre gick nu på bio. I samma veva kom skvallertidningarna, och stjärnornas fläckfria image kunde förstöras med några skandalrubriker.

Svaret? Studiorna slog på den stora trumman. Man försökte locka tillbaks publiken med att göra filmerna till spektakel. Technicolor och CinemaScope. Större biodukar, bättre ljud. 1950-talet blev en era av pampiga musikaler och episka kostymfilmer. Men det hjälpte inte för att få upp intäkterna. Studiona styrdes nu av gubbar som inte hängde med i tiden, och storsatsningar som "Cleopatra" blev kostsamma floppar. År 1957 kallade Life Magazine 50-talet för "en hemsk era för Hollywood".

3. Maktskifte i Hollywood på 60-talet
Stora studios blödde pengar. De förstod inte hur de skulle hitta åter till publiken, vars vanor förändrades i en rasande fart. Biopubliken blev samtidigt allt yngre och mer välutbildad. De vände blicken utomlands, och upptäckte allt spännande som kom från Europa och Asien. Filmer som var mer vågade, visade nakenhet, innehöll rockmusik och som inte följde samma gamla, bekanta mall. Spaghettiwesterns, Franska nya vågen och japansk film blev populär i USA. Ingmar Bergman, Akira Kurosawa och Frederico Fellini var populära namn bland amerikanska cineaster.

Hollywoods studios blev allt mer desperata. Det var dags att förnya sig och testa nya saker. Unga filmare och producenter såg sin chans och tog över kontrollen. Studiosystemet föll och 1960-talet blev början på ett maktskifte i Hollywood.

Medan Amerika blev allt mer liberalt, blev censuren allt lösare. Hittills hade det funnits lagar som styrde vad man fick och inte fick visa på bioduken. Men år 1967 blev en vändpunkt för Hollywood. MPAA (filmindustrins censurorgan) slopade den så kallade "produktionskoden", daterade regler som sade bland annat att filmkyssar inte fick pågå längre än tre sekunder.

Plötsligt var det fritt fram för sex och våld på film, mot en åldersgräns förstås. En hel generation av unga biobesökare kunde upptäcka rebelliska och experimentella filmer som de aldrig hade sett förut. Och en ny generation av unga filmskapare klev in. De tog besluten om vilka filmer som skulle produceras och hur de skulle marknadsföras. Äntligen kunde regissörerna själva göra filmerna de ville göra.

4. New Hollywood föds
En del kallar det för Hollywoods andra guldålder. 1960- och 70-talet då nakenhet och svordomar blev allt vanligare inslag. Bakom dessa icke familjevänliga filmer stod regissörer som Martin Scorsese, Stanley Kubrick och Francis Ford Coppola. De var auteurer som inspirerades av europeiska arthouse-filmer och asiatiska rullar.

Unga filmskapare gjorde succé med experimentella filmer, med mindre budget och mera frihet. Det var början på en ny våg i Hollywood. En tid då rebellerna tog över. Filmerna införde en ny stil i Hollywood, och kom ofta med en kritisk syn på USA.

De förnyade Hollywood och skapade på så vis en ny våg av amerikansk film, som kom att prägla hela 70-talet. Stilbildande filmer på 1960-talet blev "Bonnie and Clyde", "Rosemarys baby", "Mandomsprovet", "År 2001: Ett rymdäventyr" och "Easy Rider". Bland Tarantinos favoriter från den tiden finns kampsportsstjärnan Bruce Lee, italienske filmskaparen Sergio Leone, och Roman Polanski. Det är här som Tarantinos nionde film kommer in.

"Jag fick gå tillbaka till mitt sexåriga jag"
"Once Upon a Time in Hollywood" är en nostalgisk tidsresa till ett glittrande Hollywood, och en berättelse om filmstjärnor, hippiekulturen och ond bråd död. Leonardo DiCaprio spelar skådespelaren Rick Dalton, vars popularitet börjar falna och han försöker desperat hålla sig kvar i rampljuset medan industrin förändras.

Tarantino kom själv till Hollywood i mitten av 60-talet. Han är född i Knoxville, men flyttade till Los Angeles som barn. Där möttes han av flower power, television och filmvåld:

– När man är runt sex år gammal börjar man bli medveten om vad som sker runtomkring en. Man börjar få sina favoritserier på tv. Man börjar gå på bio. Jag var medveten om hippiekulturen som pågick. Mina föräldrars vänner hade fester med Woodstock-tema. Man såg hippies överallt på tv och på gatorna. Alla mina barnvakter var det, berättar han i en intervju med fransk tv.

"Once Upon a Time in Hollywood" är starkt präglad av Tarantinos egna barndomsminnen, och staden han växte upp i.

– Det är lite som Alfonso Cuaróns ”Roma”, en film som bygger på minnen. Jag fick gå tillbaka till mitt sexåriga jag och försöka komma ihåg allt, säger regissören.

"Once Upon a Time in Hollywood" får svensk biopremiär den 16 augusti.